A-dam: Tack Oskar!

Oskar Wallin lämnar uppdraget som huvudtränare för LIF Lindesbergs damer i division 1.

Oskar Wallin har bestämt sig, efter hela sju säsonger som huvudtränare för LIF Lindesberg är det dags att lämna över stafettpinnen. Det är en inte bara en lång tid som huvudtränare för ett seniorlag, det är många timmars arbete som han dedikerat för sina, laget och föreningens målsättningar.

Oskar Wallin kom in i damverksamheten inför säsongen 2018/2019 – och sedan dess har han varit en stark drivkraft bakom lagets och verksamhetens utveckling.

Under hans ledarskap har laget tagit en imponerande resa från division 2 till att etablera sig som ett stabilt division 1-lag. En resa som inte alltid varit enkel, men som präglats av målmedvetenhet, hårt arbete och en tydlig tro på utveckling – både individuellt och kollektivt.

Oskar har navigerat laget genom tuffa förutsättningar, men också varit med och skapat många fina minnen och framgångar längs vägen.

Det som kanske sticker ut allra mest är dock det engagemang och hjärta han visat för föreningen.

Den tid, energi och omtanke han har lagt ner – inte bara på laget, utan på människorna runt omkring – är något som verkligen gjort avtryck.

Han har varit mer än en tränare. Han har varit en otroligt engagerad ledare och en viktig del av föreningens identitet.

Vad är hans reflektioner? De kommer här:

När du ser tillbaka på tiden sedan 2018/2019 – vad är det första du tänker på?

Det första som slår mig är att tiden går otroligt fort…

Vad har varit de största milstolparna under din tid som huvudtränare?

Skulle säga att kvalvinsterna dom två första åren i div1 är det som varit absolut skönast. Många trodde nog att vi skulle få det tufft i början, vilket vi också hade, men vi hittade sätt att ta poäng på, och var som starkast i slutet av båda säsongen när det skulle avgöras.

Fanns det någon specifik period som var extra utmanande – och hur tog ni er igenom den?

Det har funnits många utmanande perioder, framför allt med tunn trupp som ibland varit skadedrabbat, men nånstans har vi varit duktiga på att hitta lösningar som kortsiktigt fungerat. Det tycker jag är en styrka som gruppen har, att man går ihop som grupp och får ta ännu mera ansvar.

Vad har varit viktigast för att ta steget från division 2 till ett etablerat division 1-lag?

Det viktigaste har varit att höja nivån på hela verksamheten långt ner i åldrarna, för att kunna fylla på med nya unga spelare för varje säsong. Det har tagit tid, men det har också gjort att stommen har en stark lokal prägel, vilket är något jag värdesätter högt.

Finns det något du är extra stolt över i det ni åstadkommit tillsammans?

Absolut, förutsättningarna som vi har fått och skapat oss själva över tid är en enorm skillnad mot när jag började detta uppdrag. Sättet folk i och runt klubben ser på damer kontra herrar, är en väldigt stor skillnad emot hur det var för 8 år sedan. Det är nog det jag är extra stolt över.

Hur har du själv utvecklats som ledare under de här åren?

Det är en fråga andra kan svara bättre på tror jag, men jag tror och hoppas att man blivit klokare för varje säsong. Man har trampat på minor och fått lära sig efter det. Men rutin har väl skapat ett mer lugn och trygghet över tid.

Har din syn på ledarskap förändrats – och i så fall hur?

Det skulle jag väl säga är en pågående process under hela livet, som förändras för varje dag beroende på roller och individer som man får jobba med. Men jag tror framförallt man lär sig vilket ledarskap som passar vid olika tillfällen och likaså individbaserat. Jag tror på att behandla alla lika, men att bemöta individerna olika beroende på roller/situationer. Det är nog den största lärdomen.

Vilken betydelse har spelarna och människorna runt laget haft för dig?

Det har ju blivit som en andra familj, att spendera så mycket tid tillsammans över tid. Jag är otroligt glad att jag fått jobbat med så många spelare och ledare över lång tid. Alla har verkligen ställt upp på mina idéer även om dom ibland är lite tokiga.

Finns det någon särskild händelse eller minne som betytt extra mycket?

Jag skulle säga att alla resor/läger där man kopplat bort handbollen och lärt känna varandra på andra sätt är något som jag värdesätter högt. När man bjuder på sig själv inför varandra utanför planen. Där har det kommit många goda skratt som man kommer bära med sig länge.

Hur skulle du beskriva den kultur ni byggt upp tillsammans?

Framförallt skulle jag vilja lyfta möjligheterna vi gett oss själva att faktiskt bli bättre. Att man som ung tjej i Lindesberg inte behöver flytta tidigt om man vill bli bra på handboll. Utan vi har skapat en kultur där hård träning och viljan att vinna är viktig. Det hoppas jag tjejerna kan fortsätta med, och också vara förebilder för dom unga som kommer, så tror jag att det finns mycket att hämta ur den trupp som finns, och även dom årskullar som kommer underifrån på lång sikt.

Om du skulle sammanfatta din resa med tre ord – vilka skulle det vara?

Glädje-lärdomar-engagemang.

Vad tar du med dig framåt från den här tiden?

Jag tar jag med mig alla lärdomar och minor man gått på. Alla glada stunder efter vinster, men ockå hemska stunder efter förluster. Även den stolthet som finns i att ha varit med och fostrat fantastiska medmänniskor och grymma individer som tillsammans bildat ett lag som jag hoppas varit jobbigt att möta. Framförallt hoppas och tror jag att jag fått vara med och skapat nutidens och framtidens LIFare som ska föra klubben och laget framåt till nya höjder.

Till sist vill jag rikta ett stort TACK till alla som varit med på något sätt varit med under dessa år. Alla spelare, ledare, publik, sponsorer, funktionärer- alla som brytt sig och engagerat sig- ni är guld värda. Tack! På återseende.

Vi vill rikta ett stort och varmt tack till Oskar för allt han gjort för laget och föreningen. Hans insats har haft stor betydelse – både på och utanför planen. Idag kommer vi också tacka av Oskar i paus under herrarnas kvalmatch mot IFK Ystad. En stor lång och varm applåd ska vi ge denna kille som gjort hejdundrande arbete i LIF Lindesberg!

Hur vi tar nytta av Oskar kompetenser får framtiden utvisa!

Tack för allt – denna gång, Oskar.