Vi slutar på en hedrande tredje plats i P14 Svår efter en väl genomförd cup.

Tre raka segrar i gruppspelet och seger mot duktiga Erä Viikingit i kvartsfinalen. Innan vi förlorar mot ett för dagen övermäktigt Vallentuna i semiefinalen.  Som därefter besegrar finska Classics i finalen. Två fantatiska lag som verkligen kunde spela innebandy. 

Ett längre reportage kommer inom kort...

Idrott berör

Det som gör idrott så himla fantastiskt och det jag personligen upplever som pricken över i:et är de små detaljerna som får allt att väga över i någon riktning. 

I vårt möte med Högland blev asvlutningen en riktig berg och dalbana. Vid 3-3 låg vi på för ett segermål men bollen ville verkligen inte in. I slutet åker vi på en två och segerjakten blev istället en kamp om att rädda en poäng (tänkte jag). Men tur att det finns andra som tänker och gör annorlunda, som till exempel Vilgot Kempe. Med fem sekunder kvar så smäller han dit segermålet. 

Jag har tänkt fram och tillbaka om jag överhuvudtaget ska skriva något om matchen mot Moälven.  För redan innan matchen försvann min energi och motivation och jag känner en oerhörd stor uppgivenhet. 

1. Ja - jag gillar att vinna och hatar att förlora. 

2. Nej - jag är inte rädd för utmaningar (alla våra matcher är utmaningar)

3. Vi ser oss som ett P10-lag, trots halva laget är födda 2012. Det är ok - vi vet förutsättningarna. 

Igår svek jag mina spelare två gånger. Dels skickade ut ett ungt och fysiskt svagare lag mot en stark motståndare. Men framförallt - jag klev inte fram och gav killarna någon hjälp eller energi när de behövde mig som mest. 

Min besvikelse och förklaringen till min uppgivenhet bottnar i regelverket - eller framförallt hur Moälven valde att tolka det. Enligt egen utsago var de drabbad av massa återbud och kunde knappt få ihop lag (det syntes inte på plats eller i laguppställningen). Hoppet och lösning  blev då att plocka in en 17 åring (född 2008) och som fyller 18 år denna säsong.  I detta fall heller ingen dussinlirare utan snarare en av länets bästa juniorer. En ordinarie JAS och div 2 spelare som öser in poäng. Förra året drygt 120 poäng i diverse serier. Betänk även att klubben har ett duktigt yngre lag som har flera spelare som besitter samma nivå som våra unga killar. 

Regelverket

Pojkar röd är en serie som enligt svenska innebandyförbundet är för spelare mellan 12-16 år (varje förbund kan dock tillämpa lokala regler) I denna "röda" serie finns det dessutom indelningar utifrån ålder alternativt nivå i en fallande skala (1-6). Västernorrlands IBF har valt att i första hand utgå från nivå (resultat) varvid vi i Nordic är rankade högt. Ålder spelar således ingen roll, utan nivå är avgörande. Även om jag/vi upplever situationen som utmande så köper vi förutsättningarna med serieindelningen.

Jag personligen förstår och står bakom att klubbar som knappt får ihop ett lag använder äldre spelare för att överhuvudtaget ska komma till spel. Jag tycker även det är ok att äldre spelare som "bara" vill spela innebandy och som är på "rätt" nivå ska få diespens för att kunna fortsätta spela. Men det är rätt uppenbart att så inte är fallet denna gång, förövrigt inte förstå gången vi stöter på detta fenomen. Flera sjuka och roligt med "jämna" matcher bruka det heta när man i möten med oss förstärker sina lag med spelare från äldre lag. 

Redan på förhand var jag tudelad när vi kom till spel med ett väldigt lätt/ungt lag mot de två lag som dessutom spelar DM-final i P10-klassen. Här får jag/vi ta på oss att vi måste tänka till och inte heller vara naiva. Men jag kunde som sagt inte ens i min vildaste fantasi att vi skulle ställas mot en spelare av denna kaliber.

Även förra året vet jag att det blev livat på tjejsidan när en liknande aituation uppstod. Så frågan är hur vi klubbar och förbundet vill ha det? Att vi dessutom tappade tre poäng i toppen av tabellen gör ju inte saken bättre - men grattis Moälven till tre poäng (ironi). Eller om ni vill anta utmaningen och spela om matchen med ert "rätta" lag. Då lovar jag er ett helt annat motstånd...

Ångermanlands landskapsflagga

Två matcher och två väl genomförda dagsverk. 

Igår fick vi besök från Västernorrlands residensstad Härnösand och dess lag IBK. Jag tycker vi gör en stabil insats över tre perioder och är homogena i vårt spel. 

Helgen innan var Övik IBK och vi fick chansen att spela ut ordentligt. Första två minuterna small det i virket fyra gåmger. Därefter började vi hitta nätet och kunde bjuda på några riktigt snygga mål efter snabba passningar över centrallinjen.

Kommande helg är det vår tur att resa - dubbla matcher i Övik då Moälven och Högland står för motståndet. 

Inför VM väljer damlandslaget att lägga sitt förberedande läger i Sundsvall, ett medvetet steg i Svensk Innebandys strävan att sprida innebandyns kraft och gemenskap till hela landet. Sammantaget blir det en vecka fylld av skolaktiviteter, föreläsningar och internmatch. Initiativen ska inspirera unga spelare och engagera publiken i hela regionen.

Match i sporthallen på fredag kl 19 i sporthallen

I samband med detta finns även föreläsningar som är öppna för alla! Passa på att anmäla

dig/er.

Vårt övergripande mål denna säsong är att spela som "ett". Vilket i korta innebär att vi vill få alla i formationen att delta fullt ut såväl defensivt som offensivt. 

