Dela nyhet
Halvtidskrönikan
31 jul 2013 1 kommentar
Ärade lagkamrater,
Nu har vi kommit halvvägs in i säsongen och det är hög tid för halvtidskrönikan.
Vi gick in i säsongen med en bitter eftersmak från föregående säsong där vi alla var ense om att tredjeplatsen var en stor besvikelse.
Vi började förra säsongen med en pinne på de inledande fyra matcherna och det satte sin prägel på hela säsongen med en lång uppförsbacke att bestiga. Vi alla var överens om att årets säsong inte skulle börja lika förödande.Till säsongsuppstarten hade truppen förstärkts med flertalet starka nyförvärv och vi kände att laget var klart starkare och framför allt bestod av en bredare trupp. Vi hade även stärkt upp ledarstaben med helsingborgarna Calle å Oskar vilket kändes tryggt. Likt förra året prioriterade vi bort försäsongen och valde en kort två veckors period med träningar samt en träningsmatch innan seriestarten.
Det var ingen underdrift att det fanns ett antal frågetecken gällande lagets form när första matchen spelades mot Adelsö. Jag intalade mig själv och alla andra att vi kunde förvänta oss en tidig seriefinal redan i första matchen, baserat på våra tuffa matcher från året innan. Vi ställde upp med ett starkt lag med fem nyförvärv från start. Vi var laddad till max och såg fram emot att äntligen köra igång årets säsong. Vi fick en olycklig start men det kunde inte stoppa oss en dag som denna. Efter ett par snabba mål och en klar ledning i paus rann det på ordentligt efter paus. Vi sprang hem första segern med pingissiffrorna 10-3. Snacka om total genomklappning från våra motståndare och en gedigen insats från vår sida.Stärkta av denna seger fortsatte segertåget under april och maj månad. Vi vann fem raka matcher med 40-5 i målskillnad. Laget levererade solid fotboll rakt igenom utan att behöva prestera vårt yppersta. Vi plöjde ner våra motståndare, som alltid vek ner sig under andra halvleken. Snacket inom laget gick om hur pass stor målskillnad vi skulle få ihop under året samt att det konstaterades att årets serie var klart sämre än föregående år. Hybrisen var total!
Till nästkommande match väntade brunkeberg. Vi mötte dem innan serien där vi vann enkelt med 6-1. Fanns inte på världskartan att första förlusten väntade runt hörnet, men ack vad fel vi hade... Inför matchen rådde det total kaos. Ledningen var bortresta och spelare dök inte upp till samlingen. Laget fick ihop en avbytare med Calle som skadad utespelare mellan stolparna. Förutsättningar var inte optimala och det visade sig att det skulle straffas. Det blev en jämn batalj med många missade målchanser och en förödande 1-2 förlust. Revanschen var tänkt att komma dagen efter då FC Kasam väntade. Kaptenen hos motståndarna, Martin Dalaryd, är en gammal bekant till skribenten och Viktor Pihl från ungdomsåren då vi kamperade tillsammans i BP & Västerort. Om han var hälften så bra som förr visste vi att det skulle bli en tuff match. Visst var han det och matchen blev helt klart tuffare än beräknat. Vi ställde upp med likvärdigt lag från dagen innan. Matchen böljade fram och tillbaka med Kasam i förarsätet. Vi lyckades kvittera till 2-2 under sista kvarten och hade chans på mer i slutet utan resultat. Oavgjort var rättvist sätt till matchen.
Dessa två matcher blev en väckarklocka för oss. Hybrisen var som bortblåst efter helgens nederlag. Var det här en tillfälliga hick up i vår resa mot sexan eller var detta början på slutet? Två matcher återstod innan sommaruppehållet och det fanns inte hos någon att vi skulle tappa fler poäng. Likt förbannat förlorar vi nästkommande match mot Rinkeby, vi gjorde årets absolut sämsta 45 min under 1a halvlek, samt spelar 1-1 mot Skönadals därefter. Går inte att säga mycket om resultaten. Vi kunde med lite flytt inkasserat fler poäng men sammantaget gör vi inga bra matcher.
