5 - 2

Dags för ny match för u-laget och detta på ett solstänkt Gröna Valllen, men innan vi tar oss till händelsernas centrum behöver ha en prolog.

Likt många gånger har u-lagets matcher hamnat på olämpliga tidpunkter och dagens match, inklämd mellan den stora högtidsdagen Kristi Flygare och en helt vanlig lördag innebar att den ryggsvage Rasta fick jobba hårt på att hitta ersättare, även dagens tilltänkte målvakt hade viss vånda över att kanske behöva hoppa in i kassen och började därför jaga gamla spelare. Annonser kastades ut hit och dit, och när Noz lämnade återbud var vi nere på 11 man, och då skall sägas att den truppen innehöll en och annan pingislunga, men tacka vare gediget arbete av våra två ungtuppar Isak och Simon hittades ytterligare två ungdomar, och när Bruno prioriterade livet (SK Argo och fotboll) framför annat, stod vi där plötsligt med 14 man! Till spelande tränarens oförställda chock konstaterades att 7 av dessa spelare närmast kan betraktas som juniorer, då de är födda på 2000-talet! Argos yngsta U-lag genom tiderna, givetvis framburna av den eviga solstrålen, Per och Bez ”nära, nära, men inte riktigt ändå” Kurdali? 

Efter att ha fått klarhet i var de olika nyförvärven spelade såg startelvan ut som följer:

Lars
Lorans-Simon-Bruno
Bez-Tobbe
Miko-Sunshine-Isak-Samuel
Kenny-Jan

Avb: Mille, Arbnor, Souliman

Vi kan alltså konstatera att dagens match innehöll sju debutanter. Förutom Kenny-Jan i kassen, hittade vi Isak bredvid Sunshine i mittlåset, Simon i en offensiv mittfälltsroll och den inringde Lars fick börja på topp. På bänken återfann vi ”Soulman” , Milad ”Sommarlivet” Qaljaee och den skånske dynamon Arbnor Biljali. Så stor är lockelsen att spela i Argo och att få nyttja Bar Under att man bara kan lyfta på luren. Det dök dessutom upp en bekant till Bez, Sunshine och Rasta som tog på sig någon slags semi-coachande roll.

Dagens motstånd vad AleaLiber, vars matchtröja, hade tydliga vibbar av 80-talets pastellfärgskaos, en referens få i dagens ungdomliga lag har en aning om vad det innebär.

Argos matchplan var glasklar. Gå ut och ha kul och byt när ni är trötta. Av förklarliga skäl läggs ingen som helst tid på att klargöra vem som bytte med vem och när, eftersom det stundtals föreföll var byten av hockeykaraktär som gällde, i varje fall efter första 25-30 minuter.

Det till dagen blåklädda (med klara stänk av vitt) Argo inledde starkt och spelade fyndigt, rörligt och roligt och det tog inte mer än 7 minuter innan bollen via ett pärlband av passningar letade sig fram till Lars, som distinkt tryckte in 1-0 i målvaktens hörn. En hyfsad debut.

Argo fortsatte trumma på mot ett något stillastående och konfunderat AleaLiber och på en genomskärare (från Bez?) kunde Bruno göra tvåan bara fyra minuter senare.

Argo hade total kontroll över matchbilden och de få gånger som AleaLiber stack upp stoppades de effektivt av en stark backlinje anförda av maestro Sunshine. Nyförvärvet Isak, som ju trillade in redan förra veckan och nästan kan betraktas som en veteran idag, stod matchen rakt igenom för ett rejält och kompromisslöst spel. Miko gjorde sin bästa match i Argotröjan, medan Samuel på högerbacken personifierade den lugna trandansen på Hornborgasjön.

På mitten dominerade Bez och Tobbe fullständigt vilket gav utrymme för vår mer offensiva kvartett. Argo tryckte på rejält och hade ett flertal högoktaniga chanser, men det tycks som att a-lagets oförmåga att hitta nätet spridit sig till u-laget då en del lägen var lika öppna som de landskap Ulf Lundell sjunger om. Nåväl efter 20 minuter tyckte Bruno att det var dags igen och tryckte in sitt andra för dagen. En hörna från Bez möttes på huvudet av Isak på bortre stolpen som skicklig nickpassade bollen till Bruno på främre stolpen. 3-0 efter 20 minuter och längst bak i kassen hade Kenny-Jan mest ägnat sig åt att prata på lagkamraterna.

