Veckans snackis!

Denna vecka har vi att göra med en spelare som har många strängar på sin lyra med sin personlighet som sitt flagranta signum. Det är självfallet ytterbacken/mittbacken Jakob Forsberg.  

När man ska beskriva denna karaktär, landar man lätt i att det är just karaktär denna herre besitter. Det som dock utmärker Jakob tydligast, åtminstone lite “utifrån” är hans persona. Man kan lätt få uppfattningen att han är bördig från Alingsås, för om man ska göra ett försök att beskriva honom gör i alla fall jag det lättast genom att beskriva honom som lagets potatis. Potatis är ju gott, funkar till det mesta och är en oerhört funktionell rotfrukt som byggt många fina människor genom århundradena. Hur han själv vill uppfattas? 

-Jag skulle vilja bli beskriven som hängiven mitt uppdrag och lojal, en som alltid ställer upp, av min bästa vän. Sen tycker jag det ska vara högt i tak vad gäller humor! Med mig får man skämta om vad som helst och jag kan skämta med vem som helst. 

Precis som i inledningen av denna lilla presentation och intervju gör gällande, fungerar Jakob som en tydlig brygga i laget. En som vuxit till sig i seniorlaget och har en tydlig OIS-identitet. Han dyker upp på i stort sett alla träningar (även om skicket ibland kan diskuteras. Speciellt efter någon mysig liten högtid eller liknande, det ska dock premieras!), levererar oerhört stabila prestationer på match och alltid med ett smittande leende på läpparna. Han kan tjoa och tjimma med de yngre som kanske är uppe för första gången men också skicka gliringar till oss “äldre” (ja, vi över 25 ses som äldre, hur sorgligt det än må vara).  

-Jag har hamnat i gruppen “mittemellan” vad gäller ålder. Därför tror jag att det blivit naturligt att jag får agera som brygga mellan de olika åldersgrupperna. Att jag har lätt att prata med exakt vem som helst, oavsett ålder gör att det inte är något jag ens tänker på, jag försöker alltid snacka och skämta med alla. Sen att jag är en jävel på lagfesterna gör ju att man hittar nya närmre bekantskaper efter de tillfällena.  

Om man ska ta Jakob från snicket och snacket och ta in honom på fotbollsplanen istället, så är det tydligt att han styrkor sitter i benen och huvudet. Han går sällan ner sig oavsett hur övriga laget presterar utan han gnuggar på längs sin kant. Det som går att se tydligt de senaste åren, är hur Jakob tagit för sig mer och mer. Att han alltid kunnat springa hutlösa mängder per match har varit uppenbart. För varje match och år som gått har han dock visat upp sina fötter och sin spelförståelse mer, enligt undertecknad och garanterad fler än så, ska han bara fortsätta med det! Det finns oerhörd kvalitet där som bara väntar på att få exponeras mer!! 

-Jag tycker att mina styrkor ligger i min snabbhet och att jag är bra på att läsa av spelet både offensivt och defensivt. Sen tro det eller ej, ligger det en gammal skyttekung i bagaget. Eller ja, iallafall tills jag fyllde 15.. Men jag tror jag kan återuppliva den igen! 

Det har ju varit återkommande att låta spelarna uttrycka sig kring lagets styrkor, det blir dock bara upprepning ifall man skulle återge de exakta svaren från dessa 3 gossar. Det är väl såklart en styrka i sig, att vi ser laget på liknande sätt. Han säger såhär kring lagsammanhållningen och laget i stort: 

-Jag har känt majoriteten av spelarna i säkert 15 år. Det gör att vi internt kan ställa andra krav på varandra. Vi vet när, hur och om någon kommer dribbla, var någon brukar vilja ha bollen etc. Sen att vi haft en otroligt kompetent ledarstab genom åren har format oss till den grupp vi är. Vi är många som fått en väldigt fin skolning genom stort taktiskt kunnande, tydlighet i spelsätt och bra ledarskap från tränarna. Sen är det som Hugo och Erik varit inne på, vi är ett lag som vill spela fin fotboll. Vi har en grupp fotbollsspelare som kompletterar varandra bra, där i stort sett alla besitter “egna” styrkor som gör att vi som lag kan dra nytta av de olika egenskaperna.  

Det var denna veckas spelare, Jakob Forsberg! 

