Eken Cup dag 2

21 jun 2022 2 kommentarer

Söndag

Så var det dags igen – söndag förmiddag och nya friska tag. Fortfarande bra handbollsväder och vi ska sparka igång matchen mot Vallentuna 09.40. Alla som ska vara med dyker upp så vi har två målisar och nio utespelare.

Det ser jämnt ut i tabellen efter dag 1. Haninge, Rosers eller vi alla kan ta gruppsegern eftersom vi slagit varandra – så på ett eller annat sätt kommer det att avgöras på målskillnad. Vi måste vinna vår match mot Vallentuna och dessutom med ordentligt många mål.

Så börjar då matchen och vi gör mål direkt, men sen blir det plötsligt lite stopp. V-tuna får göra både ett och två mål ganska så lättvindigt. Vi ser lite vilsna ut både i anfall och försvar i början av matchen. Men det kommer en kvittering till två lika och vi gör också 3-2. Vallentuna kvitterar till tre lika. Det har gått ca 6 minuter nu och det är svårt att se hur vi ska kunna fixa till en bra målskillnad.

Då går det som ett jävlaranamma genom laget. Vi börjar snacka i försvaret, flera tjejer höjer rösten, vi täpper till genombrottsförsöken och blockar skott. Om nån boll går igenom och träffar innanför ramarna så är vår sista utpost Fia där och räddar.

Vi börjar få till det framåt så smått också – inte fantastiskt men betydligt bättre än i matchens början. Vi gör fyra mål sista 6 minuterna och håller helt tätt bakåt och går alltså till halvtidsvila (nåja en minuts vila o sidbyte) med 7-3. Riktigt bra krigande när vi väl kommit igång, men det måste nog till en lite större målskillnad om vi ska vara först i tabellen.

Andra halvlek och vi fortsätter på samma sätt som vi slutade första. Tätt, bra försvar och vaken pytsman. Vallentuna får tufft att komma till lägen och gör dom det ändå, så ska bollen förbi en person till, men det lyckas de inte med. Själva börjar vi göra mål typ varannan minut och går ifrån i målprotokollet, 8-9-10-11-12 gör vi och håller dessutom nollan själva. Vi fortsätter med det och sätter både mål nr 13 och 14 medan Vallentuna inte lyckas överlista våra burväktare sedan sjätte minuten i första då de gjorde sitt tredje mål. 14-3 kan räcka till gruppseger då det ser ut som vi blir tre lag på 6 poäng. Men så stjäl Vallentuna en passning med halvminuten kvar och solokontrar in slutresultatet 14-4. Tessan fick alltså inte hålla nollan i halvleken. Men en tiomålsseger sitter bra med ett gediget arbete och otroligt bra samarbete.

SDHK – Vallentuna 14-4 (7-3) Målen: Matilda 4, Jessi 4, Elin 2, Lisa 2, Frida 1, Dojjan 1

Det är lätt att prata om domare speciellt hur mycket man tycker de har fel och då till egna lagets nackdel. Men jag kan inte låta bli att nämna dessa två herrar – Daniel Berlin och Klas Johansson. Fan vad ni var bra, jätteroligt. Tydliga, kommunikativa, positiva - ja så här vill vi alltid ha det. Talade om för tjejerna vad de gjorde för fel eller varför de inte fick frikast och så vidare. ”Felaktig spärr – du får inte använda armarna så”, ”hon släppte dig och sen hade ni fördel av boll, inget frikast” ”vi har 2 lika stämmer det med era siffror” och så vidare. Sen kan man ju ha olika uppfattning om steg, övertramp och så, men superbra dömt och kommunikationen är toppen. En applåd och eloge till killarna.

Ja nu har vi spelat klart i gruppspelet och det bara att vänta ett par timmar för att se hur sista omgången och de andra lagens fjärde matcher slutar – vi har gjort vårt. Återstår att se om vi blir etta, tvåa eller trea. Beroende på placering i vår grupp A och i andra gruppen B så får vi reda på motståndare i kvartsfinalen. Hur som helst blir det ganska många timmar dit, så en del väljer att åka hem eller annat pyssel medan en del väljer att vara kvar på fältet. Björne o jag passade på att ta en fika på deras altan och planera golfsäsongen – fast med ögonen på luren hela tiden för att kolla resultaten från fältet.

