Gemenskap, trygghet och mod – så ska fler tjejer lockas till ringen

En del av WestCoast Ladies

När WestCoast Boxing Club grundades 2020 låg det tidigt och varmt om hjärtat att skapa en plats för tjejer inom boxningen. Redan första hösten drog vi igång vårt första Ladiespass – ett pass för alla kvinnor som ville träna, utvecklas och upptäcka att de kunde mer än de trodde. Sedan dess har damboxningen vuxit till en självklar del av vår verksamhet.

Men även om fler tjejer tränar boxning idag, pratas det fortfarande mycket om varför så få tävlar. Det är en fråga som dyker upp i tränarforum, från förbundsnivå och mellan klubbar. I takt med att Svenska Boxningsförbundet ännu en gång lyfter damboxningen som prioriterad fråga – samtidigt som röster höjs om att det är för få tävlande damer – ville vi ta reda på hur det faktiskt ser ut hos oss.

Vi vände oss till dem som vet bäst: våra egna medlemmar.

En ny enkätundersökning bland klubbens kvinnliga medlemmar ger värdefulla insikter

Hela 22 av 26 tjejer i klubben (cirka 85%) har svarat på frågor om varför de började med boxning, vad som får dem att stanna kvar – och vad som hindrar dem från att tävla. Svaren vittnar om stor träningsglädje och gemenskap, men pekar också på osäkerhet inför att gå upp i ringen. Resultatet kommer lägligt när Svenska Boxningsförbundet satsar på att främja damboxningen nationellt, med fokus på att rekrytera fler tjejer, skapa trygga träningsmiljöer och sänka tröskeln till tävling.

Därför började de med boxning

Flera återkommande skäl träder fram när tjejerna berättar om sina första steg in i boxningslokalen. Många lockades av träningens fysiska utmaning – att få bättre kondition, styrka och hälsa. Självförtroende är ett annat nyckelord: att bygga upp sin självkänsla och lära sig självförsvar motiverade många. En del hade alltid varit nyfikna på boxning som sport, eller ville hitta en roligare träningsform än gymmet. Inte sällan var det en vän som tog med dem på ett pass första gången. “En kompis drog med mig och jag fastnade,” skriver en av de svarande. En annan berättar att hon länge velat testa och att klubbens Instagram-vidoer på inspirerande Ladies-pass sporrade henne att våga börja. Att träningen dessutom erbjuder “egen tid” och en chans att “prova nåt nytt” nämns också som plus.

Gemenskapen håller dem kvar

När tjejerna väl börjat slå på säckarna är det ett tema som går som en röd tråd i enkäten: glädjen och gemenskapen. Nästan samtliga uppger att de fortsätter träna för att det är roligt, utmanande och utvecklande. Framstegen i kondition och teknik sporrar – “framförallt kul när man ser utveckling,” som en utövare uttrycker det – liksom känslan av att bli starkare både fysiskt och mentalt. Men lika viktigt är den sociala biten. “Gemenskapen i klubben, nya vänskaper,” nämner en medlem som drivkraft. Flera betonar att de känner sig välkomna och inkluderade från första stund. Träningsmiljön beskrivs som trygg och stöttande, utan machokultur. “Klubben var välkomnande från dag 1... Alla är snälla och otroligt peppande, vilket är väldigt avgörande,” skriver en av boxarna. En annan lyfter fram hur skönt det är att kunna “ta ut sin ilska på en säck eller mitsar” under passet – boxningen blir ett sätt att hantera stress och få utlopp för känslor på ett positivt sätt.

Därför vill många inte tävla

En av de stora utmaningarna som enkäten belyser är att få fler tjejer att vilja tävla. Endast 2 av 22 (cirka 9%) svarar att de vill tävla eller redan tävlar. Övriga är antingen tveksamma eller avvaktande: 6 st (27%) har “funderat på det men inte tagit steget” och lika många är osäkra. Den största enskilda gruppen – 8 av tjejerna, drygt en tredjedel – vill inte tävla alls. Varför? Svaren ger en tydlig bild av flera barriärer som många upplever.

