Man behöver inte alltid kasta draget i vattnet.

Vid sidan av sportfisket, som redan i mitten av 1800-talet bedrevs i England och hade till syfte att fånga fisk under tävlingsbetingelser, utvecklades casting, ursprungligen bara som träning för att fullända tekniken vid spinn- och flugfiske, senare till en självständig tävlingsgren. Eftersom varje blivande fiskare först måste göra sig förtrogen med handhavandet av sina redskap, d v s lära sig att kasta ut betet träffsäkert och tillräckligt långt, kom för drygt 100 år sen engelska sportfiskare på idén att gå ut på en äng, att där markera några mål och att kasta mot dem. Dessa föredömen liksom också de första kasttävlingarna bildade snart skola. Regler sattes upp. De precisa avstånden till måltavlorna fastställdes. Kastbanorna bestämdes och de redskap som skulle användas definierades. De första castingtävlingarna i Sverige hölls i Östersund 1910.

Fram till och med 80-talet fanns två skilda världsförbund inom castingen: ICF (International Casting Federation) och CIPS (Confédération Internationale de la Péche Sportive), den sistnämnda hade mest östländer som medlemmar. Sverige var med i ICF liksom de flesta västländerna. År 1970 hölls de första gemensamma världsmästerskapen och från och med 1978 avhölls gemensamma världsmästerskap vartannat år. Sedan 2007 finns bara ett internationellt förbund; ICSF (International Casting Sport Federation).

År 1939 antogs regler för kasttävlingar av Sveriges Riksidrottsförbund och efter andra världskriget hölls tävlingar i Gävle med deltagare från hela Skandinavien. 1961 bildades ett eget förbund, ett utskott i Svenska Sportfiskeförbundet. Svenska Castingförbundet blev då antagit av Riksidrottsförbundet och blev en erkänd tävlingsidrott.