När fotbollen saknar tak

Det finns få saker som betyder så mycket för barn, ungdomar och ett samhälle som fotboll gör. Det är mer än en sport, det är en mötesplats, en trygghet, en motor för rörelse, glädje och gemenskap. I HFC ser vi det varje vecka, i varje träning, i varje spelare som kliver in med vilja och drömmar i blicken.

Och just därför gör det ont att säga det här: vi saknar en inomhushall där drömmar och visioner kan leva under vintern.

Härnösand är en stad där fotboll är den största idrotten, den största gemenskapen och den största arenan för unga. Ändå står vi utan en plats att bedriva verksamhet när kylan kommer. Planerna som finns underhålls inte, och möjligheten att träna tryggt och kontinuerligt försvinner i flera månader varje år. Det här handlar inte bara om träningstider, det handlar om barnens rätt till rörelse, utveckling och ett sammanhang.

Och det handlar om något mer: vad barn faktiskt vill.

Barnen vill spela fotboll. Det är det de ber om, det de kommer till träningen för, det de pratar om och gör på rasterna, det de längtar efter när dagen är slut. Fotboll är deras förstahandsval, inte för att någon säger det, utan för att det är där de känner glädje, trygghet och gemenskap.

Vi måste också våga säga det som ofta glöms bort: alla barn har inte råd att hålla på med flera idrotter.

Det gäller även här i Härnösand. För många familjer är fotbollen den enda ekonomiskt möjliga vägen in i föreningslivet. Den enda platsen där barnen kan delta utan att kostnaderna skenar. När fotbollen saknar tak, riskerar vi att lämna just de barn som behöver idrotten mest utanför.

Fotboll är en av de starkaste sociala motorerna vi har. Det är där barn lär sig att samarbeta, att misslyckas, att försöka igen. Det är där olika områden möts, där vänskaper skapas, där drömmar får fäste. När fotbollen saknar tak, saknar samhället något större.

Härnösand behöver en idrottshall för barnen som kommer efter, för de som behöver en plats att höra hemma, för de som behöver ett sammanhang när vintern är som mörkast, för de som inte har råd att välja något annat.

Men medan vi väntar på att förutsättningarna ska komma ikapp verkligheten gör vi det vi alltid gjort: vi fortsätter.

När andra föreningar tvingas pausa sin verksamhet står vi kvar på de ytor som finns. Vi tränar på trånga golv, i små hallar, på varje meter som går att använda. Vi gör det för att vi älskar fotboll. För att barnen älskar fotboll. För att det här är det de vill göra, spela, lära, drömma, utvecklas.

Med all respekt för alla andra idrotter är vår uppgift enkel: att erbjuda det barnen ber om. Att hålla fotbollen levande när förutsättningarna inte gör det åt oss.

Vi går in nu. Vi fortsätter jobbet. För sporten, för glädjen, för barnen.