Kan vi inte träna oftare? – En sommar där vi vm drömmar frodas

Jag ställde en enkel fråga. Ett utkast i förbifarten: ”Vill ni träna imorgon?” Och ett gäng 8, snart fyllda 9‑åringar svarar utan att tveka:
”Kan vi inte träna oftare?!”

Det är i sådana ögonblick man förstår att något håller på att hända.

En sommar där fotbollen aldrig tar paus

Tre träningar i veckan. Det är vad som står i planeringen. Men sanningen är att killarna dyker upp långt innan start – ibland en halvtimme, ibland mer – för att spela, testa, utmana varandra. För att få några extra bolltouch innan passet ens börjat.

Det är inte tvång. Det är inte krav. Det är en inneboende vilja.

Och kanske är det just därför utvecklingen går så fort nu. För att drivkraften kommer inifrån. För att de själva vill mer än vad någon vuxen någonsin skulle kunna tvinga fram.

VM‑sommarens magi – och minnena som väcks

Det är fotbolls‑VM i USA Mexico och Kanada, och mellan övningar, vattenpauser och teknikblocken pratar vi om allt som händer där ute i världen. Om spelare som kliver fram. Om lag som underpresterar. Om mod, misstag och mirakel.

Och någonstans i bakgrunden finns också våra egna minnen. Den där sommaren 1994, Zidan 1998, "Dödens grupp" 2002. När landslag tog över landet, fyllde gator med fest, när barn sprang ut på gårdar och grusplaner med bollen i famnen, sköt mot garageportar och avgjorde finaler på löpande band.

Det är svårt att inte känna igen samma drömmande i killarnas blickar. Samma hunger. Samma fantasi. Samma känsla av att allt är möjligt.

Träningen – där neurovetenskap möter fotbollsglädje

På planen jobbar vi vidare med det som blivit vår identitet:

teknik i hög fart, bollkontroll under press, 1 mot 1 och 2 mot 2‑dueller, perception och beslut, smålagsspel där hjärnan måste vara lika snabb som fötterna.

Det är fotboll byggd på neurovetenskapliga principer – men det är också fotboll byggd på glädje. För det spelar ingen roll hur avancerad en övning är om inte spelarna själva vill vara där. Och just nu vill de mer än någonsin.

En sommar att minnas – och en resa som fortsätter

Det är lätt att tro att utveckling handlar om talang. Men den här sommaren visar något annat, det handlar om träningsflit, om nyfikenhet, om att vilja vara på planen även när solen står som högst och kompisarna gör annat.

Det handlar om ett lag som inte bara tränar tre gånger i veckan – utan som lever fotboll alla dagar däremellan.

Och kanske, när de själva är vuxna, kommer de minnas den här sommaren 2026. Kanske kommer de tänka tillbaka på kvällarna de satt uppe framför tven, på bollar som aldrig slutade rulla, på skratt, svett och små drömmar som växte sig större dagen därpå.

Kanske kommer de minnas känslan av att vara 9 år och drömma större, "träna oftare".