0 - 5

Lördag den 1/11 är nu för evigt inpräntad i SHIFs annaler. Det var dagen då vi gjorde debut i högsta serien och mot ingen mindre än de regerande svenska mästarna.

Det var för en gångs skull lätt att se att många av tjejerna var påtagligt nervösa inför matchen. För en del var det tävlingsdebut i den grönsvarta dressen. 

Men vi tar väl det från början. Jag minns min första match med detta laget. Den lyckades vi efter en försäsong med bara en handfull tillgängliga tjejer vinna med 1-0, tror motståndet var Kronäng.

Den utveckling som skett sen dess är fantastisk. Nu har vi tagit oss till finrummet och känslan är hos mig att vi hör hemma där. Men grunden las den där dagen mot Kronäng.

Som sagt mycket har hänt. Jag är nu känd från radion, vi har en ny tröjsponsor och vi har två kvinnliga ledare som ger mig och Jimmy lite futsalförståelse.

Efter en lugn samling och bra matchgenomgång började hysterin. Det var mycket som inte riktigt var som det skulle inför en premiär i högsta ligan. Men då bollarna var pumpade, tejp hade dragits över hela hallen och vattenflaskorna hade kommit till rätta så tog vi plats för att kicka igång matchen.

Vi visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss men de taktiska riktlinjerna om hur vi skulle styra försvaret löste tjejerna exemplariskt. Jo, Baik tilläts ha mycket boll men kom aldrig till något riktigt bra avslutsläge. Jag tror faktiskt att vi hade första avslutet på mål när Marre drämde iväg ett skott i målisens famn.

Borås hade mycket boll och det avslöjades inövade varianter till höger och vänster.

Vi lever mycket på individuella insatser men lyckades inte helt komma loss. När vi bröt motståndarnas anfall tidigt sattes det högsta fart och vid flera tillfällen drömde jag om en tåfjutt som skulle leta sig in vid bortre burgaveln.

Det dröjde länge men mästarlaget skulle få utdelning på spelövertaget. Sisådär 14 minuter in i matchen bröts dödläget efter en tilltrasslad situation. 0-1.

Det blev en jobbig minut för oss. Bara kort efter avspark bröts ett uppspel och omställningen blev effektiv. Johanna H fick fingrarna på avslutet men bollen letade sig med knapp styrfart in över mållinjen. 0-2.

Resultatet stod sig in till paus och vi gick mot omklädningsrummet för att gjuta mod i tjejerna. Vi var otroligt stolta över den insats som visats i första. Kunde vi bara slipa något på det offensiva så fanns det fortfarande chans till poäng.

Baik sparkade igång den andra halvleken. 

Det skulle snart utkristallisera sig att matchbilden liknande den första.

Skillnaden var att de chanser vi skapade var av högre kvalitet. Det var nära reducering både en och två gånger men då vi inte fick utdelning så skulle ett tredje baklänges mål falla. Kanske var det trötta ben och huvuden men då vi föll lite väl djupt vid några tillfällen utnyttjade bortalaget det. 0-3 i upptakten av den andra. Vi höll ändå huvudet högt och fortsatte va disciplinerade över hela banan. Anfallsmässigt behöver vi hitta andra vägar än det långa utkastet men det kommer när vi växer in i detta.

Vi skapar ytterligare ett par högoktaniga chanser men lyckas inte överlista burväktaren. Baik är effektivare och lyckas få in både 0-4 och 0-5 innan domarduon förkunnar att matchen är över.

Det här var en bra premiär. Visst hade det varit skönt att få in en boll men vi visar att vi kommer kunna plocka poäng i den här serien. Målen kommer och kan vi spela så här bra defensivt så blir vi att räkna med framöver.

Alla tjejerna ska ha en stor eloge för sin insats. Nu tränar vi på bra i veckan och jag längtar redan mot nästa helg och resan till Uddevalla.

++ Johanna Ekelund

  + Isa Davidsson Almanakis

  + Josse Unér

/Mattias L