En dokumentär av Kastet Produktion & Yatzymir Six Dokumentärarkiv på allmänhetens begäran. En skriftlig dokumentär i fyra delar om hur det egentligen gick till när Tönnberg stod för tidernas yatzyskräll tordagen den 21 juni, 2018 på Saltviks Camping i Bohuslän.

Prolog:

Midsommar 2018. Solnedgång över Saltviks Camping. Sillen var uppäten (eller aldrig ens inköpt), jordgubbarna mosade, löken kastad och Tur-Bosse hade precis blivit av med sin andra sandal. Allt var upplagt för en klassisk upplaga av Midsommarspelen, den femte i ordningen. Men, ingen kunde ana vad som väntade och hur klassiskt det skulle bli.

Kap 1: Vem är Tönnberg?

Ingen vet helt säkert. Vissa säger att han en gång slog sin första yatzy i ett bollhav på en Finlandsfärja – med stängda ögon. Andra hävdar att han bara dök upp från buskarna, iklädd en Panamahatt och kavaj lik Ragnar Vanheden medans någon enstaka person vill hävda att han aldrig tidigare innan denna mytomspunna kväll spelat ett ända ärligt parti yatzy. Klart var i alla fall att han dök upp som wildcard-spelare, godkänd i sista stund av en tveksam jury bestående av Platini, Blatter och en äldre dam från campingens reception som aldrig vågat uttala sig offentligt.

Kap 2: Matchstart – och kaos direkt

Tönnberg drog igång turneringen med att absolut vilja stryka yatzy innan han spelat på sin chans. Rasmus Nalle tappade hakan. Blatter ifrågasatte om han ens kunde reglerna. Men Tönnberg log bara och fortsatte kasta (även om det inte var hans tur) – med både effektivitet och charm.

Men det var inte poängen som var problemet. Det var... beteendet. Han tog med sig egna tärningar i en kalaspåse från ICA Kvantum i Onsala. Han missade bordet, tärningar flöj hej vilt. Han skrek “LÖJLIGT!” varje gång någon annan fick påfyllning i glaset men inte han. Och när Platini ifrågasatte ett felräknat slag, svarade Tönnberg med att kasta snacks på honom, vilket dock Platini uppskattade då han slapp resa sig för att få i sig snacksen.

Kap 3: Varningarna haglar

Domaren (den som vanligt oberoende Blatter) tvingades ta till drastiska åtgärder. Sju varningar delades ut – ett historiskt rekord. 

• Rasmus Nalle – “allmänt hög ljudvolym och okontrollerat beteende samt en väldigt stark känsla av orättvisa när han varit i gråzonen oftast dömts mycket hårt av Blatter"

• Tur-Bosse – “för att efter sitt eget uttåg ur turneringen tagit på sig att coacha Tönnberg och på så vis pushat fram honom till oanade poäng.”

• Platini – “för passivt-aggressivt vin-drickande i under hela detta pågående kaos”

• Tönnberg – "Okontrollerad, förvirrad och allmänt bösig, att det röda kortet inte visades är fortfarande något som i det absolut nödigaste yatzykretsar diskuteras”

• Blatter - "varnade sig själv för utbrottet i samband med finalens avslutning där han högt och ljudligt började med en predikan (längre än Bergspredikan) om hur coachning och tips borde förbjudas helt och fullt - självklart blev det även senare så. (Lex Tönnberg.)
• Lill-Bosse - "Stärkt av sitt nyslagna Världsrekord men besviken över sin sorti i turneringen blev han stursk (för stursk) och började likt sin bror coacha Tönnberg på ett för alla andra otrevlig sätt. En odiskutabel ostskiva till Lill-Bosse." 
• Dahlby - "Åkte troligtvis på en varning i bara farten, för en en gångs skull säger ryktena att Dahlby agerat lugnt och behärskat i stormens öga, troligtvis helt paralyserad av den förvirrade och burdusa nykomlingen som med sin hatt på sné verkade ostoppbar. Dock så har ju historien visat att Dahlby långt senare skulle överträffa Tönnberg i burdust uppfarande.  

Enligt ögonvittnen fick till och med att den snackssugne George, som bara gick förbi och skulle se om det bjöds på någon Favorit-Mix från OLW, en tillsägelse.

Kap 4: Finalen – och chocken

Mot alla odds stod Tönnberg (med sina "Bossar" i ryggen) i final mot Blatter. Den senare med en stabil ledning och segervittring. Men Tönnberg – full av självförtroende, rödvin, tips från "Bossarna" och kanske något mer – började dra fram slagkombinationer ur hatten likt en speedad Conny Ray. Blatter klunkade i sig en halv flaska Fresita i ren förtvivlan när han räknat ihop poängen och fått se sig besegrad.

Tönnberg vann. Scenen var surrealistisk. Inga applåder. Bara förvirring, skrik, avgrundsdjupa vrål och Platini som stilla sluddrade fram mellan två klunkar vin:
"Detta... är slutet på nåt vackert." Om Platini menade själva yatzykvällen eller sitt röda vin är oklart, men en fin punkt för en av de värsta, mest omtumlande kvällarna i WYT´s snart 12 åriga historia var det i alla fall. 

Epilog: Efterdyningarna - och frågetecknen

Tönnberg har aldrig setts igen Touren. Vissa säger att han nu är del av en illegal backgammonliga i Lübeck. Andra att han aldrig funnits – att hela grejen var ett kollektivt trauma, en lucka i yatzyhistorien, att mannen med hatten från busken egentligen aldrig deltog. Men i WYT:s protokoll står det klart: Midsommarspelens mästare 2018: Tönnberg.

Och varje midsommar, när vinden vänder över Saltviks berg, viskas det bland spelare, campare och vanligt folk:

“Spela aldrig Yatzy för nära buskarna. Man vet aldrig om Tönnberg återvänder.”

 

Lite kuriosa är att sommaren efter så hade George klippt ner alla buskar för att försäkra sig om att denna historia aldrig mer skulle upprepas, aldrig någonsin.....Favorit-Mixen fick aldrig ta slut igen.