Känslan den senaste tiden är att vi är på riktigt god väg. Jag tycker vi spelar med ett oerhört stort självförtroende i alla delar. Full fart in och full fart ut gör att vi hela tiden kan driva på spelet. 

Timrå är som lag rätt tunga och har fått en riktigt förstärkning i centern Simon Olofsson som spetsar laget ytterliggare. Så jag tycker vi gör en riktigt bra prestation när vi fullt rättvist tar ännu en trepoängare. Vi skapar mängder med chanser och borde rimligtvis gjort betydligt fler mål - för idag var vi rikrigt bra framåt.

Extra plus till Walter Ternestål som jag verkligen tycker växlat upp på slutet. Starkare på boll och med mer pondus i sitt spel. Även Amadeus Lundgren är på uppåtgående form och gör mycket bra idag. Till sist vill jag även nämna Anton Hansson som jag tycker hittat en ny nivå i sitt spel. 

Avslutningsvis har vi två riktigt bra domare som kliver in stävjer hårt spel när det behövs - bra!

Det blev många passningar och även ett och annat skott när dessa grabbar fick till det.

Det var ett spelsuget Nordic som satte högsta fart direkt i söndagens derby mot Sundsvalls City. Vi lyckades hålla fokus över hela matchen och är starka i spelet med och utan boll.

Vi har tidigare kommit till spel med lite omaka par i numerären, vilket gjort att det blivit lite hattigt. Idag körde vi på två femmor och killarna fick chansen att spela ihop formationerna utan en massa ändringar. Något jag tycker slog väl ut och samtliga spelare bidrog i högsta grad. 

Vi och Timrå har under de senaste åren haft många jämna och tuffa matcher. Alltid med mycket känslor och mycket dramatik - precis som det ska vara i ett derby. Helt enkelt matcher som vi ser fram emot att spela. 

Även denna match startade i högt tempo med mål i parti och minut. Men ju längre perioden går så tycker jag vi tar över intiativet allt mer. Vi får till flera fina kombinationer och kan vid ett par tillfällen nästan passa bollen hela vägen in i mål. Trots bra spel så lyckas vi inte få till något målmässigt ryck. 

I andra perioden får vi allt längre anfall och vi skapar många riktigt bra chanser genom att spela snabba passningar över centrallinjen. Det är verkligen en fröjd att se hur snabbt grabbarna hinner passa varandra när de rusar fram i full fart. Vi gör litet ryck och har 9-5 inför sista. 

Direkt i tredje kommer 10-5 och matchen tappar av förklariga själ lite av sin puls. Vi fortsätter äga bollen under långa stunder. Men vid minsta lilla felpass är Timrå duktiga på att hugga och gå på snabba omställningar. Lagen gör varsitt mål till och därmed kan vi skriva slutresultatet till 11-6. 

Timrå träffar vi på redan nästa helg - då det är dags för vår egna cup Nordiclight. Där vi ställs mot Storvreta i första omgången. Medan Timrå ta sig an Gävle GIK i sin premiärmatch. 

Tillägg - vilken galet bra domarinsats vi hade i denna match. Bra kommunikation, känsla för spelet och framförallt en klar och tydlig nivå från start till mål. Skapade ett härligt flyt i spelet.

Första roadtripen denna säsong slutar med två segrar. 

I första matchen ställs vi mot Moälven och jag tycker vi gör två riktigt bra perioder av tre. Vi har ett uppoffrande spel utan boll och bjuder på några riktigt läckra mål framåt. När vi gör 8-1 efter endast tre sekunder av tredje är känslan att vi går mot en storseger. Men Moälven visar moral och snyggar till siffrorna. 

I andra matchen är det Övik som gäller och efter en sisådär första period så är det proppen ur. Vi gör 8 raka mål och kan därmed åka hem med två raka segrar. 

I årets första seriematch väntade Härnösand på bortaplan. Ett lite lurigt lag med några aviga lirare som brukar blixtra till.

Vi får en riktigt bra start på matchen och tar ledningen redan i första bytet. Vi fortsätter ligga på och går upp till en betryggande ledning. Trots ett målmässigt övertag är vi inte helt nöjda med första perioden.  Visst - det finns en hel del bra individuella prestationer. Men vi får inte riktigt till helheten som lag utan vi känner att vi kan växla upp.

Andra perioden blir dock sönderryckt pga flera utvisningar och ljusglimten är att vi står emot i ett 3-5 spel och när vi blir fyra utespelare går framåt och gör mål. 

I tredje perioden kontrollerar vi spelat och utökar ledning allt eftersom. Dessutom håller vi nollan fram tills det endast återstår fyra sekunder. Lite surt då våra målvakter Oscar och Benjamin (delade på matchen) gjort riktigt bra prestationer i kassen. 

Vi får klura lite på hur vi ska få ihop helheten i vårt spel, för just nu är vi lite upp och ner i våra prestationer. Plus i kanten till ovan nämnda målvakter, Milton Bradford, forwardsparet William Wiklund och radarpartner Teodor Alexandersson som tillsammans gör sex (6) mål. 

Vi fick med kort betänketid chansen att lira en extra match denna helg - vilket passade bra då vårt schema var helt tomt.

Istället för sovmorgon blev det således ett möte med Sundsvall City i Åkersvik Sporthall. Jag tycker vi stundtals har helt ok fart på bollen men att vi inte är helt påkopplade. Vi kommer till ganska många "heta" chanser, men sätter inte dit chanserna inledningsvis. Till viss del oskärpa men framörallt på grund av en duktig målvakt som fick god hjälp av ett stabilt försvar.  Vi fortsätter sakta men säkert mala på och till slut vinner vi en småtrevlig tillställning ganska komfortabelt.