Sören har lämnat oss!

Sören vid sitt köksbord när jag besökte honom julen 2024!

Jag lärde känna Sören genom att hans bror Nils ”SörskogsNisse” testamenterade sina tillgångar till Östervåla IF Hockey samt Fotboll för cirka 5 år sen. I det ingick ett 50 % ägande i en lantbruksfastighet i Gräsbo som Nils och Sören ägde tillsammans.

Sören bodde på fastigheten och förvaltade den med stort ansvar tillsammans med sin stora katt Kalle som jag upplevde var den som egentligen bestämde på gården.

Han hade en skön och sund syn på livet, värden och hur dessa förvaltas över tid. Han var oerhört rädd om fastigheterna och Jonas Lindén och jag var till honom och fixade lite tegelpannor och vindskivor på ladugården, det uppskattade han mycket.

Han eldade med ved för att minimera elkostnaderna även om han hade en luftvärmepump. Jag var där och försökte hjälpa han att få in veden i huset men det tyckte han var för enkelt att behöva hjälp för. Men när jag fick kännedom om att han var uppe på taket på bostaden för att fixa tegelpannor var jag tvungen att ta i på skarpen, då lova han att inte klättra upp igen!

Hans avräkningar per år för arrendet för att han fick bo på gården var exemplariskt uppställda med avdrag för ”brandförsäkringen” som han kallade det, och visst var försäkringen viktigast ur brandsynpunkt men omfattade naturligtvis mer än brand.

Sören bad om ursäkt att han inte kunnat hitta färgband till sin kul-skrivmaskin så han blev tvungen att handskriva de årliga avräkningarna, jag förklara att det är helt ok med den redovisningen då den var både tydlig och korrekt.

Han sa till sin bror Nils när han testamenterade alla sina tillgångar till ÖIF, ”det var fan det bästa du kunde göra brorsan, nu kommer det till nytta för ungdomarna i Östervåla!” Det visar Sörens dels krassa men även generösa inställning till de värden som de ägde tillsammans, det är ganska få personer som överlämnar föräldrarnas gård med den sköna inställningen!

Han var stolt, levde på gården i Gräsbo och skötte sig själv och han ville inte vara samhället till last, vilket han heller aldrig var. Nu fick han åka ambulans till sjukhuset och somna in där vilket ger mig tro att han inte låg hemma och led inför sin bortgång vilket jag var rädd för skulle ske.

Katten Kalle är nu hos Sörens särbo Irene i Norrtälje och mår bra, vi hade upprättat en plan för att hjälpa till om något skulle hända Sören men familjen har hanterat detta i sin helhet.

Men jag tror att Sören hade fel på en punkt när han sa att han inte ville bo på ett äldreboende. Han hade passat perfekt där då han var oerhört social, hade knivskarpt intellekt och minne och han var en person som älskade att umgås med alla och berätta anekdoter från sitt händelserika liv!

Därmed vill jag med respekt tacka bröderna Nils och Sören för deras generösa bidrag till utvecklingen av Östervåla IF.

//Staffan

PS: då jag avgått från styrelsen sker detta inlägg efter samråd med styrelsen ÖIF.