Sundsvalls Totti - evigt ung

En levande legend inom stans innebandy ska åter trollbinda publiken. Förutom en artist med sin magiska klubba får vi i en kravställare som kommer leda vårt unga lag in i seniorspel.

Jag personligen tycker att Frasse är en av stans största giganter genom alla tider. En underhållare av rang, men med en otrolig vilja att vinna. När det hettar till i slutet och matcherna ska avgöras - brukar de svarta ögona göra sig påmind. 

Det kommer mer, mycket mer...

Idag var det inget snack om saken - vi äger matchen från start till mål och tar en gruvlig revansch sen senast. Vi är trygga i spelet med boll och har bra flyt i vårt passningsspel. Dessutom är vi fysiskt starka och vi vinner mer eller mindre alla dueller ute på banan. I spel med fullt mannskap gör vi 9-0. Spelet med en man mer/mindre slutar 0-2 - vilket ger slutresultatet 9-2. Siffror som är i underkant, då jag tycker Moälvens målvakt är matchens i särklass bästa spelare och den som håller nere siffrorna. 

Jag var som sagt inte allt för nöjd efter vårt senaste möte i Övik, så vi hade verkligen sätt fram emot denna match. Så riktigt imponerande av våra killar att studsa tillbaka och fullständigt vända på steken och ta ännu en tung skalp. 

En riktig innebandyvecka väntar runt hörnet, träning måndag, onsdag och torsdag, samt matcher tisdag och fredag. En bra vecka helt enkelt...

Nästa år är Nordic tillbaka i seriespel.

Det kommer bli åka av...

Förra året var det stor dominans när FBC Nordic Sundsvalls pojkar födda 2012 vann Storvretacupen, efter bland annat hela 12-4 i finalen. Nu gick man segrande igen, efter ett nytt målkalas i finalen.

Sex raka vinster i den svåra klassen, 45 gjorda mål och bara 15 insläppta, betyder nytt guld! Man mötte uteslutande utländskt motstånd i gruppen, och var sedan överlägsna i slutspelet. Finalen mot Vallentuna vann man med 11-1.

I gruppspelet hade man följande resultat:

5-3 mot FBC Turku.

8-3 mot Tatran Stresovice.

11-4 mot EräViikingit.

5-3 mot Esport Oilers NG Black.

I slutspelet gick det så här:

Semifinal: 5-1 mot Vaksala SK.

Final: 11-1 mot Vallentuna IBK.

Vad ska man säga om det makalösa gäng som inte redan är sagt. För andra året i rad vinner vi Storvreta med tvåsiffrigt. Har något lag gjort det en gång?

Till och börja med så måste jag först nämna samarbetet med Sundsvall FBC. För detta guld tog vi tillsammans som kombolaget FBC Nordic/Sundsvall FBC. För utan detta samarbete hade vi inte kommit till spel överhuvudtaget. Så att bara komma iväg till Uppsala var en seger i sig.  Stort tack även till Västerås och Milian Rohlin för en smidig övergång när vi fick ett sent återbud på grund av skada. Platsen var redan betald och klar. 

Med endast 12 utespelare visste visste vi att det var viktigt att hålla alla friska och krya så vi inte stod där med ett trasigt lag en bit in i cupen. Detta flöt på bättre än väntat och vi kunde snurra runt och på med alla våra spelare för att maximera lagets styrka. Samarbeten och nyförvärv i all ära. Men det räcker inte att bara sätta ihop ett lag på papperet för att vinna en cup eller för den delen en match i P12 svår i Storvreta. 

Ett par av lagen vi stöter på är stora föreningar med flera lag och som i vissa fall har lika många målvakter som vi har utespelare i Nordic. Så jag/vi visste att första matchen var avgörande, då tjeckiska storklubben Tatran väntade i andra omgången. Minst en seger krävdes fär att inte cupäventyret skulle vara över. Vi tog två och därmed kunde vi slappna av och spela ut i resten av gruppspelet. 

För i första matchen mot Turku (Åbo) fick vi bekänna färg och det märktes att vi inte var helt samspelta. Vi vinner en tät och tuff match och kan förberda oss för en riktig batalj mot den tjeckisla storklubben Tatran, som kom till spel med fyra lag (ett i svår och tre i lätt). Men som dessutom har en litet annat tänk än vi har i Sverige. De spelar en fysisk och fartfylld innebandy, men de kan även spela sina "stjärnor" non stopp. Dessutom byter de plats lite på känsla, så deras bästa back är helt plötsligt center. Intressant tänk helt klart och utanför min box att tänka (ännu ska tilläggas). Matchen då - troligtvis vår bästa prestation i hela cupen. Vi styr matchen från start till mål även om de snyggar till siffrorna i slutet. 

