Forum
Tjäna pengar till laget
Godkänn kakor
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies
Samling
19:00
Anmälan var öppen för lagets medlemmar.
Logga in här
Laguppställning
|
Calle Petersson
|
|
|
|
Christofer Chavanne
|
|
|
johan #1 | |
|
Johan Anäng | |
|
|
Per Noring
|
|
|
Pontus Cronholm | |
|
|
Robert Nordström
|
|
|
|
Ronnie Larsson Miles
|
Referat
Inget skrivet
No Game! [Menisken vs Döden]
0 kommentarer
Där flög han förbi, dansandes. Migas, spänstig, kvick, graciös.
"Backen har ju grace!" är troligen tanken som slog de som publikade likt hammarna slår i Il Trovatore när Migas åter en gång gick ner i brygga.
Vilka piruetter!
Men Migas dansade inte heller med vilken div 8 mittfältare som helst, han dansade med Döden.
Ja jag kan klart se det framför mig hur matchen verkligen började:
Migas sitter i klubbrummet och förbereder sig mentalt inför matchen.
Som i en dröm försvinner champions league-temat som Majorna BK pumpar i bakgrunden ur Migas medvetande och han tittar upp mot porten ut till det stora omklädningsrummet.
En mystisk rök väller in. Migas reser sig. Framför honom står hon, i svart, med långa morotsdreads...
Migas: Vem är du?
Hon: Det är jag som är döden. Jag har kommit för att förnedra Menisken med sex mål i baken.
Sen, bara försvunnen. Wöeoöeö! skanderade Majorna. Da!Da! lät champions league-temat. Utanför strilade regnet ner.
Så nu var han alltså där ute och spelade det gröna fältets schack.
Uppslutning var den bästa this side of förra säsongen.
Aderton hade anmält sig, sexton spelade. Fredrik och Åke avsade båda i all ödmjukhet sina platser. Två damer, Åke, Micke och senare Per S samt till sist men inte till minst, Tobbe bildade publik (Tobbe med sällskap såg kanske 5 minuter av matchen om jag inte missminner mig). Vår, för div 7 ändock hyfsat stora publik var dock nada jämfört med om serievinsten spelande Majornas armé av supportrar. Säkert 30 pers stod och hejade vid sidan av plan 3. Och de bjöds på fin fotboll och en hel del fina mål av vad jag kunde uttröna efter att emellanåt sneglat åt det hållet. Det bjöds inte Meniskens trogna på.
Meniskens trogna bjöds på hjärnsläpp efter hjärnsläpp.
Det verkar onekligen som det är vår lott i livet, att ena matchen förlora pinsamt, för att andra matchen spela bländande uppvisningsfotboll.
Jag skulle vilja jämföra med den numera klassiska Salt Lake City uppgörelsen mellan Sverige och Vitryssland.
Menisken hade spelat lysande i matchen innan mot serieledande Björkåsen BK. Sverige hade spelat "Big Ice Hockey" och vunnit övertygande mot självaste Kanada. Matcherna skulle bli söndagspromenader. För Menisken räckte det med endast lika.
Både Menisken och Sverige var på något sätt med i matchen hela tiden men släppte båda in kontringsmål efter annat. Hoppet fanns alltid där på nåt sätt...
OCH båda lämnar ett outplånligt minne i medvetandet hos alla som bevittnade matchen (och här önskar jag be både Tommy och Lidström om ursäkt): Tommy Salo som tar ett skutt och tappar pucken ur handsken. Lidström som tar ett skutt och nickar bollen i en vacker båge över Johan och in i mål. Jag är glad att inte Menisken börjat streama sin matcher än.
I övrigt en ganska normal match. Menisken gör knappt mål på typ hundra målchanser, motståndarlaget gör mål på de flesta av sina samt på några som inte är det och Calle P våldför sig på en soptunna.
Vi avslutade i alla fall hela kalaset med en trevlig fotografering.
Väl mött nästa år igen.
Och Migas förlorar förövrigt även på operans stora scen mot Döden. I slutet av Requiem lägger han sig och somnar in.
Kom ihåg det! Ingen kan vinna mot Döden...
.../ No Game!
"Backen har ju grace!" är troligen tanken som slog de som publikade likt hammarna slår i Il Trovatore när Migas åter en gång gick ner i brygga.
Vilka piruetter!
Men Migas dansade inte heller med vilken div 8 mittfältare som helst, han dansade med Döden.
Ja jag kan klart se det framför mig hur matchen verkligen började:
Migas sitter i klubbrummet och förbereder sig mentalt inför matchen.
Som i en dröm försvinner champions league-temat som Majorna BK pumpar i bakgrunden ur Migas medvetande och han tittar upp mot porten ut till det stora omklädningsrummet.
En mystisk rök väller in. Migas reser sig. Framför honom står hon, i svart, med långa morotsdreads...
Migas: Vem är du?
Hon: Det är jag som är döden. Jag har kommit för att förnedra Menisken med sex mål i baken.
Sen, bara försvunnen. Wöeoöeö! skanderade Majorna. Da!Da! lät champions league-temat. Utanför strilade regnet ner.
Så nu var han alltså där ute och spelade det gröna fältets schack.
Uppslutning var den bästa this side of förra säsongen.
Aderton hade anmält sig, sexton spelade. Fredrik och Åke avsade båda i all ödmjukhet sina platser. Två damer, Åke, Micke och senare Per S samt till sist men inte till minst, Tobbe bildade publik (Tobbe med sällskap såg kanske 5 minuter av matchen om jag inte missminner mig). Vår, för div 7 ändock hyfsat stora publik var dock nada jämfört med om serievinsten spelande Majornas armé av supportrar. Säkert 30 pers stod och hejade vid sidan av plan 3. Och de bjöds på fin fotboll och en hel del fina mål av vad jag kunde uttröna efter att emellanåt sneglat åt det hållet. Det bjöds inte Meniskens trogna på.
Meniskens trogna bjöds på hjärnsläpp efter hjärnsläpp.
Det verkar onekligen som det är vår lott i livet, att ena matchen förlora pinsamt, för att andra matchen spela bländande uppvisningsfotboll.
Jag skulle vilja jämföra med den numera klassiska Salt Lake City uppgörelsen mellan Sverige och Vitryssland.
Menisken hade spelat lysande i matchen innan mot serieledande Björkåsen BK. Sverige hade spelat "Big Ice Hockey" och vunnit övertygande mot självaste Kanada. Matcherna skulle bli söndagspromenader. För Menisken räckte det med endast lika.
Både Menisken och Sverige var på något sätt med i matchen hela tiden men släppte båda in kontringsmål efter annat. Hoppet fanns alltid där på nåt sätt...
OCH båda lämnar ett outplånligt minne i medvetandet hos alla som bevittnade matchen (och här önskar jag be både Tommy och Lidström om ursäkt): Tommy Salo som tar ett skutt och tappar pucken ur handsken. Lidström som tar ett skutt och nickar bollen i en vacker båge över Johan och in i mål. Jag är glad att inte Menisken börjat streama sin matcher än.
I övrigt en ganska normal match. Menisken gör knappt mål på typ hundra målchanser, motståndarlaget gör mål på de flesta av sina samt på några som inte är det och Calle P våldför sig på en soptunna.
Vi avslutade i alla fall hela kalaset med en trevlig fotografering.
Väl mött nästa år igen.
Och Migas förlorar förövrigt även på operans stora scen mot Döden. I slutet av Requiem lägger han sig och somnar in.
Kom ihåg det! Ingen kan vinna mot Döden...
.../ No Game!
Kommentarer