2 - 1

Även om jag inte är lastgammal i Menisken-gemet så har jag ändå gjort några första försäsongsmatcher genom åren. De brukar vara förhållandevis dävna upplevelser, som i huvudsak för en att fundera över om det verkligen kan bli någonting av den här säsongen överhuvudtaget.

På sätt och vis var det samma gamla visa den här gången. Det var långsamt, söligt och rätt kasst spel. Dålig kommunikation. Mycket långpastejer.

Bolivia hade ordinerat hög press från start. Vi som var där tänkte att det är lätt för dig att säga, du som inte är här. Sen så gick vi ut och körde låg press. Trots att hade sagt att vi kör väl hög press då då.

Mittfältarnas huvud gick fram och tillbaka, höger vänster höger vänster, likt publikens huvud på Wimbledon (ja, dvs, de som inte helt struntar i spelet och enbart sörplar Pimms #1 i för stor hatt).

Men det här var ju också bara halva historien av årets första repetition.

Det var också kämpaglöd och jävlar anamma. Med mer vilja än kunnande.

Men det fanns också kunnande.

Danne klackade fram Isaac som frilägeslade 1-0, mitt i Lövets inledande anfallsfrenesi.

Lövet hade spelet, men inte särskilt många högoktaniga målchanser. Några kommunikationsmissar som innebar hjärtat i halsgropen, något offside-avblåst mål och en boll som rullade långsamt precis utanför.

I andra sköt Danne sköt som en häst - rätt i överliggaren.

Men Lövet gjorde ju ändock två baljor i den andra halvleken. En s.k. bjudning i mitten av halvleken samt ett regelrätt tv-spelsmål i form av pass-snett-inåt-bakåt-och-lägg-in-bollen-i-öppet-mål-vid-bakre-stolpen när klockan tickat över 80. Omgående övergick vi till 3-4-3, men det var ett dödsryck av ett redan slaget lag.

Det blev 1-2 (1-0) till Lövet. De vann välförtjänt för de var minst sämst.

Men det var ju så kul att spela igen!

Vid uppställning för efter matchen-tacket lyckades undertecknad med konststycket (omedvetet skall sägas!) att utfärda förolämpningarnas förolämpning genom benämna motståndarkaptenen för självaste överste-Hitler. Något som vid närmare eftertanke var både plumpt och 100 procent out of order. Detta poängterades senare med all önskvärd tydlighet av modern till mitt barn, tillika österrikiska, och väl införstådd med konceptet Don't mention the war.

Men för att fortsätta de krigiska referenserna när jag ändå är igång.

Div. 7b 2016 är bara i sin linda. Vi förlorade slaget men skall vinna kriget.

Sanna mina ord, mina vänner. Sanna mina ord.

/ Quiz

Ps. För övrigt anser jag att Khartago bör förstöras.