Mot alla odds: Brons i Uppsala

Segrarna i bronsmatchen. Foto: Jakob Algulin

Inför Ungdomens Grand Prix 2026 fanns fler frågetecken än utropstecken kring Team Valla. Skadelistan var lång, förberedelserna ryckiga och experttipsen brutala: laget spåddes komma sexa. Sist. Men när slutsignalen ljöd i Arena Plan 2 på söndagen, var det Valla som jublade med bronsmedaljer runt halsen.

Hur gick det till? Svaret ligger i en helg där laget växte för varje boll, och där kollektivet visade sig vara starkare än summan av delarna.

Lördagen: Elddop och måsteprestationer

Turneringen inleddes på lördagseftermiddagen mot tuffast tänkbara motstånd i Grupp A. På andra sidan nätet stod Kronan VBK – laget som senare skulle stå som totalsegrare i hela turneringen. Resultatet skrevs till 0-2 (förlust för Valla), men det var en nyttig väckarklocka. Valla fick känna på tempot som krävdes för att slåss om medaljerna.

Med premiärnerverna avklarade ställdes allt på sin spets i matchen mot Solna VBK klockan 14:40. Det var vinna eller försvinna för att nå slutspel. Här visade Valla prov på mental styrka. Siffrorna 2-0 talar sitt tydliga språk; när pressen var som störst, levererade laget som bäst. Segern säkrade en plats i semifinalen och bevisade att Valla inte åkt till Uppsala för att titta på domkyrkan(den med två torn).

Semifinalen: En läropeng mot Sollentuna

Lördagskvällen bjöd på semifinal mot Sollentuna VK. Det blev en tuff drabbning där Valla slet hårt, men Sollentuna var numret för stort denna gång och vann med 2-0. Trots förlusten fanns det ingen uppgivenhet i truppen. Istället för att hänga med huvudena började blickarna direkt riktas mot söndagens bronsmatch.

Söndagen: När bronset säkrades

Klockan 11:45 på söndagen var det dags. Match om tredjepris mot Stöcke IF, som kommit tvåa i sin grupp och pressat Kronan i sin semifinal.

Det var här Team Vallas styrka verkligen lyste igenom. Medan andra lag såg slitna ut, visade Valla energi. Matchen slutade 2-0 till Team Valla efter ett disciplinerat och uppoffrande spel. Det var inget darr på manschetten, bara rent fokus.

En laginsats av 14 hjältar

Det som verkligen definierade den här helgen var inte de enskilda poängdrottningarna, utan den massiva väggen av stöd. Med en trupp på 14 spelare var det långt ifrån alla som stod på planen i de avgörande lägena, men varenda spelare var delaktig i segern. Energin från bänken, peppningen i timeouterna och känslan av att "vi gör det här tillsammans" var avgörande. Det var en lagmaskin som malde ner motståndet mentalt. För att inte tala om tillresta föräldrar, linköpingsbor och ett hängivet elitlag som hejade fram bronshjältarna (grattis till guldet tjejer!!!)

Värdet av en "äkta" medalj

I slutändan är det här en seger för ungdomsidrotten. Vi skickar ett extra HURRA till Sollentuna som toppplacerar sig i både kill och tjejklassen - hatten av(inte bara i år utan år efter åer efter år)!!!

I en värld där framgång ofta handlar om budgetar och vem som kan köpa den bästa spetskompetensen, står ungdomarnas bronsmedalj för något annat. Den är resultatet av egna produkter, slit på träningar, tusentals ideella timmar och en gruppdynamik som inte går att handla på transfermarknaden. Känslofyllt till max i Fyrishovs C-hall var varje match “på liv och död” och massivt publikstöd skapar en oförglömlig stämning att ta med sig hela livet. Att komma trea när man tippats sist är en bedrift. Att göra det som ett lag där alla 14 lyfter varandra är en seger för framtiden!

Ps fler bilder ligger här