5 - 1

Det var en sval lördagsmorgon som välkomnade oss då vi gjorde den korta resan till Hols IP. Koltrastarna sjöng en aprilserenad, lövgrodorna tog sig mot närmaste vattendrag för fortplantning och knottbesläktade flygfä sökte sig mot de solgula uppvärmningsvästarna. Det var dags för den sista i en lång rad mer eller mindre viktiga försäsongskamper. Nu har våren äntligen kommit.

Med rödklädda Rackeby på andra sidan sattes bollen i spel på den ojämna mattan. Det blev en trevande start där båda lagen vaskade fram ett par hyfsade lägen. Ungefär i tid med att Martins envetna hosta gjorde sig påmind så föll matchens första mål. Ett vackert kombinationsspel mellan Gurra, Albin och Fazel slutade med att den förstnämnde med vänsterfoten vackert placerade bollen i nät till vänster om den chanslösa Rackebymålisen. 1-0.

Nu blev det mycket grönsvart och ett alltmer passivt bortalag hade svårt att hitta rätt på det svårspelade underlaget. I 22:a minuten fick David bollen på offensiv halva. Med ett "skitfint" försök till att friställa Albin skapades det kalabalik i straffområdet. Bollen damp till slut ner framför fötterna på Fazel som i "jättesnäv" vinkel passerade målvakten och ökade på till 2-0. Och med detta har jag också fyllt oxymoronkvoten för i år.

Rackeby stack emellanåt upp i motanfall och kom vid ett par tillfällen nära. I efterdyningarna av en hörna borde gästerna ha reducerat men ett benskydd från Jonte rensade undan bollen på mållinjen.

Återstoden av halvleken skulle till stor del handla om bevingade ord från de gröna. Dock med helt olika resultat.

Först ut var David som i typisk position försökte smeka ut bollen på kanten till Joel. Då Fazel kom i bollinjen hördes ett distinkt "Släpp!" från David. Men Fazel lyssnade inte. Han snodde åt sig lädret, vände bort en försvarare och placerade elegant in 3-0.

I 37:e minuten efter intensiv härapress och en utebliven frispark gav Albin hals. Ordet som i frustration slank ut skall inte nämnas här men fråga en Evertonsupporter vad de kallar Jordan Henderson och ni har svaret.

Domaren hade inget annat val än att visa det röda kortet och unge Alex fick hoppa in i Albins ställe.

De sista minuterna var händelsefattiga och vi gick till pausvila med den värsta sortens ledning. 3-0. 

I halvlek beordrades övriga ersättare att förbereda sig för inhopp. Spänd över flera veckors uppehåll från bollsparkande spred sig ett uns av nervositet inom mig. Nu var det upp till bevis för att göra den tillresta klacken nöjd. Visst, de hade inte betalt men man vill ju ändå att de ska lämna med en känsla att de var värt varenda krona. Eller som Ingo uttryckte sig. "De räcker inte med en tredjedel av intäkterna, vi vill åtminstone ha en fjärdedel".

I upptakten av andra halvleken var det ett mer passivt grönt lag. Viljan var inte lika stark och då förlorades en hel del andrabollar. Under min furiösa uppvärmning (med stretch) uppstod en situation i närheten av vårt straffområde som jag helt och hållet missade. Jag tittade upp för att se en Rackebyspelare dundra bollen i nät till 3-1. Utsagorna av situationen går något isär men versionen som blir här är att Johan fick en mycket svårhanterad tillbakapass som han gjorde mer än vad som kan begäras på. Dock inte bättre än att en rödklädd fick möjlighet att reducera.

10 minuter in var det dags att äntra scenen. Tompa tog plats på vänsterflanken och jag till höger. Ytterligare dussinet minuter in fick vi frispark till vänster. Martin iklädde sig rollen som leverantör och Jonte tog "Lajbeläget".

En hög lyra slungades in mot den helt allena härakaptenen. För er som sett TV-serien "Gotham" och karaktären "Balloon man" så var det som om denne kopplat just en sådan väderballong på Jonte när han steg till väders. I ett överraskande öppet mål nickades 4-1 in och min önskan från införsnacket besannades.

Här släcktes det mesta av gästernas nyvunna geist. Återstoden av matchen blev en spretig, svåranalyserad historia. Det var många trötta ben och huvuden. Än var inte målfabrikationen slut. I den 87:e minuten blev det ny fast situation, denna gång i form av en hörna. Dala tog åter hand om bollen. Med fria tyglar sökte jag mig mot den främre stolpen. Dalas hörna var bra och jag var först till bollen. Här skulle jag vilja skriva att jag med en touch skarvade in den lågt vid bortre stolpen. Men för Martins skull, som aldrig får de stora rubrikerna, är jag villig att säga att hörnan skruvades direkt i mål. 5-1

Slutresultatet var spikat och nu tittar vi fram mot seriepremiär mot Emtunga nästa helg. Då blir nog motståndet tuffare.

Tills nästa gång...

/ML