Bara några minuter senare kunde Arbnor näta i debuten. Efter att ha först har rört bollen i högerbacksposition hamnade bollen plötsligt offensivt och om jag minnet inte sviker helt slog Bez en frispark till sin skånske kamrat som någon halvmeter från mållinjen kunde nicka in 4-0.

Alealiber var något tunga i det här skedet men hotade ibland med lite djupledsbollar. En sådan hittade via tveksam offside och lite flipperspel, fram till en gulspräcklig gubbe, som fri med Kenny-Jan kunde reducera.

Bara några minuter senare kom AleaLiber i ännu ett fint läge, men denna gång lyckades Kenny-Jan slå ut tyngdlagen, lyfta från marken och tippa bollen i ribban och ut.

När halvleken närmade sig sitt slut och Argo hade bytt gubbar fram och tillbaka (bland annat gick Arbnor ut strax efter sitt mål – fem minuter av ren klass) tyckte AleaLibers målvakt att Tobbe såg liten hängig ut där på mitten. En vacker passning från målvakten sögs upp av en tacksam Tobbe som högst fundersam kunde lobba in 5-1 strax innan paus.

En trevlig första halvlek var tillända och trots att planerna var att byta Kenny-Jan i paus fick han fortsatt förtroende i kassen. Eftersom uppställning var extremt flytande är det egentligen onödigt att konstatera hur Argo startade i andra halvlek, men man hade i varje fall elva man på plan.

Argo fortsatte att trumma på och skapade en hel del farligheter. Det började också bli lite grinigt på plan och när Lasse var framme på en av hundra returer och råkade kollidera med motståndarnas målvakt blev det sura miner och ostskivor åt båda håll.

En kvart in i andra halvlek kunde Lorans komma igenom efter fint framspel från någon i blått. Fri med keepern lyckades han först lura målvakten men på det tänkta skottet in i mål blockades bollen av en AleaLiber gubbe och Lorans undslapp sig en svordom av det grövre slaget, vilket innebar tack och bock och rött kort. 

11 gulklädda mot Argos 10 blåklädda, där några kanske är några minuter ifrån att orka spela 90 minuter? Kunde AleaLiber göra match av detta. Nja, knappast. De gulspräckliga fick mer boll, och Argos offensiva krafter i den nykomponerade 4-3-2 uppställningen gjorde väl inte direkt ett enormt defensivt arbete.

I mitten av andra halvlek kunde AleaLiber tråckla sig igenom men troligen av ren skräck och kanske överlägsenhet av att ställas mot en 54-årig gubbe i glasögon, blev han sönderläst och Kenny-Jans första fotparad för kvällen var ett faktum.

AleaLiber stack upp ytterligare några gånger och en del hörnor var halvfarliga utan att Kenny-Jan behövde anstränga sig särskilt mycket.

Tempot började alltmer att anta det man ser i startgrupp 12 i Göteborgsvarvet (välgörenhet, undvik att springa i startgrupper bakom denna). Lite ströbollar hit och en halvchans dit.

Alealiber skulle dock komma igenom på vänsterkanten och ett distinkt avslut nere vid stolproten innebar fotparad nummer två av Kenny-Jan. 

På en hörna 10 minuter från slutet kunde AleaLiber dock reducera. En undannickad boll vid främre stolpen hamnade hos en helt friställd gulspräcklig gubbe på bortre stolpen. Trots en halvmiss till träff hittade bollen nätet efter att Kenny-Jan försökt sig på en hockeyslide till räddning – ibland blir man senil med åren.

Matchen rundades av med att Bez  bröt sig igenom, väggade och tre meter från mål, tycktes han inse att 6-2 hade varit tennissiffror och vi spelar ju fotboll. Avslutningen blev därför av sorten ”skjut stenhårt vid sidan av mål så blir det inte mål”.

Andra halvlek präglades på det stora hela av massa avbrott, lite gnäll och tjafs men Argos u-lag är efter fyra spelade omgångar fortsatt obesegrade och ett stort plus i detta är att Rasta inte längre är skyttekung.

Ett inte alltför samspelt, men ack så ungdomligt Argo, står för en gedigen första halvlek, en godkänd andra halvlek och en trevlig seger på klassiska Gröna Vallen.

/Jan