Referat efter matchen mot Sala.

Referat Sala-Avesta/Brovallen 20251129

Stolthet.

Det summerar egentligen matchen allra bäst. Stolthet över sporten, stolthet över att spelarna och ledarna visar ett sånt vackert föredöme. Efter ett visst manfall så ställer sig 8 spelare på matchprotokollet. Med två positiva ledare som verkligen höjde varenda spelare mot dennes maximala förmåga och lagkamrater som bara höjde varandra i den här från början hopplösa kampen mot de obesegrade serieledarna så känns ordet stolthet närmast hjärtat. Den stolthet som jag känner för laget och klubben är enorm. Men för att ta det från början:

Klockan var slagen och laget uttaget. Men en skade- och sjuklista på 8 spelare, alltså mer än ett helt lag och lustigt nog lika många som kunde delta i denna match. Att några dessutom var bortresta eller jobbade gjorde inte saken lättare när det gällde att få ihop ett slagkraftigt lag.
Mannarna funderade på att kasta in handduken, men efter ett otroligt kort övervägande så samlades de från början sju hjältarna utan för Kopparhallens ståtliga port. Läget såg trögt och tomt ut, men som genom ett trollslag så dyker de två hjältarna Milo och Edvin upp. De hade planerat att följa med och hjälpa laget till nya stordåd. Milo fick fortsatt förtroende som klackledare, men den kvickfotade Edvin Albertsson fick skjuts hem, hem för att hämta väskan med träningskläder! Han blev akut uttagen till herrlaget och fick således göra debut denna varma novemberlördag.   

Salas hall höll på att renoveras, så matchen var utlokaliserad till en hall i Salas ytterkant. Hjältarna möts av en fin och väldigt varm hall. Hallen var anpassad för alla olympiska bollsporter och några som inte är med på det olympiska programmet. Det medförde att det fanns fler linjer på plan än vad det finns tunnelbanelinjer i London. Ett totalt virrvarr, och utöver det så saknades avkastområdet. Den, för dagen spelade i nummer 22 istället för den brukliga nummer 9-tröjan, påstod sig bli åksjuk av alla linjer. Nog kunde man ana att det låg någonting i hans påstående, för detta linjetrassel hade gjort den gordiska knuten avundsjuk!
Under uppvärmningen så kändes det rätt klart, publiken satte sig till rätta och började räkna ut tabellen efter att Sala hade inkasserat två poäng.

