Matchreferat: SIF - Bosna

Dagens samling inleddes traditionsenligt i klubbstugan med värme, fokus och påminnelser om det vi alltid står för: kämpa tillsammans, spela vårt spel och stötta varandra. Det blev en hel del repetition, men man bygger inte laganda på en dag – utan i varje samtal, varje match, varje steg. Och idag togs stora kliv framåt.

Motståndet? Bosna – ett lag vi aldrig tidigare mött. Spännande! Efter ett riktigt bra snack i omklädningsrummet och en fokuserad uppvärmning kände vi oss redo. Sen kom chocken. Matchen hann knappt börja innan bollen låg i vårt nät. 0–1 efter 24 (!) sekunder. Ett riktigt drömmål från deras sida – avspark, tre pass, pang i bortre krysset. Men vad gjorde våra killar? Jo, de skakade av sig det som om det vore en mygga på axeln. Rakt tillbaka in i matchen.

Sedan kom nästa kalldusch. Ett långskott från egen planhalva (vi kallar det rensning med tur) som på något mystiskt sätt studsar in. 0–2. Men nu började vi tugga oss in i matchen. Vi visade karaktär, mod och spelglädje. 1–2. 2–2. BOOM! Kvitterat till paus, och känslan i laget gick att ta på – vi var på gång!

Andra perioden? Ett fotbollspoetiskt fyrverkeri. Killarna dansade fram på planen. Pang, pang, pang – och så stod det 5–2 på tavlan. Och inte bara målen – spelet, kämpainsatsen och inställningen var bland det bästa vi sett. Bosna började tappa humöret. Det blev lite fult spel och tråkigt snack, men våra killar visade klass: höll huvudet kallt, visade respekt och lät fötterna tala.

Inför tredje perioden var budskapet enkelt: stå upp – men håll tyst. Låt domaren döma, vi fokuserar på vårt. Och så blev det. Även när Bosna reducerade till 3–5 med tio minuter kvar, skakade vi inte. Vi fortsatte köra. Tryckte på. Gav allt. Och belöningen kom – 6–3 och ett rättvist, vackert och kämpainsatsmässigt magnifikt avslut.

Idag får hela laget fem stjärnor. Det var en ynnest att stå vid sidan om och se glädjen, viljan och lagkänslan blomma. Killarna fick fira med rätta – det var de värda!

Och visst, i utvecklingsperspektiv finns en lärdom: man borstar av skorna utanför omklädningsrummet – inte på golvet. Men vet ni vad? Idag sopade jag upp allt med ett leende från öra till öra. För idag ville jag bara vara glad tränare, inte tjatig ordningsman. 😂

📸 Bilden är från ett tidigare tillfälle – skribenten var ensam ledare idag och hade fullt upp med att jubla och peppa.

👉 Nästa vecka