Krönika 9

Sitter och skriver denna krönika på kvällen efter hemmapremiären mot Falköping. Spelet var, i ärlighetens namn, inte bländande från något av lagen men tre poäng in på kontot för VVK, och framför allt fanns det inte en stol ledig i den allt mer slitna sporthallen. Läktaren var full.

Under sommaren har det visats mer volleyboll och beachvolleyboll på teve än någonsin. Så jag vill med denna krönika passa på att hylla och också belysa hur viktigt kommunikationen utåt till den stora massan faktiskt är. Låt mig förklara.

Jag älskar beachvolleybollens expertkommentatorn Mattias Magnusson. Fullkomligt briljant i sitt sätt att förklara varje moment för den okunniga tv-publiken. Han gör det på ett sympatiskt sätt och jag har hört okunniga vänner säga till mig.
”Älskar hur han (Mattias) förklarar de små detaljerna som gör att jag fattar spelet ännu mer för varje gång jag tittar”

Om volleybollen och beachvolleybollen ska växa och bli de stora sporterna i Sverige – som vi alla vill att de ska bli är just det där som Mattias gör extremt viktigt. Samma sak gäller expertkommentatorn för volleybollen, Andrea Jacobsson. Jag tycker att båda två lyckas hitta en perfekt balans som hjälper publiken att förstå och uppskatta spelet på ett djupare sätt.

När jag utbildar inom försäljning så brukar vi prata om följande:
Tydlighet – Kunden förstår tjänsten/produkten
Känsla – Kunden vill köpa tjänsten/produkten
Förtroende – Kunden vill köpa tjänsten/produkten av oss.

På samma sätt handlar det om införsäljningen även av vår sport. För att få fler att älska volleyboll måste vi vara tydliga i hur spelet fungerar och visa vilka små detaljer som avgör en poäng. Vi måste skapa en känsla som får människor att vilja förstå mer och bygga ett förtroende som gör att de tar sig från tv-soffan till våra, ibland slitna, sporthallar för att se elitserien live. Det är precis det som Mattias och Andrea gör så bra. De säljer in sporten med värme, ödmjukhet och passion. För i slutändan är volleyboll inte bara först till 25 poäng, block och servar utan framförallt är det upplevelsen av samspelet, taktiken, pressen och att alla är beroende av varandra.

Vi har inte råd att lämna kommunikationen åt slumpen. Vi behöver äga berättelsen om sporten om vi vill att fler ska hitta till våra hallar. Annars kommer andra, mer lättillgängliga sporter vinna, och vi tappar potentiella nya volleybollfans på vägen.

Därför älskar jag att vår slitna gamla sporthall var fullsatt en gråmulen höstdag i november – mer än jag älskar de tre poängen. Vi har vår egen Mattias och Andrea i vår speaker Kenneth. Hatten av till dig.

**

Levi-gate. Låt honom bli behandlad som skit i en trist tyskproffsklubb med ett årskontrakt och sedan bye bye. Här hade Levi blivit gud, där är han en handelsvara.

Jag minns för övrigt ett annat proffs som ville göra på sitt sätt back in the days och tyckte att han kunde bestämma hur en övergång (trots kontrakt med oss) skulle bli för att det skulle bli så bra som möjligt för honom. Jag bad honom omoget nog att dra åt helvete på en bar i Örebro efter en het ordväxling och vår vänskap mer eller mindre upphörde där. Klubben är större är ett par egon. 

Vi ses i hallen.

/Jonas