5 - 0

Det här var inte jämnt någonstans. Fem mot noll och det resultatet var klart i underkant.

Även om motståndet kan bättre så var vi bra. Vi passade bollen runt runt runt runt och ibland gjorde vi mål. En kortare period i vardera halvlek blev det långt lag och hafs. Det var i praktiken så långt ifrån vackert spel som man kan komma. Undertecknad bevittnade detta kortare elände från sidlinjen i sällskap med Barista varpå vi som enad front i pausen kunde framföra till gruppen att nu är det (i) slut med lattjo lajbans klackar och dyl. i straffområdet (och sikta inte heller på krysset med vristen utan döna in bollen på fulast möjliga vis utmed backen för rackarns rökare) och (ii) återgång till det tålmodiga passningsspelet som vi så fint inledde med.

Jag har för mig att det stod två noll i paus. Först en frispark av Bolle och sedan kvickt därpå ett vänsterinlägg från Nisse som Barista (?) dönade in.

I andra halvlek var det fortsatt spel mot ett mål. När Hjuvikarna framåt slutet föreföll vara mer än helt slutkörda lade Gerardo in ett mål med adamsäpplet (som Zlatan fast med halsen), Nisse sprang förbi alla och dönade in en fult utmed backen (så skall det se ut!) varpå Barista avslutade målfabrikationen med en rullande tåfjutt som också gick in (yes! fult mål igen!).

Undertecknad gjorde sina första minuter som mittback för att täcka upp för Hallen som var sugen på att struta och därför älgade iväg till forwardsplats. Det kändes ståndsaktigt att husera på mittbacksplatsen med översikt över hela planen. Lite mer majestätiskt än att feppla omkring på en ytterbacksplats.

Det skall emellertid erkännas att tidpunkten för inträdet på mittbacken mest kan liknas vid ett matadorbyte lagom till att den 19:e svärdet skall placeras i tjurens nacke. Den matador som känner sig mäktig av att inträda för det dödande sticket får i ärlighetens namn anses vara patetisk. Det var således med skuld i bröstet jag trots allt tyckte om att springa på den näst mest majestätiska positionen (nr #1 för alltid: den passningskicklige defensiva mittfältaren som styr hela spelet utan att ens behöva nedlåta sig till att tacklas och dra i tröjan och sådant).

Hur som haver. Vi vann för att vi var bra. Men vi kan också bli bättre. Som på att döna in lädret och ligga närmre våra motståndare. De skall inte få någon tid med bollen. När vi tar den så skall vi passa passa passa tills tiden tar slut (så att vi slipper springa omkring i onödan). Men ibland skall vi göra mål också.

***

Försäsongen är slut. Nästa match är seriepremiären mot nystartade Ariana. Jag tror att vi då kan förvänta oss riktigt bra motstånd. Då gäller det att vara med på noterna.