I match tre och fyra väntar finskt motstånd i form av EräViikingit och Esport. Efter de två inledande segrarna kan vi som sagt spela mer avslappnat. En seger och vi är klara fär A-slutspel. Vi är påkopplade och vi tar en komfortabel seger direkt mot EräViikingit, vilket ger oss en morgondag med endast en match. Vi får även med oss övriga resultat i gruppen och kan mer ellet mindre ta dagen som en vilodag. Mötet med finska Esport blir en perfekt uppladdning inför semifinalen. En trevlig och välspelad match mot ett riktigt bra slutar med vår fjärde raka seger. Då Tatran besegrade just Esport i en galet intensiv och häftig match tidigare under dagen, så var den finska guldkandidaten ute redan i gruppspelet. 

Dags fär slutspel och i semifinalen väntade Vaksala från Uppsala. Ett lag som är väldrillat och det märks att det leds av otroligt duktiga tränare. De ligger lite före sin tid sett utifrån sin/vår ålder. Istället för att att minnimera misstagen och nå kortsiktga framgångar vill de verkligen "spela" innebandy. Vilket gör att detta lag garanterat bara kommer bli bätte och bättre framöver. Matchen då - det märktes att det var en vinna eller försvinna match. Jag tycker vi kommer ut bra och styr matchen, vilket ofta brukar ge utdelning. Vi maler på med långa anfall och snabba kontringar om vartannat och vinner rättvist med 5-1. 

Final mot Vallentuna som enligt mig lite oväntat slog ut Tatran (vände underläge och vann på straffar). En förening som som vi stött på flera gånger i såväl P12 som P11. Där framförallt deras P11 lag har en riktig vinnarkultur. Men som självklart smittar av sig på deras P12:or som de samarbetar med. Valletuna kör verkligen nivå istället för ålder, vilket innebär att flera av deras duktiga yngre spelare (2010-2012) spelar mot äldre. I det duktiga P11-laget som slog ut oss förra cupvändan i P11 svår är flera spelare redan nu tongivande i deras JAS-lag. Samtidigt som några av P12:orna är ordinarie i P11-laget. Så vi vet att det finns kvalité i laget och dessutom har en de en tydlig spelmodell. Där.de backar hem och försöker gå på snabba kontringar. Helt enkelt motsatsen till Tatran, så vi fick helt enkelt förberda oss för en helt annan matchbild.

Det går alltid att argumentera för olika speltyper, vad som är rätt och fel. Vad som på sikt är bäst för spelarnas utveckling och så vidare (vanligt förekommande bland lag som ofta förlorar). Jag brukar när det gäller ungdomsidrott förespråka offensiv i första, andra, trdje och 97:e fallet. Men det är för enkelt att som tränare gömma sig bakom detta. Ibland måste man helt enkelt frångå sitt sätt att spela på för att helt enkelt vinna en enstaka match. Ett bra exempel på det var när vi i P11-klassen slog ut otroligt duktiga EräVikingit med 5-1 i kvartsfinalen. Som våra killar föravarade oss i den matchen mot en sammantaget större, snabbare och starkare motståndare. Jag förstår att vårt spel inte var vackert, men det var vackert att se gjäden i våra spelsre när de firade årets skönaste seger.

I finalen mot Vallentuna visste vi som sagt vad som väntade, det var upp till oss att hitta nyckeln till deras låga försvar. Samtidigt som vi måste vara redo att snabbt ställa om och löpa hem vid bolltapp för att stänga ner deras kontringar. Och som vi backlöpte denna match, att rädda ett mål bakåt betydet som bekant lika mycket som ett mål framåt

Vår matchplan sitter från början till slut och vi kontrollerar tillställningen fullständigt. Redan i första bytet hittar #7 till #23 och 1-0 på tavlan. Denna kombo fortsätter hålla låda fram till 3-0 innan #97 dunkar in 4-0. Jag tycker vi åker på en tuff tvåa när vi gör ett fantastiskt fint backlöp och axel mot axel vinner närkampen. Domarn dömer är sedan gammalt och de var otroligt duktiga sett till hela matchen (fem plus). Vallentuna reducerar, men direkt därpå fullkomligt bombar #4 Mr "Boooom" in 5-1. Vi fortsätter snurra på och vårt 11-1 mål där hela vår femma parkerar på deras planhalva och flyttar runt bollen innan den sitter får sätta punkt för matchen och Storvreta Cup. Magi! 

Vi vinner även sista gruppspelsmatchen mot finska Esport och tar full pott.

I semifinal besegrar vi duktiga Vaksala och ska därmed spela final mot Vallentuna. Som i sin tur besegrade Tatran på straffar. 

Efter tre raka segrar är vi klara för A-slutspel. Vi kan även bli gruppetta i kavaj om Tatran tar poäng mot Esport imorgon. Skulle Esport däremot vinna blir det en ren gruppfinal mellan oss senare på kvällen. 

Men oavsett vad är delmål ett infriat - det vill säga slutspel. Vilket är starkt då vi hamnade i en svår grupp med de tre lag som gick längst förra året (vi, Tatran och Esport).

