Dela nyhet
Betraktelser från norra Italien någon gång i början av april 2016.
22 apr 2016 0 kommentarer
Torsdag – Highway 61 revisited
Den obligatoriska samlingen på Vapiano ska ha ägt rum från kl. 12 och det var förväntansfulla blickar på bussen ut mot Skavsta. Hedman rivstartade med ett klassiskt Italienquiz där Berglund och Olof gick segrande ur kampen. Otroligt vad många regioner i Italien som Berglund har koll på. Alm och Jämtberg satte sin lägstanivå direkt och kom sist.
Att resa har en viss charm, i synnerhet när man får resa med sina lagkamrater. Det blir tid till att lära känna varandra på ett djupare plan. Man utvecklar nya kommunikationsvägar som man senare kan ta med sig ut på planen – man utvecklar ett sjätte Innerstanssinne.
För tredje gången landade vi på Malpensa. Det var ljummet i luften och utomlandskänslan var påtaglig. Hjärtat satt trots detta i halsgropen eftersom det snabbt blev dags att hämta ut hyrbilarna. På menyn stod två vans, eller motsvarande. För första gången i #gardakadabra-historien stod faktiskt just två vans, och inte ”eller motsvarande”, och väntade på oss på parkeringen. Grande! tänkte man. Ena bilen blev stoppad knappt 500 m ut på vägen eftersom lysena inte fungerade. Inga konstigheter tyckte Jämtis som körde med helljus resten av vägen till norra Italiens biltrafiks stora förtret.
Cockney London Pub säger jag, vad säger ni? Strax utanför Padova? Inte det? Berglund lyckades med sin yviga italienska boka oss ett bord. Det visade sig vara någon sorts fusion-jazz-pub. Stället fick på något märkligt vis Stigge att framstå som Per Gessle istället för Morrissey och middagen serverades på kontinentalt manér runt kl. 01.00. Vi byggde försiktigt, men bestämt, nota då stället bara accepterade kontanter. Det blev grappa per semi-tutti då limoncellon nästan var slut. När vi räknade ihop slantarna konstaterade någon att vi kunde betala notan med 10€ marginal OCH bli bjudna på en runda gratisshots. Succen var ett faktum. Efter att Arvid hade ”scoutat hela klubben” kom vi fram till att det var lite skralt med da(aa)mer, men att vi hade haft en trevlig första middag ändå. Det blev dags att ladda för nästa dag.
Fredag – Kosläpp
Fredagen blev en heldag på vår superpittoreska gård som hade allt från en fotbollsplan till en pittoresk allé.
7-manna fotbollsplanen blev utsatt för hårda prover under större delen av dagen. Den första timman spelades matcherna utan betydelse, men så snart det blev skarpt läge skruvades stämningen upp direkt. Pihl lyckades stämpla två pers inom några sekunder i första matchen och tankarna gick direkt till Kleiners debut i Garda, men ingen skada var skedd. Man anade efter det inledande spelet att lag röd skulle dominera. Ledda av Bejnö vars vasan-tid på 5:45 satt kvar i kroppen, kunde de trycka till allt motstånd. Vi fick samtidigt se ljusglimtar från de båda nyförvärven Daniel och Arvid vilket bådade gott för framtiden. Kerstis och undertecknad kunde inte delta i spelet och bildade således radarpar som lekledare.
Det grillades till lunch i den superpittoreska grillen. Firma Bejnö-Nordström gjorde ett fint jobb med salsiccan.
Utöver fortsatt matchspel där lag svart ryckte upp sig ordentligt, bjöds det förstås på lekar. Klassikerna avhandlades med pricka ribban i spetsen. Usual suspects levereade i vanlig ordning. Nytt för året var en runda fotbollsgolf på ägorna. Det blev en rafflande avslutning där lag svart ledde totalställningen inför sista hålet. De lyckades hålla i ledningen trots darr på ribban och turer ute i skogen. Lag svart ledde alltså inför sista grenen: Kerstis musikquiz.
