0 - 4

8 september, 24 grader i skuggan och 41,5 grader precis bredvid mittpunkten på Danelid där solen brände som allra hårdast i Sverige idag. 

Vi kunde göra det lättare för oss än vad vi gjorde i första halvlek. Alltför många och långa löpningar med boll. Alla tränares klassiska "låt bollen göra jobbet" hade varit en enklare väg att gå. Det kändes dock som att vi hela tiden hade initiativet. Exempelvis bröt sig Moa igenom och gick hela vägen på mål, men hade inte den rätta balansen i avslutningen. Danmark förlitade sig till sina snabba och tekniska forwards i kontringar. En riktigt farlig sådan kom i 40:e minuten när DIF:s nr 37 drog ifrån och vinklade bollen förbi Blom, men bollen gick tack och lov rakt i stolpen. Minuten efteråt blev i stället Tholin frispelad av Fille och lobbade in 0-1 över utrusande Danmarksmålis.

I paus snackade vi om att ta det lugnare med bollen och att sträva efter att vända spelet via balansspelarna centralt. Vi behöver också nyttja bredden i anfallen bättre än i första och skapa fler tidiga inlägg.

Tio minuter in på andra halvlek kommer ett riktigt propagandamål. Agnes slår ett inlägg från höger som Tholin skarvar vidare till Janne som klipper till direkt på halvvolley. En pärla och vi leder med 0-2! Efter detta skapar vi en hel del chanser, bland annat genom hörnor. Med en halvtimme spelad kommer ännu ett vackert mål. Malmis slår en frispark från ungefär hörnavstånd och den går över försvar och målis in i bortre hörnet. 0-3, väldigt välförtjänt.

I 87:e minuten får vi vara med om en specialare som vi kanske aldrig mer får se. Den är svår att göra repris på. Dala står helt plötsligt ensam med bollen en halvmeter från mållinjen utan uppvaktning, men har inte riktigt balans på något ben och ger sig ut på en tvåmetersrunda med bollen utan att passera mållinjen en enda gång.

I matchens sista minut forcerar slutligen Janne fram bollen i kamp med DIF-målisen och Dala kan revanschera sig med att sätta 0-4, spiken i kistan.

En tuff utmaning i värmen, men vi lyckades bärga tre poäng och det kändes aldrig som vi inte skulle lyckas. Planens gigant var Moa som var felfri i försvaret och även visade offensiv kvalitet.