5 - 1

Så kändes det när jag vaknade imorse - Tråkigt nog är jag inte fullt lika positiv just nu, om vi säger så. Förhoppningsvis kan vi ta tag i det som gick fel idag och lära oss av våra misstag inför framtida drabbningar.

Efter en lång försäsong med oändligt antal löpträningar, försök til finlir (nåja) på vår stenhårda grusplan hemma på Löta samt en och annan sulfint satte serien alltså igång. Vissa har längtat hela vintern medans andra suktat betydligt längre - Ända sedan herrlaget sist spelade en seriematch, säsongen 2000 alltså.

Vädermässigt kunde förutsättningarna självklart varit bättre - En premiärmatch som spelas på en grusplan i snålblåst och kyla är väl inte vad man som spelare drömmer om kanske - Men, det var exakt vad vad vi fick nöja oss med idag, och som tur är så var det såklart exakt lika dj*vligt för Söders som för oss.

Idrotten är demokratisk, kom ihåg det! :)

Undertecknad missade första halvlek, men anlände i lagom tid till att bevittna den totala ångesten i andra. Om ni har sett det sjunde inseglet av demonregissören Bergman så förstår ni hur jag känner - Iaf om ni är Söråkare...

Enligt de rapporter jag fick från åskådare (okej, de är kanske en aning subjektiva) som såg hela matchen ska första halvlek faktisk gå till Söråker på poäng. De avslutande 10-15 minuterna av första var uppenbarligen väldigt positiva då bollen hölls inom laget och man på ett bra sätt spelade sig fram till ett flertal chanser. Tråkigt nog verkar det finnas en hel arme av hjärnspöken i truppen eftersom avsluten aldrig hittade rätt, ungefär som i många av våra matcher på försäsongen. Oavsett vad så hängde Söders en balja, efter ett litet missförstånd i backlinjen, och hastigt och lustigt låg Söråker under i sin första seriematch på 4 år.

Pausen var i sedvanlig ordning otroligt händelserik, not. Någon som vet om de sålde korv? (Mama Diaz kanske har koll?)

Om vi går över till andra halvlek så antar jag att de vitklädda (Söråkers FF) helst glömmer den samtidigt som de rödklädda (Söders BK) iaf slipper skämmas innan de somnar ikväll.

För att göra en lång historia kort så rasade vårt spel ihop som ett korthus. Undantaget var ett par lysande kombinationer varav ett resulterade i 3-1 reduceringen genom Emanuel Lundgren. Söders gjorde definitivt ingen höjdarmatch som sagt. Men vad gör det när man ofta, rättvända och i fart, får bollen på fötterna av oss och lätt kan rinna igenom och hänga några baljor. När dessutom två Söråkare sysslar med dumheter på planen och får rött kort är det inget snack om saken - Försök hålla tätt bakåt och samtidigt jobba ikapp ett underläge med åtta utespelare. För att göra allt ännu roligare kan ni även låta alla avbytare gå sönder. Ni förstår kanske läget - Mission Impossible!

Slutats - Söders vann rättvist utan att slita ihjäl sig och vi ska vara ytterst tacksamma att det inte rann iväg ytterligare - Vi kan tacka Henrik Karlsson som gjorde ett par väldigt fina räddningar.

I övrigt då?
Tja...

Domaren hade absolut ingen bra dag. Första halvlek kan jag inte uttala mig om, men i andra var det stundtals cirkus med märkliga avblåsningar och kort åt båda håll som inte gjorde direkt någon lycklig. På det stora hela så kan man säga att domarteamet blandade och gav, precis som de vitklädda.

Calle Hellemar, il capitano i Söders, imponerade mycket på mig med sin framfusighet och vinnarskalle, men i övrigt var det rätt slätstruket hos de rödklädda. Förresten, är det någon som vet om Söders målvakt lider av lappsjuka efter dagens match? Det hände förbluffande lite på deras planhalva i andra halvlek, och risken att deras stackars keeper drog på sig en förkylning i snålblåsten och kylan är nog överhängande, hehe.

Bra i Söråker var Michael Lindholm, Henrik Karlsson, Andreas Wickström samt duracellkaninerna Christian Mattsson och Emanuel Lundgren (Ni borde satsa på marathon istället för att harva med oss korplirare).

Nåja.
Jag avslutar med ett för dagen väldigt passande ordspråk : Man får starkare ben i uppförsbacke.

Ljunga nästa!

/ Sundling