Jag vill inte beskriva dagen i allt för stor detalj efterson Alm spelade in allt han gjorde under dagen med sin Go-Pro kamera på huvudet. Ryktet säger att han har en sri-lankesisk kontakt som ska gå igenom allt videomaterial.
Pihl och Alm lagade en utsökt middag där jordärtskockspurén blev ett av få bestående minnen från hela kvällen.
Likt en news feed från Reuters avlöste händelserna varandra. Appen ”Tärningar” seglade temporärt upp som listetta på appstore. Det spelades maffia med Nordström som lekledare där reglerna som vanligt hamnade i centrum. Plötsligt höll drycken på att ta slut och någon sorts kris uppstod. Krisen varade inte längre än att någon kläckte idén om att dra till, wait for it, Cockney London pub och köpa mer öl. Det blev till sist ett 30-tal öl, riktigt bra. Det spelades beer-pong, oklart vem som segrade. Kerstis musikquiz avgjordes och lag svart stod som slutgiltig segrare i dagens tävlingar, mycket imponerande. Lag blå var urusla.
Nyförvärven Richard och Tom anlände sent på kvällen och hamnade på den klassiska efterkälken med drickat. Jag kommer osökt att tänka på Charlotte Kallas prestation i stafetten på OS i Sotji. Svenskorna (Tom och Richard) var uträknade inför sista sträckan där Charlotte (Tom) tryckte på och gick om Tyskland och Finland (undertecknad och några till) och gick i mål som segrare (minst nykter).
Lördag – Superpitto i Bergis
Som alltid sprang vi av baksmällan på fotbollsplanen. Lag blå som kraftigt underpresterat hela fredagen lät sig marineras i alkohol under natten och kom ut som segrare efter matchspelet – mycket tack vare frälsarn / jesus / nya grankan a.k.a Tom som verkligen lyfte hela laget. Han spelade förövrigt med keps, bakåfram. Just detta skulle vi få återkomma till lite senare under helgen.
Efter städning där Berglund gick loss med ”Soppokvasto” bar det av till Venedig som blev lite av en parentes i sammanhanget. Man kommer minnas Venedig som ”staden som några av oss besökt många gånger tididare” – i Assassins creed (Stigge, Hedman m.fl.).
Därefter bar det av till Bergamo.
Det vankades middag på en av Glenn Strömbergs favoritrestauranger och snacket var redan igång om att han kanske skulle vara där denna kväll. Vi prommenerade upp till gamla stan i Bergamo, en utmanande klättring som höll på att ta kål på oss. Någonstans här byttes ordet ”pittoreskt” bryskt ut till ”pitto” och ”Bergamo” gled sakteligen över till att bli ”Bergis”. Det sjätte Innerstanssinnet gick på högvarv.
Restaurangen var minst sagt varm och vi byggde oförsiktigt nota. Maten var överlag bra och limoncellon var magisk. 4/5 Glenn får den.
Efter middagen bildade vi i ett överförfriskat rövartåg som strök genom gatorna i Bergis och stannade till för ett litet pitstopp där våra nyförvärv med bravur både sjöng och knäpte upp skjortan. Manges skjorta var fortfarande relativt knäppt vid det här laget.
Ett ytterligare barstopp skulle det bli där vi för första gången började få indikationer om att vi var lite... ska vi kalla det bullriga?
Vi hoppade in i några taxibilar för att växla upp till någon sorts klubb. Det visade sig bli svårare än väntat. Inget hände. Ingen kom in. Inte ens när Kerstis erbjöd dörrvakten 3000€ för att få komma in (fråga Margareta Sandstedt, SD, hur mycket pengar det är). Vilket antiklimax! I Innerstan är man van att alltid vinna så detta tog faktiskt knäcken på många av oss. Motgången slog så hårt att några valde att styra hem till hotellet medan några ville göra ett sista försök.