En vanlig orsak är helt enkelt brist på intresse för att tävla – vissa känner sig fullt nöjda med träningen i sig. “Inget intresse att tävla. Nöjd med att utvecklas inom sporten utan att tävla,” skriver en medlem. Men många nämner också rädslor och osäkerhet: rädslan för att misslyckas eller bli skadad, och nervositet inför att möta en riktig motståndare. “Jag blir rädd när jag står mot någon annan. Att få slag i ansiktet är ett nej nej,” erkänner en av tjejerna ärligt. Flera uttrycker att de tvivlar på sin egen nivå och kapacitet – de känner sig inte “tillräckligt bra än” eller brottas med självkänslan trots tränares uppmuntran. Någon beskriver det som svårt att hitta ett inre lugn och självförtroende, där varje dålig träningsdag kan så tvivel. Praktiska hinder dyker också upp i svaren: tid och ork bredvid jobb/studier, kostnader samt den stress och prestationsångest som tävlande kan innebära. “Tid, kostnad, stresspåslag, prestationsångest,” summerar en av respondenterna sina skäl att avstå. En del upplever dessutom att loppet gått – “det tåget har passerat…” noterar en kvinna syftande på ålder eller livssituation som en broms för tävlingsplaner.

Intressant nog är det få som anger brist på möjligheter som skäl till att de inte tävlat. Endast två personer menar att de kanske hade tävlat om de fått chansen att gå match (till exempel på diplomboxningsnivå), och ytterligare en svarar “delvis”. Den stora majoriteten säger att uteblivet tävlande handlar om eget val eller osäkerhet – inte att klubben hindrat dem. Det tyder på att insatser för att sänka tröskeln till tävling behöver fokusera mer på att bygga upp mod och intresse, snarare än att skapa tävlingstillfällen (även om sådana självklart också behövs).

Tas damboxning på lika stort allvar?

Enkätfrågorna gick också in på hur kvinnliga utövare upplever damboxningens status i förhållande till herrboxningen, framför allt i klubbsammanhang. Glädjande nog är öppen diskriminering eller nedprioritering inget utbrett intryck enligt svaren. Bara 3 av 22 (ca 14%) uppger att de har upplevt att damboxning får mindre utrymme eller prioritet än herrboxning. De flesta har inte märkt av någon sådan skillnad (7 svarar nej), och halva gruppen (12 st) svarar “vet ej” – vilket ofta kan tolkas som att man inte sett något tydligt problem. Vidare anser 8 av 22 (36%) att damboxning tas på lika stort allvar som herrboxning i klubbsammanhang. Endast en person tycker att damernas boxning inte tas på samma allvar, medan 2 svarar “ibland” och resten är osäkra. Det generella intrycket är alltså att i vår klubb känner sig tjejerna i stort sett likvärdigt behandlade och satsade på. “Jag tycker att tränarna lyfter damboxningen lika mycket som herrboxningen,” skriver en medlem i fritextsvaren, vilket speglar mångas känsla.

Samtidigt finns en medvetenhet om att kvinnliga boxare historiskt inte alltid fått samma plats, och vissa har i andra sammanhang noterat att dammatcher prioriterats bort till förmån för herrmatcher. På frågan om de upplevt just det fenomenet svarar visserligen majoriteten nej (eller “inte relevant”), men ett par är osäkra och någon enstaka har sett det hända. Det är något att ha i åtanke så att damboxningen även framöver hålls jämbördig med herrboxningen i alla sammanhang – från träningstider till tävlingsgalor.

Samhällets bild påverkar intresset

Där enigheten inte är lika stor är frågan om omgivningens syn på damboxning. Här tror hälften av tjejerna (50%) att bilden av damboxning i samhället påverkar hur många tjejer som börjar träna. 8 personer svarar att det påverkar “i viss grad” och 3 att det gör det “i hög grad”. Endast en person tror inte alls att stereotypa uppfattningar spelar roll, och resten är osäkra. Bland fritextsvaren utvecklar några vilka attityder som utgör hinder. “Så fort det kommer på tal pratar folk i nedvärderande toner och retas. Helt absurt,” skriver en kvinna om bemötandet hon fått när hon nämnt damboxning i vardagen. En annan ger exempel på kommentarer i stil med att “damer inte hör hemma inom boxningen” eller att en tjej “slår svagt” och alltid skulle förlora mot en man oavsett hur hårt hon tränar. Sådana fördomar och skrattande attityder signalerar att boxning skulle vara en “manlig sport” – något som förstås kan avskräcka unga tjejer från att ens våga testa på.

Att bekämpa dessa seglivade stereotyper är alltså en viktig del i arbetet framåt. Här kan klubben och boxningssverige i stort bli bättre på att lyfta fram förebilder: visa upp framgångsrika damboxare, sprida berättelser om kvinnliga utövare på olika nivåer och normalisera bilden av tjejer i ringen. Ju mer synlighet damboxningen får på sociala medier, i pressen och i samhället, desto mer kommer myten om “manlig sport” att suddas ut. Som en respondent påpekar i enkäten: “Fortsätt posta på Instagram och visa hur många tjejer som boxas,” – en uppmaning som talar direkt till vikten av att visa upp bredden. Halva kampen för att rekrytera fler kvinnliga utövare ligger i att få dem att känna sig välkomna även innan de satt sin fot i klubben.