Matchen började med att Sala hade avkast och gjorde mål i första anfallet. I Salamålet stod en rutinerad målvakt, matchens nästa bäste målvakt, som rädda Avesta/Brovallens första skott. En fin räddning av hjälten Linus Eklund i mål och en miss i anfallet gjorde att Sala kunde göra 2-0. Publiken gick och köpte kaffe och kaka och verkade vara väldigt nöjda med att deras nyinköpta målvakt lyckades med en räddning till. Salas anfall stoppades dock och AvestaBrovallen satte full fart mot mål. Det blev en löpduell mellan Edvin Albertsson och en Salait, med det löparmötet vann den vane fredagsfysaren enkelt och öppnade målskyttet. Han visade att det är fördelaktigt att kunna springa snabbt. Han blev i och med målet en av de yngsta målskyttar som klubben har haft genom historien. I den nästkommande anfallet så gjorde Linus Eklund en fotparad och hjältarna fick anfalla igen. Efter en målvaktsretur så visade Christian Gråhns att han har snabbare reflexer än samtliga spelare som vistades i närheten av målet. Han lobbade in bollen till ställningen 2-2.
Publiken och Sala var chockade. Så pass chockade så att de missade nästa anfall och i ABHF:s anfall så försökte en Salaspelare leka fickkniv med Alfons Bjuggfält, vilket sällan uppskattas och denne fällknivsivrare fick sitta på botbänken en stund. Sala lyckades göra ett mål under utvisningen innan Alfons Bjuggfält visade att man också kan hoppa och skjuta över Sveriges högsta block. Eller snarare, man kan hoppa upp och skjuta i blocket så att målvakten blir helt ställd och ställningen är åter kvitterad till 3-3.
Sala är nu stressade och börjar laborera i bytena, dock så renderar det bara till mer bryskheter och en tilldömd straff för de underbara hjältarna från Avesta. De gick rätt hårt åt kamakazespelande Alfons Bjuggfält, och han pekade på Flippen, allas vår Alwin Oscarsson som är lagets självklare straffskytt. Gråhs tittade suktande mot sjumeterslinjen, men kunde å andra sidan se på hur smäckert Flippen flippade in straffen. Oavgjort igen!
På straffmålet så följde en stabil räddning av den storspelande Linus Eklund, AvestaBrovallen glider upp i anfall och den spelsugne Gråhs gör sitt andra mål för dagen. Han fick ett fint inspel av Bjuggfält den yngre. AvestaBrovallen leder! 4-5
En ledning som inte blir så lång, för i det nästföljande anfallet så visas försvarsgeneralen Gustav Rossbäck ut och det ger en framgångsperiod för Sala som gör tre raka mål. Folket undrade om det var nu som de planenligt skulle segla iväg målmässigt. Men icke! Rossbäck, den väldige, surar förbi sin försvarare och reducerar till 7-6.
Ställningen blir sedan 8-6 innan Andreas Olsson vid 14:50 tar och lägger in sitt första time-out-kort för dagen. Han manar spelarna att ta det lugnt, fortsätta att ha ett lågt tempo för att sedan explodera. Spelarna lyssnade noggrant och berömde varandra för det vackra spelet. Individuella aktioner lyftes och man såg hur stoltheten lyste i spelarnas ögon. Sala gjorde ett mål innan Alfons Bjuggfält helikoptersnurrade bort både fyrtorn, försvar och linjer och smekte in reduceringen till 9-7. Eklund i målen gör en fantomräddning! Till och med hemmapubliken nickar glatt åt den räddningen. Sen så gör Christian Gråhns 9-8, och det skiller således bara ett enda ynkligt mål. 10-8 innan Lucas Söderlund skottfintar och hittar en lucka i försvaret och lägger bollen förtjänstfull i målnätet bakom Salamålvakten. 10-9.
Sala får sedan en straff och Linus Eklund har chansen och möjligheten att få göra en straffräddning. Han är väldigt nära att rädda, men bollen rullar snopet in i mål till 11-9.

Sen så visar Christian Gråhns vägen och reducerar till 11-10, Sala gör ett mål till innan den i nummer 22 spelande PowerPär Bjuggfält spärrar vägen för Gråhns framfart och denne maskin får klämma in 12-1.
När man ändå pratar om vackra anfall så fick i och med Gustav Rossbäcks mål se något som tårade ögonen på alla handbollsälskanade människor. Det gå knappt med ord att beskriva hur bollen började hos Albertsson, på högersex, som levererade en passning till Rossbäck, på högernio, som skickade bollen vidare till mittnian Bjuggfält, bollen smektes vidare till Söderlund på vänsternio som passade vänstersexan Oscarsson som skickade tillbaka bollen till Söderlund som satte i och passade bollen vidare till Bjuggfält, som i sin tur nyttjade Gråhs spärr för att spela den fritt rusande Rossbäck. Jag vet inte om den hallen någonsin har skådat ett snyggare mål där samarbete verkligen var ledstjärnan! Dessutom så blev det 12-12! Helt lika mellan serieledarna och de som ligger sist. (sist, kanske någon observant människa påpekar, men tyvärr så har Hallstahammar dragit sig ur serien) Matchbilden är milt sagt långt ifrån den förväntade. AvestaBrovallen har framgångsrikt dragit ner tempot och det har gett dem kraft för att göra mål och spela fin handboll, medan det som en sidoeffekt får Salaiterna något uppretade och kanske stressade, månntro?  
Innan halvleken tog slut så kryssade Alfons Bjuggfält mellan fyrarna och gjorde ytterligare ett helikoptermål, och sala gjorde det.

