Hugo Eliasson

Näst på tur att krama ur lite vettiga svar från, är den notoriske målskytten Hugo Eliasson. Hugo som kom till A-laget inför säsongen 2022 från HBK har blivit en riktig kalasvärvning, där hans förmåga att i varje match arbeta kolossalt hårt har gett laget en ny dimension.
Han är en anfallare/offensiv mittfältare som för varje år, månad och match tar steg i sin utveckling. Det som har visat sig tydligast och allt som oftast viktigast för oss som lag, är (nej Hugo, mål är inte allt. När du är över 25 kommer du också växa från det) hans arbete i det defensiva, såklart kombinerat med att han petar in en hel del bollar bakom motståndarnas burväktare.
Det har krävts en hel del muntliga genomgångar med denna herre innan han tillslut(?) kommit till insikt med att det viktiga är inte VEM som gör mål utan ATT vi gör mål.
Som sagt kom Hugo till oss från HBK där han spenderade 3 år som ungdomsspelare. Att få växa upp i en miljö likt HBKs gör såklart att man får med sig en hel del läropengar och erfarenheter, han själv förklarar det såhär:
-Jag började träna med HBK under ett år, innan det blev en permanent övergång. I den miljön fick jag lära mig väldigt mycket, jag blev skolad på ett helt annat sätt än tidigare. Jag jobbade mycket med att utveckla spelförståelsen samt att jag fick lära mig hur jag skulle använda min kropp i det fysiska spelet på ett bättre sätt. Det har utvecklat mig till den spelare jag är idag.
Att komma in sådär som Hugo gjort, lite senare än debaclet 2021 som vi diskuterade med kapten Wallentin sist, kan jag se som lite halvtrist. Jag hade velat se Hugo “kämpa” med oss andra på Sennans IP den 13 juni 2021, 3-2 till Sennan och lagets prestation går väl att likställas med Anna Books försök att slå på engelska, REN misär.
Jag hade kunnat betala ganska stora summor för att höra en eftermatchen-tanke av den gode Hugo då, för han brukar vara så lugn, städad och belåten efter prestationer som ej är tillfredställande. Nej, men skämt åt sidan, att ha fått in honom i laget har bidragit starkt till åren som kom efter 2021. Han tänker själv om laget i år:
-Vi är ett väldigt sammansvetsat lag, med bra kemi mellan varandra. Det i kombination med att vi faktiskt är ganska bra fotbollsspelare gör att vi väldigt ofta presterar bra. Att vi har den här sammanhållningen gör ju att man prioriterar träningar och matcher, det blir kul att komma ner. I år ska vi vara otroligt jobbiga vad gäller allt, vi ska vara jobbiga i pressen, vi ska spela fin fotboll när vi har den och vi ska trötta ut våra motståndare. Det vi får passa oss för är att orka stå kvar och stå upp hela matcherna, vi kan ha tendenser ibland att känna efter lite för mycket eller vika ner oss när våra motståndare är hårdare/tuffare. Viktigt att vi fortfarande jobbar på i dessa matcher.
Personligen tycker jag det är lite märkligt att Hugo inte testat sig själv högre upp i seriesystemet, men jag tänker samtidigt inte klaga. Det är otroligt kul att ha honom i laget och dra nytta av hans spel och lungor. Sen ska jag inte ljuga, det är aldrig tokigt att vara nära honom under matcher där han hamnar i någon slags konflikt med sin motståndare. Att få höra hans tugg om det ena och det andra är oftast en fröjd för örat.
Som lite avslutning skickade även Wallentin en fråga till Hugo, den löd:
“Vilken är den mest överskattade spelaren i världsfotbollen?”
-Det finns så OTROLIGT många överskattade fotbollsspelare, så frågan är inte lätt att svara på. Ska jag dock bara välja en, då blir det Lewis-Skelly. VAD ÄR DET FRÅGAN OM? Absolut, det är en bra vänsterback, men snälla någon, det är inte direkt Roberto Carlos som stämplat in. Han gör väl bara det han ska göra eller? Nej, den grabben är överskattad. Sen tycker jag att Bobby Charltons säsong 1966 inte räcker för Ballon d’or, men det är ett sidospår.
Det var det från Hugos håll!
Väl mött
Mister X