1 - 1

Solen lyste med sin frånvaro över Sätravallen och vi möttes i stället av kyliga sydvästvindar och höstlikt duggregn som senare skulle öka i styrka.

Vi kom till matchen med ett antal spelare på frånvarokontot denna matchdag, så vi visste från början att vi skulle få kämpa hårt om vi skulle få med oss några poäng hem till Uppsala denna eftermiddag.

På pluskontot fanns att Moa skulle spela sin första match sedan september 2014 och att Jennifer Traneus och Emelie Björklund från f00 skulle få göra A-lags debut.

Hemmalaget började i ett vansinnigt tempo och pressade oss högt upp i planen och vann i stort sett varje andra och tredje boll genom sitt aggressiva spelsätt. Vi lyckades genom ett mycket gediget försvarsspel, av den för dagen helt nya backlinjen, att styra ut motståndarna mot kanterna vilket resulterade i att det inte blev några riktigt farliga avslut på Malin i målet. Vi kom upp i några sporadiska anfall under de första tjugofem minuterna då vi jobbade oss fram på kanterna genom Anna och Alexandra men deras målvakt var uppmärksam och jobbade långt ut i sitt område. I den 35 minuten så startar vi ett mönsteranfall på högerkanten där bollen går som på ett snöre och avslutas av Evelina. Skottet som tyvärr stannar på deras mittback men efter lite flipperspel hamnar hos Madde som slår till med sin omtalade högerfot. Inte det hårdaste eller vackraste tillslaget men den seglar över målvakten och in i nätmaskorna. Vi skapar mer och mer i slutet av första men kommer aldrig riktigt nära.

I paus pratar vi om att ta snabbare beslut med bollen samt lägga lite fler bollar på djupet och på ytan bakom deras backlinje.

Vi lyfter oss från början i andra och skapar genast tryck på deras planhalva. Vi skapar flera halvchanser men är inte riktigt på tårna.

Deras reducering till 1-1 som kommer en bit in i andra är faktiskt helt rättvis sett till hur matchbilden skulle komma att se ut efter 90 minuter.

Nu försöker vi sätta högre press på motståndarna för att få stopp på deras långbollar samtidigt som vi ville ha med fler spelare i anfallen. Den ena halvchansen efter den andra radas nu upp men tyvärr så är inte skärpan där. Det hjälper inte att vi jobbar fram fyra frilägen under de sista tjugo utan vi lämnar Sätravallen med en poäng.

Det är med blandade känslor man sitter med efter en match som denna. Det enda som vi kan vara säkra på är att spelet vi presterade idag inte på långa vägar kommer att hålla mot IFK Mariehamn nästa vecka. Poängmässigt är ett poäng alltid bättre än noll.

Jag säger som Charlie McCarthy:

”Ambitionen är vägen till framgång. Ihärdighet är det som tar dig hela vägen fram!”