Och – Jipiiiey - vi blev gruppsegrare med ett måls marginal före Haninge och fyra mål före Rosersberg. Det hade vi nog inte räknat med då vi såg vilka lag vi hade i gruppen. Men nu är det klart för kvart och det mot laget som slutade på samma poäng som oss i div3 – Sannadal.

Det kommer att bli en tuff match – det vet vi på förhand. Vi vann med tre bollar i Västertorpshallen och förlorade med fyra hemma i Farsta. Samma poäng i serien men de var före oss på bättre målskillnad. Kul, spännande och ovisst. Vi har fått tillbaka en spelare till, så nu är alla redo för fight.

Matchen börjar med att de gör två ganska snabba mål på oss, vi reducerar, de gör ett tredje och vi reducerar igen till 2-3. Sen kommer en sån där j*kla period då vi inte får till det riktigt framåt och inte riktigt bra bakåt heller. Sannadal gör fyra raka, ska inte säga enkla eller lätta mål, men där hade vi kunnat göra det aningens bättre. Vi går lite bort oss och hjälper varandra för lite (och även för mycket vid något tillfälle). 2-7 och en rejäl uppförsbacke. Men vi lyckas peta in 2 bollar och närmar oss så smått, även om de gör 4-8 innan halvleken är över.

Jag kollar av domarna och bägge har 5-8 i halvtid. Vet inte var de fått vårt 5:e mål ifrån men tackar och tar emot. Vi skriver det på Emma så länge eftersom hon fick ett mål bortdömt för övertramp i halvleken – så hon är värd en balja (extra breda linjer på Eken, säkert 10cm - ska vara 5cm)

Andra halvlek och tre mål att ta igen. Det börjar inte bra, då de gör sitt nionde nästan direkt. Sannadal spelar tufft och vi får två straffar som vi hänger in och det blir 7-9 och hoppet börjar spira. De gör ett tionde och vi nr 8. Vi har sedan ett jätteläge för att hamna i bara ett måls underläge men blir märkligt avblåsta för passivt spel - varefter Sannadal gör mål i anfallet efter. Så i stället för ett ner så blir det tre ner och alldeles för kort tid kvar. Vi får ytterligare en straff, som vi gör mål på, men det hjälper föga då slutsignalen går strax efter. Förlust med 9-11 och vi får åka hem. Alltid trist att få respass ur en turnering så det är lite deppigt först, men jag tror ändå att trötta tjejer är nöjda med insatsen i Eken – vi ledare är i alla fall supernöjda.

SDHK – Sannadal 9-11 (5-8) Målen: Jessi 3, Lisa 2, Lojsan 1, Ture 1, Frida 1, (Emma 1 ?)

Kort sammanfattning av Ekenhelgen: Vi gör det bra, jäkligt bra. Vi tycker att vi får ihop försvarsspelet i stort sett hela matcherna, målvakterna är riktigt bra, våra nya spelare börjar ta plats ordentligt i laget. Framåt ser det också ok ut – det är svårare att spela med dåligt grepp på tung boll och passningsspelet blir därför per automatik sämre än inomhus, vilket drar ner tempot. Med de förutsättningarna är det ganska få tekniska fel ändå. På minussidan är det matchstarterna då vi är lite sega, kommer inte riktigt igång. Vi har också en tendens att trycka in anfallsspelet mot mitten och inte bredda tillräckligt (svårt iofs på Eken). Coachingen blev lite jobbig då vi körde snabba byten – inte lätt att hålla koll på vilka som precis gått av och på och att alla får schysst med speltid. Vi hoppas att det blev så, så att ingen känner att man fått spela för lite.

I det stora hela ändå, väldigt bra turnering men man vill ju spela vidare. Det viktigaste är att ha roligt och det hade vi – muchos lattjos. Fantastiskt kul också med de spelare som kom och tittade men inte kunde vara med av olika skäl och alla föräldrar, bekanta och familjer som hejade på oss.

Tack för allt stöd och support, men nu blev det slut för E.C. 2022.

Men de som senare satt skönt tillbakalutade hemma, duschade och ombytta med ömmande kroppsdelar, blåsor på fötterna och såriga fingrar kände nog, då klockan var kvart i fem, att det nog var rätt så nice ändå att slippa en uppvärmning och en match till.

Björn o Ragnar är väldigt stolta att få förmånen och glädjen att vara ledare till så underbara, trevliga och fantastiska tjejer – ni är bäst, ingen protest - som ni skanderade som knattingar.

Vi blev gruppsegrare!!!!