3 - 2

Menisken - St Jakob

3-2 (2-1)

4-4-2

Danne - Isaac
Pontan - Wickins - Bolivia - Quiz
Hallen - Schager - Hassan - Nyemar
Calle P från Linné

Joao (mf)
Krabba (b)
Mackan (b)
Köster (anf)

Andra försäsongsmatchen. Den här gången mot BK St Jakob (6b).

Bolivia ordinerade återigen hög press från start. Eftersökt var chock-effekten.

Chockeffekt för motståndarna som vi förväntade oss skulle förvänta sig att vi gick ut lågt och avvaktande.

Chockeffekt för oss att maxa omgående. Själva anti-tesen till det Lagerbäckska (gå ut och väx in i matchen första kvarten) och en fri tolkning av Bajens "öka takten sista kvarten" i form av "öka takten första kvarten".

Det gick rätt bra. Trots att vi aldrig hann med att spela igång oss innan själva matchen.

Ty undertecknad kamrer hade snålat på planbokningen vilken innebar att matchen dels var tvungen att påbörjas prick på uret och dels spelas med en minuts halvtidsvila, allt för att hinna avslutas innan efterföljande träning.

Och trots att Wickins har infört något slags brutalt stelhetsavslöjande stretch i cirkelformation som en del av själva uppvärmningen (mörke bra!) (Krabba var stelast av alla, han såg ut som att han var ute på picknick i en av böjningarna).

Chockeffekten fungerade chockerande positivt. Både för de sankta Jakobarna (som nog faktiskt inte var riktigt beredda) och Meniskerna (som inte lökade igång matchen såsom brukligt).

Vi hade inledningsvis en hel del spel framåt, efter synnerligen väl utförd sk gegen-pressing. Men vi tvingades också att bedriva försvarsspel närmre eget mål.

Motståndarna uppträdde till synes som ett "lag" vilket ofta är fallet med lag från div. 6 och uppåt. De körde med inövade uppspel och synkroniserade löpningar. Kors-löpningar var särskilt frekvent förekommande (pun intended, courtesy Pontan #11, Meniskens egna lilla GP | PS-redaktör-wannabee) Sådant som vi i div. 7 också vill göra men som väl egentligen endast uppstår just då alla planeterna står i rätt position.

Med denna exposé över skillnaderna mellan div. 6 och 7-lag framlagd, så spelade vi riktigt bra. I synnerhet i första halvlek då vi gick till (kort) vila med en 2-1 ledning. Och det var absolut inte något tjonga-långt på ensam forward och sedan vänta hemma i eget straffområde som låg till grund för ledningen. Vi ville och försökte spela boll vi också. Och vi lyckades rätt bra ändå.

Isaac som var tvådagarsbakfull pga det persiska nyåret hängde två baljor innan vilan.

Det första på friläge efter fin frispelning av undertecknad. På en högst chansartad löpboll med huvudsakligt syfte att undvika ett inkast vid mittlinjen.

I sanningens namn var nog bollen trots allt minimalt utanför sidlinjen. Under friläget, som förlöpte i slow slow slow motion, med anledning av bollens minimala utanförskap, hann undertecknad spela upp ett helt liv av moraliskt rätt- och orättfärdiga handlingar. Tänk Mats Wilander på Roland Garros som föreslog att spela om en matchboll.

I egenskap av St Jakobarna som närvarande ställföreträdare för Gud himself antog denna situation moraliska dimensioner på en högst oproportionerlig magnitud. För mitt inre såg jag hur Gud, på den yttersta dagen, på basis av mitt agerande här och nu, kan komma att dra Monopols allmäningskort Gå rätt till helvetet, utan att passera gå. Här gäller det att göra rätt slog det mig. Men kvickt erinrande jag mig själv om min stenhårda ateism, och att jag trots allt förnekar all form av övernaturlig inverkan på livets framskridande. Mellan det rättfärdiga och det praktiska valde jag det senare: spela tills domaren blåser.

Men jag medgav för motspelaren att bollen nog troligtvis hade varit utanför linjen men höll tyst inför domaren och lät istället denne nedteckna 1-0 i protokollet.

Isaacs andra var också på friläge efter ännu en snygg framspelning av undertecknad. Denna gång genom ett regelrätt motlägg vars bollbana utvecklade sig till en precis genomskärare. Omedelbart därefter utgick undertecknad med sk energimässigt soppatorsk och en vetskap om att nu är min tur slut, det är dags för annan att ta vid.

St Jakob lyckades knö in en boll innan vilan efter ett olyckligt bolltapp i ogynnsamt läge. Målet gav dem ökad energi (de hade bra energi redan dessförinnan). Återstoden av halvleken gick i försvarets tecken. Men det gick bra utan några större åthävor. Och Calle P från Linné var mer än stabil som ställföreträdande burväktare pga #1:s skidsemester.

Den andra halvlekens övningar gick huvudsakligen i försvarets tecken. Dels för att motståndarna trillade boll rätt bra, dels för att en del Menisker började tappa orken. Flertalet in- och utbytningar tillförde emellertid ökad energi.

En snyggt inåtskruvad frispark av Bolivia (?) skarvades förnämligt vackert i eget mål och vips var det 3-1 till oss.

Med en kvart kvar lyckades St Jakob återigen att förvalta ett olyckligt bolltapp i ogynnsam position varpå de nog hoppades kunna "öka takten sista kvarten" Bajen-stajl. Och det gjorde de väl, men inte värre än att det egentligen inte uppstod några större farligheter annat än plockpotatis för Calle P.

Vi försvarade oss tiden ut och kunde därmed ta en glädjande och upplyftande vinst. Något som bör ses som ett avsevärt fall framåt i jämförelse med den uppenbart söliga och vintertrötta insats vi uppvisade mot Lövet för en vecka sedan.