Dela nyhet
Linköping Legends FBC - Linköping IBK U, 3-4 (0-1, 1-1, 2-2)
15 okt 2017 0 kommentarer
Det finns segrar som är viktigare än andra. Den första för säsongen kan sägas vara en sådan. En seger när man studsar tillbaka från en 2-10 förlust kan vara en annan. En seger där man tydligare än tidigare står upp för den innebandy man vill spela är förmodligen en tredje. Vår seger idag var alla tre. Viktigt räcker inte till.
Inom den humanistiska psykologin talar man gärna om två begrepp; självbild och idealbild. En självbild handlar framförallt om hur man ser på sig själv och idealbilden hur man vill se på sig själv och uppfattas av andra.
Under inledningen av säsongen har vi smugit igång med ett arbete med framförallt den kollektiva idealbilden - hur vi vill se på oss själva och uppfattas av andra. Det handlar helt enkelt om att ta ett ansvar för sig själv och laget. Att i varje given situation agera på ett sätt som skapar en bild av hur vi vill att alla i laget ska agera. Varje gång jag fuskar lite i hemjobbet eller testar att slå en nonchalant passning i mittzon säger jag samtidigt att det är okej för alla andra att göra så.
Varje gång jag istället tar hemjobbet, är noggrann i spelet med och utan boll, hela tiden stöttar och pushar sina medspelare så visar jag på en positiv kravställning på vad jag förväntar mig att alla andra också presterar. Man talar om det dubbla ansvaret - för mina val och för den kollektiva idealbilden. Vilka vill vi vara?
Veckans träningar visar att vi är på rätt väg. Det finns många och åter många mil kvar att gå. Men kravet på oss själva och varandra ska öka för varje vecka. Med det både prestationen, medvetenheten om vad vår insats betyder för oss och andra samt utvecklingspotentialen för oss som spelare och lag.
Matchen inleds på bästa sätt. Vi talar inför matchen om att våga utmana med backarna och att sätta deras center under ständiga val. Efter 23 sekunder tar Emil Lögdberg med sig bollen från egen planhalva, löper rakt in i ytan som center lämnat efter att vi har tagit med sig honom ut från den bekväma ytan. Ett skott senare blinkar det till "0-1" på matchtavlan. Bra start helt enkelt.
Vi fortsätter att spela positiv innebandy. Vi jobbar på att sätta principer i spelet för att oftare kunna skapa de ytor vi vill skapa, inte de som motståndarna vill skänka bort. Första tolv minuterna gör vi det mest rätt, både i spelet med och utan boll. Vi är helt enkelt där vi vill vara.
Vi faller tillbaka till gamla synder mot slutet av den första perioden. Mer transport med boll i egen zon, flera tveksamma passningar i anfallszon som bjuder in till ett alltför öppet spel. Den kollektiva idealbilden falnar i kanterna, men vi står oss perioden ut.
I pausen handlar det om att bejaka det vi har gjort bra och vill se mer av. Vi kommer alltid att tala om detta. Orsaken är enkel - det är svårt att rent kognitivt behandla negationer. Ber jag dig som läser att inte tänka på en svart katt så kommer du inte kunna låta bli att tänka på den svart katt för att sedan aktivt behöva tänka på en vit katt, eller en hund. På samma sätt är det med negationer i direktiven. Får spelarna höra att de inte ska spela en viss passning eller inte söka visa lösningar i spelet kommer de att tänka på just det för att sedan tänka på det motsatta.
Vi inleder på nytt bra, inte minst i spelet bakifrån som grundlägger mycket av det vill vill se och vill göra. Nära idealbilden således. 0-2 kommer efter ett nytt anfall där vi avslutar från en medlöpande back. Martin Lundblad stänker in den högt bakom målvakten. Oerhört trivsamt nätrassel.
I mitten av perioden får så Legends utdelning. Inför matchen var just deras spelvändningar från en kastande keeper en av våra utmaningar. Just detta händer när vi inte helt kommer rätt efter anfallet. Kontring två mot en och reduceringen är ett faktum.
Tidigare har vi haft svårt att ställa om, men det klarar vi betydligt bättre nu. Både vid deras första och även andra reducering i mitten av tredje. Tveklöst så som vi vill agera och det kollektiva ansvar vi vill ta.
Med ställningen 1-2 tar vi periodpaus på nytt. Snacket i omklädningsrummet handlar uteslutande om att våga spela det spel vi vill prestera, fortsätta att sätta fart bakifrån, utmana de ytor vi vill för att skapa förutsättningar för att ta säsongens första seger.
Det inleds småknackigt, men Christian Dahl har helt enkelt valt att spika igen mellan sina stolpar. Han gör det genomgående bra under matchen och hans spel är kanske den viktigaste orsaken till att vi faktiskt vinner. Storartat.
Isac Badic kliver också in i handlingarna och med sina två mål ger han oss den första vinsten för säsongen. Legends får en tröstmål med fyra sekunder kvar av matchen, men det berör oss inte så mycket. Långt viktigare är de tre poäng och den inställning och spel vi visade upp under sextio minuter.
Sammantaget en trevlig söndag i Folkungahallen. Vi har många träningar kvar att genomföra och många matcher kvar att spela. Det vi såg idag kommer att göra den närmsta veckans insatser lättare att hantera. Varje seger pushar oss till att träna hårdare och med större fokus. Det är alltid gynnsamt att få positiv repons på det vi vill göra. Lättare att hela tiden arbeta på att stärka och bekräfta vår kollektiva idealbild.
Vi blir de vi gör oss till, heter det inom klassisk existentiell filosof. Vi är idag lite närmare än igår. Veckan väntar.
Från sargkanten - Samuel Rosenkvist