Ställningen i paus var 16-13 och det kunde konstateras att hjältarna i hjältelaget AvestaBrovallen verkligen var hjältar och hade serieledarna på gaffeln. Redo för att svälja!

I andra halvleken så fick Flippen Oscarsson ett läge och satte 16-14.
Sala gjorde ett mål innan Alfons Bjuggfälts flygkurs fortsatte och de landfasta Twin Towers-liknande försvararna fick falla och ställningen blev 17-15.

Man får någon inse att det var här någonstans som inte orken riktigt räckte till för de åtta hjältarna. Sala, med sina 15 spelare hade mer ork och gjorde några mål på raken. AvestaBrovallen tio sin andra time out när det var ungefär 15 minuter kvar av matchen, helt planenligt. Olsson pratade om att hjältarna hade fått de andra i gungning och att motståndarna var lite tjuriga. Tänk på att inte hamna i prat med domarna, det är inte värt det var hans mycket korrekta budskap. Det räcker med att det är 13 domare på plan, raljerade Olsson vidare med hänvisning till Salas försök till att påverka domarna.
Lucas Söderlund gjorde återigen en lyckosam skottfint och med ett underbart vikskott så reducerade han till 24-16.
När Andreas Olsson pratade på dagens sista timeout så var det nog ingen som riktigt hade orken att lyssna och domaren kom fram för att påminna laget om att spela… Vilket egentligen var lite egendomligt så sekretariatet inte hade gett signal för att time outen var till ändå.
Alfons hinner snurra bort Salas försvar ytterligare en gång och hans sulor verkar vara nednötta till att ha ett friktionsfritt underlag. Han gjorde då 27-17 innan slutresultatet fastställs till 28-17.

Tänk vilken ära att få vara medlem i ett lag som spelar så trevlig handboll! Spelarna verkligen jobbar som ett lag, de förmedlar inga negativa tankar, de har ett vårdat språk, de klagar inte på domslut och de visar – ja de lyser spelglädje om dem!
Den första halvleken och spelarna attityd i den är en halvlek som det länge kommer att pratas om.

Linus Eklunds storspel i framförallt första halvlek var en fröjd för både ögon och mage att beskåda.
Debutanten Edvin Albertsson sprang i 60 minuter och klagade inte ens när han fick en armbåge över halsen.
Alwin Oscarsson sprang i 60 minuter och hade inte ens tofflorna på sig, han var snabbast ändå.
Alfons Bjuggfält helikoptersnurrade i 60 minuter och det är ett under att han inte blev åksjuk. Gustav Rossbäck spelade i 58 minuter och var en gigant som krävs för att laget någonsin ska ha en chans för att spela en underhållande handboll.
Christian Gråhns spelade ca 59 minuter och hade auran av kinesiska muren, omöjlig att passera och omöjlig att springa runt.
Lucas Söderlund spelade hur länge som helst och hade ansvaret att vara skytt och dundrare.
PowerPär Bjuggfält spelade resten av tiden och klockade in på några vägvinnande spärrar.
På bänken så hittade vi Andreas Olsson för mycket förtjänstfull ledde laget och Jessica Nyström som fick springa in och sjukvårda några av spelarna.

Det kanske inte var en seger, men känslan är ändå att det var just en seger!

Och ni kanske undrar hur det gick med kaffedrickandet? Ja, det kanske gick ner men inte så lätt som det på förhand troddes få göra.

#stolthet

Målskyttar:

Alfons Bjuggfält, 5 baljor.
Christian Gråhns, 5 baljor.
Alwin Oscarsson, 2 baljor.
Gustav Rossbäck, 2 baljor.
Lucas Söderlund, 2 baljor.
Edvin Albertsson 1 balja.

Utvisning:

Gustav Rossbäck, 2 minuter.

Målvakt:

Linus Eklund 27% räddningar