Väl mött 

Mister X

Näst på tur att krama ur lite vettiga svar från, är den notoriske målskytten Hugo Eliasson. Hugo som kom till A-laget inför säsongen 2022 från HBK har blivit en riktig kalasvärvning, där hans förmåga att i varje match arbeta kolossalt hårt har gett laget en ny dimension.

Han är en anfallare/offensiv mittfältare som för varje år, månad och match tar steg i sin utveckling. Det som har visat sig tydligast och allt som oftast viktigast för oss som lag, är (nej Hugo, mål är inte allt. När du är över 25 kommer du också växa från det) hans arbete i det defensiva, såklart kombinerat med att han petar in en hel del bollar bakom motståndarnas burväktare.

Det har krävts en hel del muntliga genomgångar med denna herre innan han tillslut(?) kommit till insikt med att det viktiga är inte VEM som gör mål utan ATT vi gör mål. 

Som sagt kom Hugo till oss från HBK där han spenderade 3 år som ungdomsspelare. Att få växa upp i en miljö likt HBKs gör såklart att man får med sig en hel del läropengar och erfarenheter, han själv förklarar det såhär: 

-Jag började träna med HBK under ett år, innan det blev en permanent övergång. I den miljön fick jag lära mig väldigt mycket, jag blev skolad på ett helt annat sätt än tidigare. Jag jobbade mycket med att utveckla spelförståelsen samt att jag fick lära mig hur jag skulle använda min kropp i det fysiska spelet på ett bättre sätt. Det har utvecklat mig till den spelare jag är idag. 

Att komma in sådär som Hugo gjort, lite senare än debaclet 2021 som vi diskuterade med kapten Wallentin sist, kan jag se som lite halvtrist. Jag hade velat se Hugo “kämpa” med oss andra på Sennans IP den 13 juni 2021, 3-2 till Sennan och lagets prestation går väl att likställas med Anna Books försök att slå på engelska, REN misär.

Jag hade kunnat betala ganska stora summor för att höra en eftermatchen-tanke av den gode Hugo då, för han brukar vara så lugn, städad och belåten efter prestationer som ej är tillfredställande. Nej, men skämt åt sidan, att ha fått in honom i laget har bidragit starkt till åren som kom efter 2021. Han tänker själv om laget i år: 

-Vi är ett väldigt sammansvetsat lag, med bra kemi mellan varandra. Det i kombination med att vi faktiskt är ganska bra fotbollsspelare gör att vi väldigt ofta presterar bra. Att vi har den här sammanhållningen gör ju att man prioriterar träningar och matcher, det blir kul att komma ner. I år ska vi vara otroligt jobbiga vad gäller allt, vi ska vara jobbiga i pressen, vi ska spela fin fotboll när vi har den och vi ska trötta ut våra motståndare. Det vi får passa oss för är att orka stå kvar och stå upp hela matcherna, vi kan ha tendenser ibland att känna efter lite för mycket eller vika ner oss när våra motståndare är hårdare/tuffare. Viktigt att vi fortfarande jobbar på i dessa matcher. 

Personligen tycker jag det är lite märkligt att Hugo inte testat sig själv högre upp i seriesystemet, men jag tänker samtidigt inte klaga. Det är otroligt kul att ha honom i laget och dra nytta av hans spel och lungor. Sen ska jag inte ljuga, det är aldrig tokigt att vara nära honom under matcher där han hamnar i någon slags konflikt med sin motståndare. Att få höra hans tugg om det ena och det andra är oftast en fröjd för örat.

Som lite avslutning skickade även Wallentin en fråga till Hugo, den löd:

“Vilken är den mest överskattade spelaren i världsfotbollen?” 

-Det finns så OTROLIGT många överskattade fotbollsspelare, så frågan är inte lätt att svara på. Ska jag dock bara välja en, då blir det Lewis-Skelly. VAD ÄR DET FRÅGAN OM? Absolut, det är en bra vänsterback, men snälla någon, det är inte direkt Roberto Carlos som stämplat in. Han gör väl bara det han ska göra eller? Nej, den grabben är överskattad. Sen tycker jag att Bobby Charltons säsong 1966 inte räcker för Ballon d’or, men det är ett sidospår.  

Det var det från Hugos håll!  

Väl mött 

Mister X

Till denna säsong ska vi försöka bryta ner och komma in i och runt OIS-truppen, därför kommer det komma lite tankar från spelare och ledare vid några tillfällen varje vecka. 