Om man ska försöka analysera hur vi kunde tappa allt under sista fyra matcherna så kan följande slutsatser dras:
-Bristen på kontinuitet. Första fem matcherna spelade vi med relativt likvärdiga lagtrupper. Sista fyra matcherna hade vi hög frånvaro på nyckelspelare.
-Saknaden av målvakt. Med endast en målvakt i truppen( Håkan) blir laget väldigt sårbara när Håkan är borta. Det sprids en annan osäkerhet inom laget med Håkans frånvaro.
-Överskattning. Tror att vi byggde upp en övertro om oss själva där vi glömde bort att ta jobbet som krävs för att vinna matcherna.
-Lagsammanhållningen. Det kan tyckas lite hårt men jag tycker att bristen på fler aktiviteter och fester vid sidan av speglar sig ute på planen främst under viktiga skeden av matcherna.
-Bristande tränings- & matchnärvaro. Under början av säsongen hade vi över 20 st på alla träningar samt kunde spela matcherna. Under andra halvan av våren var det låg uppslutning. Kunde ha träningar med 8-10 st samt endast 12-13 st tillgängliga för match.
Vill passa på och dela ut lite ris och ros till några spelares insatser under första halvan av säsongen:
Andreas Kleiner - Vill ge dig ros för din kämparinsatser. Du gick in och tog smällar när det som mest behövde det, när ingen annan gjorde det. Jag minns premiärmatchen och matchen mot Kasam. Din spelstil bygger mycket på hjärta och inställning och det uppskattas från herr ordförande. Fortsätt med det så kanske fler tar efter.
David Sturesson - Trots att du varit skadad mer än tillgänglig måste du få ros av mig. Det går lite i linje med Kleiner men förutom Sturessons superinställning så besitter han ett tillslag som få i laget kan överträffs. Distinkt, precist och hårt. Ger alltid 130% på planen med ett enormt slit och bollbehandling. Gör stor skillnad på planen och kommer bli otroligt nyttig på hösten.
David Hedman - Varit bäst i enskild match då han var delaktig i alla målen mot Hässelby med tre mål och en assist i 4-1 vinsten. Han gjorde även årets (än så länge) mål med en riktig stänkare i bortre krysset.
Bakfulla spelare - Här kan en hel del känna sig träffade av riset. De jag minns främst är min egna och Johan Ahlqvist insats som mittbackspar mot Kasam. Tröttare mittbackar får man leta efter och anledning till baklängesmålen. Eller Niklas Berglunds insats mot Skönadal som smått förvirrad, alkoliserad högerback. Fler kan nämnas men jag nöjer mig med att konstatera att insatserna på bakfyllan har varit sisådär och det hör väl till i de lägre serierna men resultaten blir därefter.
Som sagt finns det mycket att jobba på i Innerstan därför är det ändå extra skönt att vi ändå intar första platsen i serien. Har aldrig under min långa fotbollskarriär varit med om en jämnare serie. Det skiljer 2p bland topp 5 och 5p bland de åtta främsta av sammanlagt tio lag.
Vi är utan några som helst tvivel seriens bästa lag och jag ser fram emot en uppryckning från Innerstan med en sjuhelvetes inställning både gällande uppslutning av närvaro på träning och matcher samt på planen. Vi bestämmer helt och hållet hur detta ska sluta. Om vi vill vinna serien så gör vi det om vi har andra prioriteringar kommer vi få svårt att ens komma trea.
Vi kan glädjande berätta att truppen har stärkts med tre starka nyförvärv. De är bekanta lagkamrater från linkan, målvakten Niklas Olenäs, samt legenden, Fredrik "StinXor" Stennert och Niklas Nordström. Ett mycket välkommet tillskott i nedre lagdelarna.
Vill avsluta detta med att låna orden som står på Evertons klubbemblem:
"Nil satis, nisi optimum" - vilket betyder endast det bästa är bra nog. Jag vill att ni tar med er dessa ord och ser till att ge järnet så att vid slutet av säsongen är serien oförändrad med Innerstan som seriesegrare.
Kommentarer
31 jul 2013
Boom!