Dela nyhet
Vi ses när det töar!
13 okt 2017 0 kommentarer
En sötsur säsong har kommit till ända.
Från knastrande intervallöpningar i Vaxholms vinteridyll till en svettig hemmapremiär mot seriesegrande Kungsängens IF - inför knappt tvåhundra Vaxholmare på läktaren.
Bataljerna blev allt som oftast jämna, 1-2, 1-1, 2-1, 3-2 var inte ovanliga slutsiffror.
Och när tabellen summerades i slutet av September hade vi skrapat ihop 26 poäng - med matcherna mot jumbon Kista Galaxy inräknade. Den bästa poängskörden sen 2014.
I rangordningen hamnade vi på plats åtta av tolv deltagande - precis som i fjol. Men kampen om en femteplats levde i allra högsta grad ända fram till den sista hemmamatchen mot Olympiacos.
En gott bådande tecken!
Efter en knakig inledning började pojkarna i laget förlita allt mer på sina egna förmågor - vilket ledde till att kollektivet började rulla mycket fin fotboll. Vaxholm höll i bollen för första gången på år och dagar. Till och med så pass mycket att Vaxholmspubliken började lovorda lagets insatser.
Det räckte dock inte för en placering på den övre halvan, men bittert är det dock inte. För vi har bevisat att vi faktiskt har en plan med vårt spel, och att vi faktiskt kan utmana alla lag. Vilket inte har gått motståndarna förbi då flertalet tränare i serien under året hyllat vårt sätt att tänka och spela boll. Kul!
----------------------------------------------
Den som fick oss att höra nätmusik flest antal gånger under året var Oscar Wigart - med hela elva pytsar!
Samme man levererade även tre målgivande passning - vilket gav honom poängligasegern!
Nyförvärvet Alexander Pettersson var dock bäst när det kommer till att hitta målgörare i friläge. Totalt sex framspelningar blev det!
Yngsta målskytt blev Albin Laitinen som satte ett ack så viktigt - samt snyggt - mål borta mot Kista Galaxy innan sommaren. Blott femton år gammal.
Och Josef Dahlin var nyss fyllda sexton när han hittade fram till Wigart i 6-1-segern mot FC Djursholm.
Flest “matchens lirare” fick hela tre olika spelare. Mittback Kristopher Ek, livsnjutaren Alexander Pettersson samt småbarnspappan tillika burväktare Tobias Stathin. Dessa grabbar tilldelades tre stjärnor var - och sett över en hel säsong så är det faktiskt dessa killar som ständigt lirade stabil boll!
Vi hamnade på en hedersam andraplats i ‘Publikligan’.
94 åskådare snittade vi på - och återigen så är det en ökning från fjolåret.
Gött!
----------------------------------------------
I övrigt kan vi konstatera att det varit en oerhört speciell säsong i Div 4 Norra.
Det har handlat mycket om sociala medier - där de flesta lag hängt på IFK Vaxholm och börjat sprida nyheter, intervjuer samt mycket skitsnack.
Olympiacos har väl varit drivande i det sistnämnda med alla pikar gentemot seriekonkurrenterna. Kungsängen, Bele Barkarby, Spånga med flera hakade på detta mediatåg vilket har lett till klassiska citat. Varav redaktionens favorit kom från Kungsängen:
“Säg ett skämt!”
“Olympiacos”
Kul att lagen håller en skämtsam stämning - och att vi äntligen har kunnat läsa om de flesta bataljer! Och att NorrFyran faktiskt haft hela tre Livesändningar!
----------------------------------------------
Skärgårdslaget har i år även etablerat en helt ny inmarschlåt i form av “Gardeskamrater”.
Läs mer om det HÄR!
----------------------------------------------
Undertecknad hade kunnat rabbla statistik och diverse händelser i timmar, men väljer istället att avsluta på detta vis:
Att växla ner till “ettan” och cykla över Vaxholmsbron en blåmålad lördag i maj är det inte mycket som slår.
“Snoddas” gamla slagdänga rullar på repeat i hörlurarna och vid Eriksövägen cyklar jag förbi den affisch som tejpades upp tidigare i veckan.
In kliver jag i Campus Vaxholms nya fräscha omklädningsrum, och i bakgrunden kan en alltid höra “Woppan” entusiastiskt berätta om “den gången han sköt ner en boll i torneälv”.
Tummarna hålls för att publiken dyker upp, för att grabbarna kommer ha en rolig eftermiddag, och för att det blir falafel till kvällsmat.
Resultatet hamnar i skymundan, då det för mig räcker med att få tjöta lite tillsammans med med- och motspelare, domare samt publik. Att få le lite och vara stolt över att det finns en så pass familjär känsla i klubben.
En känsla som jag så ofta får bekräftad.
Då flickorna och pojkarna i klubben så glatt hälsar när en 68-årig 19-åring dagen efter match vandrar förbi Vaxö Idrottsplats.
Njut av vintern, så ses vi när det töar.
Egil Gustafsson
Läs årets sista matchreferat här!
Kommentarer