Först ut att bli dissekerad är lagets kapten Erik Wallentin. Till att börja med måste man belysa det faktum att han spenderat 25 år i föreningen varav 15 i seniorlaget, till det ska tilläggas att han i sommar fyller 30 bast. Googlar man klubbhjärta kommer det sannerligen fram en bild på Wallentin. Det är oerhört ovanligt att man stannar så många år i en förening på den här nivån, det är enligt mig mycket mäktigare än att stanna livet ut i en elitförening. Anledningen till att det blivit så pass många år i föreningen är enligt han själv  

-För att jag alltid trivts här och aldrig velat vara någon annanstans. 

Han är en hårdför mittfältare som kan alternera även på mittbackspositionen. Trots detta har han under senare år “blommat” ut till en gedigen poängspelare med en hel del mål från sina svarta copa mundial. Därför var det bland det sjukare någon någonsin skådat i Oskarström när Erik traskade in på konstgräset en blåsig kväll i mars, i ett par skor till och med en excentriker likt Neymar blivit avundsjuk på. Därför måste ju frågan ställas, om en 30-årskris är i uppdagande och överstegsfinter, klackar och slingor i håret läggs till i spelstilen till 2025? Wallentin väljer dock att dementera det, till kanske(?) allas lättnad. 

  -Det blir ingen ny spelare eller spelstil tyvärr.. Skobytet är det närmaste Neymar jag kommer komma. 

När undertecknad kom till föreningen inför säsongen 2021, var det ett till synes rejält spretigt och för att vara snäll och trevlig, ganska begränsat OIS. Det spelades bara 16 seriematcher och TUR var nog det, självförtroendet höll på att sakta tyna bort och alla tankar på att spela fotboll höll på att rinna ur kroppen likt. Både för det egna lagets prestationer men också för att spela i en serie där inte bara spelarnas middag är klar efter 15 minuter, en kvart utan även tacklingarna kom då. Det blev endast 4 vinster det året och OIS hamnade LÅNGT efter lag som Örnia, Snöstorp och Andersberg, även Simlångsdalen hamnade före OIS i tabellen. Det enda som egentligen var på plats, på allvar det året, var tränarstaben. Att ha sådan kompetent och engagerad tränarstab till ett lag som prioriterade grannens kisse och kusinens kompis karateuppvisning före träning och match är något att bara ta av sig smulan för. Spelet som skulle implementeras utfördes väl kanske inte heller till någon slags perfektion av oss spelare, det ska gudarna veta. Visst kunde man i september 2021 skönja en tår och någon slags uppgivenhet i ögonen hos den annars passionsbrinnande Fritz, men kvar blev han och bättre blev det. Vad som sen kom att hända med seniorlaget de kommande åren är svårdefinierat men kapten Wallentin anser att kontinuiteten varit en framgångsfaktor. 

-Det som gjort att OIS tagit kliv är att det redan det året fanns ett gäng talangfulla spelare som blivit kvar genom åren. Vi har blivit ett sammansvetsat lag som hållit ihop och i kombination med bra ledarstaber varje år, har det utvecklat oss både som lag och individuella spelare.  

Inför årets säsong är Fredrik Andersson och Robban Andersson tillbaka in i ledarstaben efter ett år i exil. Laget har hunnit spela 3 seriematcher, där laget skrapat ihop 2 segrar och ett kryss. Så här tycker kapten om inledningen. 

-Vi har på senare tid förbättrat oss mycket, både vad gäller taktik och det egna spelet. Det var en oerhört ryckig försäsong med en hel del skador som rört till det. Allt blir bättre och bättre för varje vecka som går. Jag väljer att se glaset som halvfullt istället för halvtomt vad gäller antal mål gjorda, jämfört med insläppta. Att vi släppte 3 snabba i senaste matchen är förhoppningsvis bara en tillfällighet. I övrigt är det en godkänd start. Våra styrkor på planen anser jag vara vår fart och vår teknik. Vi vill gärna spela fotboll men lägger också ner ett gediget jobb för varandra. Sen kryddar vi detta med att ha riktigt vassa målvakter, den bredden vi har på den lagdelen är inte vanligt i dessa serier.  

Han fick även frågan vem man ska hålla ett extra öga på under säsongen, där var han snabb och sa:

-Oscar Sörensen!  

Nu har lagkaptenen fått säga sitt inför/under säsongen, nästa vecka kommer det tankar från andra personer i laget! 

Väl mött!  

Mister X