3 - 2

"Vi är bra". Det var budskapet Christofer upprepade flera gånger i omklädningsrummet innan matchen. Efter matchen kan vi med sträckt rygg också säga "vi är bra". Visst, vi förlorade, Norrskedika gjorde ett mål mer än oss, så det går ju inte att diskutera bort, men vi fick med oss ett kvitto hem på att vi är bra. Vi kan föra spelet mot ett topplag i trean och vi kan hålla jämna steg i 30 minuter med en spelare mindre.

Efter en trevande inledning under de första minuterna tog vi initiativet och spelade oss fram till ett vackert ledningsmål. Sara slog den avgörande passningen fram till Sköldis som ren med målvakten satte 0-1 efter en kvart. Härlig, rättvis start.

Vi fortsatte hålla i taktpinnen, men Norrskedika arbetade sig in i matchen med hjälp av fasta situationer, frisparkar och hörnor. Känslan på vår bänk var att vi fick fler frisparkar mot oss en med oss, men det var kanske bara en känsla. I ca 40:e minuten får vi även en straff emot oss och Norrskedika kvitterar till 1-1. Vi låter oss inte nedslås utan skapar en del chanser efter kvitteringen. Bland annat när Emelie trycker en hård bredsida strax över efter fint snett-inåt-bakåt-inlägg från Janne. 

I början av andra tvingas Moa som sista spelare mot snabb farlig Norrskedikaanfallare ta ett gult kort. Inga konstigheter, som Christofer skulle ha sagt. Den första halvtimmen av andra halvlek har vi ett riktigt bra "flow". Spelet stämmer fint och vi har några riktigt vassa chanser. Agnes skickar iväg ett långskott som går via ribban ned på målisen, som dock lyckas hålla bollen fraför mållinjen. Några minuter senare rycker Sköldis förbi försvararna, men skottet går strax över. Nu är vi värda ett mål. Därför väljer vi att ta vår bonusstraff i detta läge, en halvtimme in i andra. Lagkapten Agnes stegar fram och gör inga misstag, 1-2.

Bara ett par minuter efter ledningsmålet visar domaren återigen upp det gula kortet för Moa och vi får spela sista kvarten med decimerad styrka. De gröna stasar hårt framåt och skapar frilägen (grym räddning av Blomman) och mängder av hörnor. En hörna leder till en riktigt farlig situation och bollen hamnar i mål, men det är helt riktigt blåst för offiside. Hörnan därpå kan vi inte längre freda vår bur utan kvitteringen trycks in i en tumultartad situation i straffområdet med ca 4 minuter kvar av ordinarie tid.

Fem minuter in på första förlängningskvarten tar Norrskedika ledningen efter en mycket vacker soloprestation av nummer 9 (tror jag). Vi sliter de återstående 25 minuterna för en kvittering, går ned på 3-backslinje och försöker hålla ett högt tempo framåt, men det blir inget mer mål idag. Stjärnorna idag går till det alltmer samspelade, effektiva och säkra balansparet Madde och Agnes, samt till Louise S som slet frenetiskt på topp och skapade många av våra farliga situationer.

Det tål att upprepas - vi är bra. Vi spelade vårt spel, var konstruktiva, initiativrika och noggranna. Ibland blir inte resultatet helt logiskt, men det är också det som är en av tjusningarna med fotboll, och det är väl ett skäl till att vi gillar sporten. Tillfälligheter kan avgöra, så är det. Trots förlusten en spelmässigt bra avslutning på en mycket bra säsong för UIF:s damlag. Kanske den allra bästa säsongen?