Efter bronset i P11-klassen är det dags att mäta krafterna i P12. Denna gång med ett kombinerat lag tillsammans med Sundsvalls FBC. Målet är självklart att upprepa bedriften från året innan - men vägen dit är lång. 

Laget består av åtta Nordic spelare samt tre killar (tänkt fyra) från vår samarbetsklubb Sundsvall FBC. Pga skada fick vi en ledig plats. En plats som fylls av ingen mindre än "vår" Milian Rohlin som åter drar på sig Nordic-tröjan.

P12-klassen "svår" består av två grupper med fem lag i varje, där de två bästa i varje grupp går vidare. I vår grupp väntar enkom utländska lag, så det ska bli spännande att se hur vi står oss mot riktigt tufft motstånd. 

Med facit i hand gick vi som gruppetta in i ett slutspel som kan liknas vid den perfekta stormen. Dels utifrån att vi som enda gruppetta spelar en kvartsfinal. Men framförallt utifrån vilket motstånd som väntade på vägen...

I kvartsfinalen blev det finskt motatånd i form av EräViikingit Sininen ett lag som vi kunde se kvällen innan. Då de mer eller mindre krossade Salem och bjöd på både fysisk, intensiv och tekniskt innebandy. Sett till gruppspelet helt klart en guldkandidat.

Matchen då - ett ruskigt laddat och påkopplat Nordic går ut hårt och försöker ta kommandot. Men finnarna står upp och matchen blir till ett ställningskrig. Isak Edlund bryter dock dödläget och sätter ledningsmålet. Kort därpå skickar Max Stenlund in en boll på vinst och förlust och helt plötsligt har vi 2-0. Vi fortsätter trumma på med stor energi och av bara farten kommer även 3-0 på frislag av Vilgot Kempe precis innan halvtid. Vilken urladdning! Rättvist kanske inte riktigt men vi spelar med stort hjärta och sliter stenhårt. Vi lyckas hålla emot den finska anstormningen i några minuter, men till slut sitter reduceringen. Nu skruvas tempot upp ytterliggare och frågan är om vi ska stå emot. Mitt i pressen kommer det förlösande 4-1 målet när Alexander Stenlund med sitt patenterade hålla i skott/passning väntar ut målvakten och placerar in bollen i nät. Finnarna gör ett sista försök och plockar sin målvakt. Men en genom hela matchen hårt kämpande Teo Sundberg snor åt sig bollen och sätter spiken i kistan till 5-1.

Båda lagen kämpar och sliter och matchen kan liknas en 12 rondare i boxning. Vi står kvar i den perfekta stormen, som tilltar i styrka. Segern är en riktig laginsats, men det är omöjligt att inte lyfta fram Benjamins målvaktsspel som direkt avgörande. 

I semifinalen väntar Vallentuna som i grupp B gått fram som en ångvält och mer eller mindre kört över allt i sin väg. Dessutom ett utvilat Vallentuna som gick direkt till semifinal och från läktarhåll kunde scouta vår match. Matchen startar i ett rasanse tempo och Vallentuna spelar på gränsen och mer därtill. Vi får mer eller mindre direkt två utvisningar med oss och firma 4, 7 och 15 bryter, kontrar och dunkar in 1-0 inför välfyllda läktare. Matchen en inledningsvis så jämn en toppmatch kan vara. Lite retsamt får Vallentuna in en lobb från bakplan, surt då vi hade bra kontroll. Vi fortsätter ta för oss och gör efter halva perioden 2-1. En fin inbågning och skott, men i kassen sitter enligt mig tuneringens i särklass bästa målvakt. Men på returen är vi först och återtar ledningen, vi är riktigt på gång nu. Tyvärr gör ett individuellt misstag och Vallentuna hugger direkt, 2-2 riktigt surt. Kort därpå gör de snyggt 3-2 och mål som dessa är bara att applådera - snyggt! Vi tappar energi och Vallentuna är på hugget och efter en tilltrasslad situation sitter 4-2 och innan perioden är slut tar de till vara på ännu en lös boll och trycker in 5-2. På några minuter slänger vi mer eller mindre bort matchen. Slänger är kanske fel ord, men känslan är verkligen att Vallentuna helt enkelt är hetare än oss och tar verkligen vara på allt.

Vi gör ett försök i andra, men orken och kraften finns inte riktigt. Ett hårt jobbande Vallentuna ger oss heller inte mycket utrymme och vi har inte riktigt marginalerna på vår sida. En boll i stolpen och en härlig kombination där vi har öppen kasse slutar i missat mål. Ett starkt, påkopplat och duktigt Vallentuna vinner rättvist och går till final. En final som de dessutom vinner mot ett Classics som imponerade stort på mig. Så stort grattis Vallentuna!

Vi slutar således trea i Storvreta där de bästa lagen från både från Sverige och Finland deltog. Snacka om bedrift och ett kvitto på att "lilla" Nordic kan utmana de bästa lagen i världen...