Tung hemmaförlust mot Kungsgården

Arkivbild

Kallt. Duggregn. Några futtiga plusgrader. Ja inte var det känsla av maj när det skulle spelas match på IP på fredagskvällen mellan Ockelbo och Kungsgården. Men vid sådana tillfällen så gäller det att plocka fram det så kallade pannbenet och gilla läget, både som spelare och publik. Så jag tog min plats i den lilla skrubben på läktaren för att följa matchen.

Så här i efterhand när jag då tittar i mitt anteckningsblock för att summera ihop allt som hände under 90 minuter, så går det ganska så fort. Fem rader antecknade som intressanta. Två av dom var mål och dom stod Kungsgården för, som vann den här matchen med 2-0. Jag försöker verkligen hitta något mer som var värt att ta med men hur jag än gör, så kan jag bara konstatera att det inte finns. Så det här blir inte så mycket till ett matchreferat, utan mer en sammanfattning om en kall kväll på IP sett från speaker hytten på läktaren. 

Inställning. Det är ett nyckelord i idrottssammanhang. Oavsett om det handlar om att åka uppför en slalombacke på längdskidor som Kalla gjorde 2008. Eller att ge allt i 90 minuter i en match i maj i division 4. Att vilja tävla. 

Den inställningen hade Ockelbograbbarna i premiärmatchen mot Brynäs. Tror banne mig alla spelarna hade kunna kört uppför slalombacken i Rönnåsen, a la Kalla. Den inställningen gav också en poäng mot kanske seriens favoriter. 

I kvällens match fanns tyvärr inte ett spår av det. Lusten att tävla om poängen. Viljan att vinna varenda närkamp på plan. Dom två sakerna hade lätt kunna gett poäng i den här matchen där Kungsgården kom med något reservbetonat lag. Men sätter man inte i nyckeln i tändningen så går inte bilen i gång heller...

Efter poängen mot Brynäs så var det med glädje jag kunde printa ner orden om matchen och det var betydligt fler än fem rader i blocket. Hur grabbarna med Ugglan på bröstet som vi har, slet för varandra och gav allt. I dag var det mer en nymfparakit på bröstet...

Missförstå mig rätt nu om man som spelare läser detta och kanske tycker att jag trycker ner alla mer i skorna än vad man redan är efter en förlust. Och jag vet att det är ju enkelt att sitta på sidan och tycka och tänka och kritisera. Men jag vill bara väcka tanken om att det finns så mycket mer i laget att ge. Jag vet det. Vi har sett det. 

Det är en tuff säsong i fyran i år. Många bra lag, så mycket kommer att handla om att vilja vara där, mentalt och fysiskt. Spelmässigt kommer många matcher att handla om att försvara sig rätt och ta vara på dom chanser man får. Och är man där och sliter för varje boll och tar kampen, kommer man få sina chanser. 

I kvällens match så räknade jag till en skaplig chans. Det räcker tyvärr inte.

Nu tänker jag lägga undan motorsågen och fokusera framåt i stället. Två nya hemmamatcher som väntar. På tisdag mot Valbo och nästa fredag så är det Järbo som väntar. Två matcher med nya möjligheter och nya chanser att plocka fram inställningen från premiären. Två nya chanser att tävla om poäng. Två chanser att täppa till truten på han uppe i speakerhytten. Och det får ni mer än gärna göra. Ingen skulle bli gladare än jag, tro mig....

Ockelbo-Kungsgården 0-2 (0-0)

Varning, Ockelbo: Rasmus Wiklund.

Publik: ca 35 frusna

Kvällens uggla: Vi spar på den till nästa match...

Tangent knackare: Thomas Forsberg