Godkänn kakor
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies
18 nov 2022
Martina och Isabel är två av Huddinge HK:s många unga ledare. ”Lyhörd och inkännande”, är två viktiga ledaregenskaper Isabel och Martina framhåller. I en serie om tre möter vi sex unga ledare i deras uppdrag som ledare, tränare och förebild.
Huddinge HK:s organisation Unga ledare är en av idrottsrörelsen i Stockholms största. 35 unga i olika åldrar är med och leder lag, från boll och lek upp till U16. Unga ledare leder och utvecklar också andra delar av klubbverksamheten, till exempel ligger de bakom Huddis, klubbens maskot och prova på handboll och andra aktiviteter.
Isabel Tham och Martina Gustafsson, båda 19 år har tränat P12 (födda 2010) sedan fem år. Isabel spelar i damlaget och Martina spelade i damlaget fram till i våras, men fick lägga den egna träningen åt sidan på grund av en skada.
Hur har ni lyckats kombinera ert ledarskap med annat, som skola, träning och vänner?
Isabel: Ja det har ju alltid varit ett krux att hinna med allting men vi hade färre träningar när vi var juniorer och sen kom pandemin och då var det ganska få träningar. När jag skadade korsbandet bytte jag ut mina NIU (Nationellt idrottsgymnasium) kurser mot en ledarskapskurs. En del av min lektionstid blev P12-träningarna vilket gjorde att jag kunde vara med hela tiden. Nu i år hinner jag bara vara med en träning i veckan, men jag försöker ge så mycket jag bara kan på den träningen.
Martina: Ja, det var ju svårt att få ihop allting när man gick i skolan och när jag själv spelade handboll vilket tog en stor del av min tid. Då hann jag vara med en träning i veckan, om ens det. Men nu är jag med fullt ut och har ett större ansvar vilket jag tycker är väldigt kul. Jag har fått en mer personlig koppling till killarna och det är häftigt att se deras utveckling.
Hur kom det sig att ni hamnade i just P12?
Martina: Våra föräldrar var ganska engagerade inom styrelsen och klubben under den tiden som vi klev in i det här laget. Kilarna var bara sju år då, det var blandat med killar och tjejer som gick Stora Handbollskolan. Det fanns inte riktigt en plan på att det var vi som skulle ta pojklaget utan det blev bara så. Så det var genom våra föräldrar och att vi ville ha ännu en sysselsättning.
Isabel: Vi följde med Martin, som då var tränare på handboll bollskolan, när han blev ledare för pojklaget.
Vad är den viktigaste egenskapen att ha som ledare?
Martina: Jag skulle nog säga inkännande. Oavsett vad man har för grupp, vad det är för individer, nivå eller dagsform så måste man känna sin grupp för att kunna utveckla laget vidare.
Isabel: Jag håller med, jag skulle säga att det är viktigt att man är lyhörd. Att man är förstående ifall killarna tycker att något är svårt eller jobbigt och peppa de till att klara det. Genom att läsa olika typer av situationer kan man lösa det mesta på ett bra sätt då man kan anpassa sig till spelarna som individer. Jag tror också att det är viktigt att se utifrån framförallt spelarnas perspektiv och ta emot och fråga feedback från spelarna.
Finns det någon ledare ni har eller har haft i ert liv som har haft de egenskaperna?
Martina: Jag skulle nog säga Oskar Wikström (ledare för Dam A), han är nog den jag kommer att tänka på först.
Isabel: Ja Oskar och Anders (Anders Skogäng, guvudledare för Dam A) är duktiga på att lyssna på oss spelare i damlaget. Men jag tänker framförallt på Mathias Gausel. Även fast han hade oss när vi var mycket yngre var han väldigt peppande och fick verkligen med alla på ett bra sätt.
Vilka svårigheter möter ni i ert ledarskap?
Martina: Ja ingen är den andra lik i det här laget och anpassningen kan ibland vara svår men det är det som också är det roliga i ledarskap. Jag kan ju inte prata på samma sätt med varje spelare när jag ger kritik eller beröm utan jag måste gå till sig själv och anpassa mitt beteende gentemot individen.
Isabel: Det svåraste jag har kommit att möta är övergången från lek till riktig handboll. Man går över från att leka på träningen till att ge allt och alla ska vara med. Vilket kan vara en svår övergång då det är många killar som till en början är här för att leka då det är så man kommer in i handbollen. Man vill ju få med alla och det kan vara svårt men det gäller att kommunicera och ha en dialog med varje individ.
Vad gör ni för att vara bra förebilder till era killar?
Isabel: Att ha en dialog räcker långt. Då jag och Martina är i närmare ålder än någon av deras tränare är det kan vi utnyttja då man är deras kompisar på ett sätt och den relationen försöker jag utnyttja när jag har dialoger med dem.
Martina: Jag håller helt med om att bygga den relationen med dem då får man dels ett förtroende och blir ännu en trygg vuxen att prata med.
Isabel: Verkligen, man blir så lycklig i ledarhjärtat när en spelare kommer fram och förlitar en med deras frågor om typ hur de ska göra en övning.
Vi frågade Lucas, en av Isabel och Martinas spelare, vad han tycker om sina tränare.
Lucas: De är väldigt bra på att planera träningar och att se till så att det inte blir kaos på träningarna genom att organisera.
Skulle du säga att Isabel och Martina är förebilder till dig?
Lucas: Ja jag tycker de är förebilder de är väldigt duktiga när de själva spelar och de visar oss många bra grejer som inspireras av det som de gör i A-laget vilket har gjort oss mycket bättre som lag.
I kommande artiklar hälsar vi på Emma Löfvenmark och Maja Hammarberg ledare för P14 och F12:s ledare Filip Linder och Malte Lindström Sporre.
Text: Emma L/Birgitta N
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies