Storvreta Cup - slutspelet

Med facit i hand gick vi som gruppetta in i ett slutspel som kan liknas vid den perfekta stormen. Dels utifrån att vi som enda gruppetta spelar en kvartsfinal. Men framförallt utifrån vilket motstånd som väntade på vägen...

I kvartsfinalen blev det finskt motatånd i form av EräViikingit Sininen ett lag som vi kunde se kvällen innan. Då de mer eller mindre krossade Salem och bjöd på både fysisk, intensiv och tekniskt innebandy. Sett till gruppspelet helt klart en guldkandidat.

Matchen då - ett ruskigt laddat och påkopplat Nordic går ut hårt och försöker ta kommandot. Men finnarna står upp och matchen blir till ett ställningskrig. Isak Edlund bryter dock dödläget och sätter ledningsmålet. Kort därpå skickar Max Stenlund in en boll på vinst och förlust och helt plötsligt har vi 2-0. Vi fortsätter trumma på med stor energi och av bara farten kommer även 3-0 på frislag av Vilgot Kempe precis innan halvtid. Vilken urladdning! Rättvist kanske inte riktigt men vi spelar med stort hjärta och sliter stenhårt. Vi lyckas hålla emot den finska anstormningen i några minuter, men till slut sitter reduceringen. Nu skruvas tempot upp ytterliggare och frågan är om vi ska stå emot. Mitt i pressen kommer det förlösande 4-1 målet när Alexander Stenlund med sitt patenterade hålla i skott/passning väntar ut målvakten och placerar in bollen i nät. Finnarna gör ett sista försök och plockar sin målvakt. Men en genom hela matchen hårt kämpande Teo Sundberg snor åt sig bollen och sätter spiken i kistan till 5-1.

Båda lagen kämpar och sliter och matchen kan liknas en 12 rondare i boxning. Vi står kvar i den perfekta stormen, som tilltar i styrka. Segern är en riktig laginsats, men det är omöjligt att inte lyfta fram Benjamins målvaktsspel som direkt avgörande. 

I semifinalen väntar Vallentuna som i grupp B gått fram som en ångvält och mer eller mindre kört över allt i sin väg. Dessutom ett utvilat Vallentuna som gick direkt till semifinal och från läktarhåll kunde scouta vår match. Matchen startar i ett rasanse tempo och Vallentuna spelar på gränsen och mer därtill. Vi får mer eller mindre direkt två utvisningar med oss och firma 4, 7 och 15 bryter, kontrar och dunkar in 1-0 inför välfyllda läktare. Matchen en inledningsvis så jämn en toppmatch kan vara. Lite retsamt får Vallentuna in en lobb från bakplan, surt då vi hade bra kontroll. Vi fortsätter ta för oss och gör efter halva perioden 2-1. En fin inbågning och skott, men i kassen sitter enligt mig tuneringens i särklass bästa målvakt. Men på returen är vi först och återtar ledningen, vi är riktigt på gång nu. Tyvärr gör ett individuellt misstag och Vallentuna hugger direkt, 2-2 riktigt surt. Kort därpå gör de snyggt 3-2 och mål som dessa är bara att applådera - snyggt! Vi tappar energi och Vallentuna är på hugget och efter en tilltrasslad situation sitter 4-2 och innan perioden är slut tar de till vara på ännu en lös boll och trycker in 5-2. På några minuter slänger vi mer eller mindre bort matchen. Slänger är kanske fel ord, men känslan är verkligen att Vallentuna helt enkelt är hetare än oss och tar verkligen vara på allt.

Vi gör ett försök i andra, men orken och kraften finns inte riktigt. Ett hårt jobbande Vallentuna ger oss heller inte mycket utrymme och vi har inte riktigt marginalerna på vår sida. En boll i stolpen och en härlig kombination där vi har öppen kasse slutar i missat mål. Ett starkt, påkopplat och duktigt Vallentuna vinner rättvist och går till final. En final som de dessutom vinner mot ett Classics som imponerade stort på mig. Så stort grattis Vallentuna!

Vi slutar således trea i Storvreta där de bästa lagen från både från Sverige och Finland deltog. Snacka om bedrift och ett kvitto på att "lilla" Nordic kan utmana de bästa lagen i världen...