Jaget är en del av laget

Vid 39 års ålder trodde jag att det var slut med att tävla i lagidrott. Jag hade fel!

Känslan av att ställa upp för spel är speciell och innehåller massa förväntan, i linjens fall ca två till fyra kliv från motståndarna. Mängder med tankar, står jag rätt, förstod jag spelet, försöker dom en blitz, vad gör dom mitt emot mig? 

Sedan startar spelet och allt blir så självklart, mina lagkamrater gör sitt och jag mitt. Tillsammans är vi ett kollektiv, ett jag i en del av ett lag. Fighten om varje yard är en gemensam insats. Liverpool FC säger ”you never walk alone” i mitt fall stämmer det. Vid nästa spel så vågar jag öppet säga jag orkar inte hålla motståndaren. Får inget dömande utan ett då tar vi han tillsammans i nästa. Det är laganda! 

Frågor jag brukar få.

Gör det ont? Ja det gör ont och man skadar sig ibland. Men inget som inte går att hantera.

Vem kan spela? Jag brukar säga alla som vill, kan man röra på sig och har viljan att prova så kan man ta det därifrån. Vi har haft en kvinnlig QB, Spartans har en kvinnlig linjespelare, det dör mig är tecken på en lagsport! Pannben skadar inte.

Varför spelar du? Älskar lagandan och utmaningen.

Så kom och spela du med! Lovar att du får prova något kul, träffa bra människor och kan nästa lova en del skratt.