Fotbollen är hemsk!

Jag måste börja med att be om ursäkt för dröjsmålet. Jag har haft det väldigt svårt med att bestämma mig vilket ben jag ska stå på. 
Lördagen var på många sätt en helt fantastisk dag. En väldigt kontrollerad första halvlek, med boll, utan boll i omställningarna ja precis som ni vill. Detta kröntes med ett inlägg från Klinga och en oerhört fin anfalls aktion av Eken som avlutades med en oerhört kontrollerad nick. 
Första 10 av andra halvlek skall vi ha avgjort denna match, Linköping har 1 skott utanför straffområdet medan vi lägger in högsta växeln och skapar 3 riktigt bra chanser, där skall tvåan komma. När den väl inte kommer så kommer såklart straffet, hörna för Linköping och en av Sveriges bästa vänsterfötter talar. Utjämnat vilket innebar ett helt nytt giv. Vi slänger först in Ilona och Sjödahl för att fylla på med Heidi och till slut Nellie. Matchen flyter på, Linköping har ännu ett långskott som hotar, denna gång träffar det ovansidan av ribban. Vi har ett riktigt bra läge där målvakten räddar Ilonas läge med yttersta tåspetsen. 
Sedan kliver vårt nya giv in. Ett inkast på mittplan för Linköping, Olivia vinner duellen, Ilona hämtar bollen och ger den till Sjödahl som vrider och vänder för att ge den till Ilona som utmanar deras spelare utanför straffområdet. Längst bort i straffområdet har Heidi börjat smyga in, Ilona slår ett väldigt fint inlägg som Heidi avslutar oerhört fint, vackert, kontrollerat, effektivt på ett tillslag, på volley! Wow. 
Efter avsparken kliver Nellie in och ensam pressar hela Linköping så de knappt passerar halva plan, domaren blåser i pipan och glädjen är enorm.

Jaha, varför är fotbollen hemsk då? Allt jag skrivit är ju bara underbart och då har jag ändå varit återhållsam. Såhär, fotbollen gör en ödmjuk också, tänk att jag är ödmjuk innerst inne bakom skalet! Linköping åker på ett övertids mål för andra matchen i rad. Man förlorade hemma mot Djurgården i 93:e minuten och borta mot oss i 92:a. Redan när vi gör 2-1 så firar jag med återhållsamhet, såklart för jag vet att det inte är färdigt ännu men säkert av andra anledningar. På slutsignalen så finner jag mig själv söka mig mot Linköping spelarna först innan jag till slut landar i vår ring. Glädjen bubblar inombords men ändå dämpat. I ringen är det något sådant jag uttrycker till gruppen med. Antar att det är förlusterna genom åren som gjort en ödmjuk, man har ett par övertids förluster som fortfarande är öppna sår och ett par som bara är ärr. De gör en ödmjuk helt enkelt. Den bussresan Linköping hade är hemsk. Söndagen de hade är hemsk. Sedan är fotbollen underbar på ett sätt med. De sågs säkert igår och då blickar man framåt med ny härlig energi. Nya matcher väntar runt hörnet. Vi sågs också igår och glädjen för mig kunde till slut bubbla ut fullt. Så härligt att se tjejerna igen, som vanligt fullt fokus och en bra insats på träningen men såklart än lite gladare och lättare. Vi hade en lite helg, vi hade faktiskt en helt underbar helg. Den inleddes för mig på Pizzerian i Vittsjö efter matchen med våra kära supportar. Tack allihop!

Fotbollen är underbar.
Fotbollen är hemsk.
Fotbollen är helt fantastisk.

Tillsammans!