Tjejernas önskemål för framtiden

På frågan “Vad tycker du att klubben kan göra för att utveckla damboxningen?” gavs många kreativa förslag – men också en hel del beröm. Flera svarande hade inget särskilt att tillägga, mer än att de tycker att klubbens arbete redan fungerar bra och är “på rätt spår”. Samtidigt framkommer några tydliga önskelistor från tjejerna:

• Fler och fortsatta Ladies-pass
  Många understryker hur viktiga de dedikerade passen för damer har varit. Önskemål finns om att utöka antalet Ladies-pass i veckan, eller att “ta bort en annan träning och ha damboxning den dagen” för att ge mer utrymme. Att klubben absolut fortsätter med dessa grupper ses som avgörande för att behålla och utveckla tjejernas intresse.
  
  

• Mer sparring och tävlingsinriktad träning
  För att minska gapet till tävling efterfrågas “mer sparring” och att vissa pass “görs mer match-aktiga” så att de som är nyfikna på att tävla får prova på i trygg miljö. Tjejer som funderar på att gå sin första match vill också bli peppade och mentalt stärkta i processen. Här kan coacher jobba ännu mer individuellt med dem som visar tävlingsintresse – till exempel sätta upp gemensamma mål och följa utvecklingen.
  
  

• Starkare gemenskap även utanför ringen
  Ett förslag är att ordna fler sociala aktiviteter utanför träningen för Ladies-gruppen. Allt från enklare fika-träffar till klubbkvällar eller träningsläger kan hjälpa “hitta på saker i gruppen utanför klubben för att lära känna varandra bättre”. Syftet är att bygga vänskapsband som varar och skapar en ännu tryggare känsla av sammanhållning – något som i sin tur kan göra att fler vågar satsa vidare på boxningen tillsammans.
  
  

• Synas och inspirera fler tjejer
  Att marknadsföra damboxningen lyfts också som viktigt. Klubben uppmanas att “fortsätta posta på Instagram och andra sociala medier” om tjejernas träning och framsteg. Även klubbens hemsida kan användas för att visa upp hur många tjejer som boxas och vilken härlig stämning som finns, för att inspirera potentiella nya medlemmar.

Utöver dessa punkter nämns allt från önskemål om tuffare träningar (för de som vill pressa sig ännu mer fysiskt) till att sätta individuella mål som en metod för ökad motivation. “Om man uppmärksammar vad man behöver förbättra och uppnår resultat, blir det motiverande att fortsätta – då sätter man nya mål därefter,” skriver en medlem. Sammantaget vittnar svaren om en engagerad och tänkande grupp tjejer som bryr sig om sin träningsmiljö och vill hjälpa klubben att bli ännu bättre.

I linje med Svenska Boxningsförbundets satsning

Enkätresultaten ger klubben en ovärderlig fingervisning om hur vi kan gå vidare för att rekrytera fler tjejer till boxningen, skapa trygghet i träningen och sänka tröskeln till tävling – precis de fokusområden som även boxningssporten nationellt arbetar med. I Svenska Boxningsförbundets Strategi 2030 lyfts bland annat arbete med rekrytering av damboxare, inkluderande ledarskap och trygga klubbmiljöer, liksom satsningar på utbildning, läger och tävlingar för kvinnor. Målet är att få fram fler boxare, tränare och ledare som speglar sportens mångfald och att stötta kvinnliga utövare i deras roll i vår idrott. Vår klubbs pågående damboxnings-initiativ – från Ladies-pass och kamratlig stämning till extra stöd för de som vill tävla – ligger helt i linje med denna strategi.

Med andra ord: vi står rustade att möta utmaningen. Genom att ta till oss av tjejernas feedback kan vi fortsätta erbjuda en välkomnande och inspirerande miljö där fler tjejer vågar ta steget in i träningslokalen. Där kan de bygga upp både styrka och självförtroende, sida vid sida med stöttande klubbkompisar. Och när de är redo för nästa steg – kanske en diplomboxningsmatch eller rentav en seniortävling – ska vi som klubb finnas där och sänka varje hinder. Tillsammans kan vi se till att fler tjejer snörar på sig handskarna, kliver upp i ringen och upptäcker tjusningen med boxning.

Källa: SBF:s damsatning