Enligt uppgift hade vi en chans kvar, en klubb vid någon sorts parkeringshus. Måtte vi komma in. Oavsiktligt anlände vi i mindre grupper vilket visade sig vara helt avgörande för vår framgång. Satan vad den klubben levererade. Arvid var lyrisk över musiken, Kerstis önskade Lay all your love, Danne drog in helrör. Det var ett inferno av vevande men plötsligt stod vi utanför klubben och väntade på taxis, det kändes som att den stängde oerhört plötsligt.
Det hade tidigare under kvällen byggts upp en charmigt grabbig stämning om att det var högaktuellt att gå på strippklubb, eller strippis som det numera heter. Det började sjungas om strippis i Bergis - och det slutade aldrig sjungas. Var kom denna sång ifrån? Den sången försvann ur undertecknads huvud någon gång kring lunch, på onsdagen.
Det var som om 17 stycken Dimitri Karamazovs gjorde Bergis den kvällen. Bergis blir inte sig likt efter den kvällen.
Söndag – Undici
Efter nattens hårda prövningar väntade utskällning modell större av hotellkillen. Det visade sig att det, utöver oss 17 innerstanare, bodde en ensam tjej på hotellet som under natten trott att det hade skett någon typ av överfall. Hon hade under natten/tidiga morgonen ringt alla journummer som fanns för att eskalera händelserna ute i korridorerna. Man kan bara ana att hon försökt återberätta de ord hon måste ha hört i syfte att ge information om vad som kan ha pågått:
- Si, stanno gridando ”Labis i Bergis, Labis i Bergis, ja han e Labis i Bergis!!!”.
(Labis - som då självklart syftade till Alm som såg ut som spöket Laban när vi klädde in honom i hans lakan. Det blev ingen strippis, men det blev i alla fall Labis.)
Pizza-pasta. En så otroligt underskattad kombination, den kan rädda den mest vilsna av själar. Och så en öl på det till Hedman så var alla kla(aa)ra. Söndagen kom att bli Hedmans dag. Han hade i smyg siktet inställt på att levla upp till mr. Undici. Vi återkommer till det.
Mange hade under lång tid sökt en motståndare för en träningsmatch. Seek and you will find (Matthew 7:7). Roberto fanns där för oss och han samlade ihop förortens förmågor och anordnade en fantastisk tillställning på en av kyrkans fotbollsplaner. Planen var otroligt.... dålig. Den fick Adelsö borta att framstå som San-Siro. Men vad gör egentligen det? De båda lagen tågade in tillsammans på den soldränkta planen ledda av domaren som trodde att detta var hans chans till genombrott på den internationella nivån.
Matchen i sig var inte exceptionell. Vädret var desto bättre – strålande sol och bar kaka. Stigge dök till sig en straff och Sjoerd satte dit segermålet, matchen slutade 2-1. Alm visade på fin form och utstrålade stor erfarenhet när han frågade Tom om han kunde låna kepsen i det soliga vädret. Detta fick man snabbt revidera då kepsen hamnade bakochfram på hjässan genom hela matchen.
Efter matchen bjöds vi av Roberto på smörgås, vin, öl och annat gott. Det skulle minglas med motståndarlaget. Detta var en mycket märklig situation då ingen i Innerstan var särskilt pigg på att bygga livslånga relationer med dessa (förvisso härliga) människor.
Det var desto mer intressant att följa Hedman som hade växlat upp takten ordentligt. När allt var klart hade han sänkt 10 bärs, på en söndag. En Undici. Han gjorde det ingen trodde var möjligt. Han gjorde en Gandalf och gick från grå (Limoncello) till vit (Undici). Från människa till högre väsen. Detta visade sig inte minst när han skulle beställa mat på Donken på flygplatsen - kassörskorna hade fullt upp med att förstå vad detta väsen sade. Han hade gjort som Glenn Strömberg - blivit för stor för Bergis.
Nulla salus sine amor
Kommentarer