Forum
Tjäna pengar till laget
Godkänn kakor
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies
Samling
19:30
Anmälan var öppen för lagets medlemmar.
Logga in här
Laguppställning
|
Calle Petersson
|
|
|
johan #1 | |
|
Johan Anäng
|
|
|
Pontus Cronholm
|
Referat
Inget skrivet
À la recherche du temps perdus
0 kommentarer
Så iom att jag fortfarande lever och har hälsan ska jag på Pontus begäran lägga fram en så objektiv analys som möjligt. Objektiv i allmännhet när det gäller matchen och i synnerhet då det gäller missade målchanser... Åke, Åke, Åge, Auge, Åke... Jag måste erkänna att i mina ögon var du den svagaste länken i ett intill perfekt spelande lag: Menisken i första halvlek. Du spelade superbt och hade dina fantastiska stunder av tåspets framspel men också av missade undanröjningar. Resten av laget och då framför allt mittfält och anfallare spelade helt fläckfritt. Var det någon spelare jag ville byta ut så var det faktiskt du. Så blev det också. (Dock helt utan min inblandning) Mot attackglidtacklaren Calle.
Sen med 10-15 minuter kvar av matchen fick även jag komma in och spela.
Och då var du där igen. Som en skyddsängel, som kämpade sig igenom hela motståndets försvar. Tillintetgjorde dom. Sen, - och nu kommer jag att tänka på Kill Bill vol 1 och historien om Munken Tai Pai eller nåt sånt som agerar med en offattbar godhet, passade du i din ogreppbara godhet bollen fram till mig. Där kom jag rusande mot mål med en perfekt passning från Åke rullandes rakt in i min benräckvidd...
Det är onekligen svårt så här i efterhand men jag ska försöka att förklara;
Vi kom kutande mot mål. Försvaret försöker stoppa Åke. Jag är praktiskt taget helt fri. Backarna har ingen koll på nåt förutom Åke. Jag liksom önskar att Åke bara drar till bollen in i mål, men förstår samtidigt onekligen att det naturliga är att passa mig. Således förstår jag långt innan bollen faktiskt passas och når mig att kag kommer få motta densamma, Jag förstår också att målvakten som ser hela situationen rättvänt förstår detsamma.
Jag står nu inför tre möjliga val:
1. Dra till den med högern.
2. Spring rakt på bollen.
3. Dra till den med vänstern.
Väljer jag 1an kommer jag med största sannolikhet dra den rakt på målvakten då bollen antingen kommer att skruvas lite åt vänster.
Väljer jag 2an kommer jag troligen ramla rakt in i målvakten med både boll och mig själv. Möjligen blir det ett Ronnie-mål, aka springa in bollen i mål, men om inte så vet jag samtidigt att jag kommer beskylla mig själv å det grövsta för att ha spelat oteknisk forceringsfotboll.
Alltså ger jag mig på 3an: styra in den mellan målvakten som pga Åkes anfall står aningen för långt åt vänster för att nå om jag drar den lite lite åt höger och stolpen.
Jag får aningen felträff och styr ut den en halvmeter till höger om deras högra stolpe.
Helvete.
Nu efter dennna analys vill jag nog ändå inbilla mig själv att jag trots allt fattade rätt beslut. Tack alla som hjälpte mig i bearbetning av detta händelseförlopp. Jag har sluppit att gå till en psykolog vilka enligt scientologer är direkt hälsovådliga.
Ja för där var vi alltså, head-to-head mot Björkåsen BK. Härligt väder trots tidigare regn. Men... I fjärran hotade mystiska blixtar som skrämde oss alla. Serieledarna var det ju trots allt. Kaninen på speed, Johan As humör lovade dock gott, oförskämt glad som vanligt. Meniskens egen Carlito Brigante, Migas, i stort sett dansade in i omklädningsrummet. Dansare som han är.
Matchen började bra. Ofantligt, fantastiskt. De bästa spel Menisken åstadkommit under Walles tid i klubben enligt Walle själv. Det var ett bländverk. Ett fyrverkeri. Som en vän till mig sa under Holland-Frankrike matchen i EM: De är fotbollsgudar.
Efter bara ca 10 minuter stod det 1-0. Pontus lekte Kurre Hamrin längs kortsidan och Walle tryckte upp bollen i nättaket. Hur exakt de gjorde har jag ingen aning om. Fotbollsgudar som sagt.
Hela första halvlek var jag övertygad om att Björkåsen redan hade vunnit serien och sket i hur det skulle gå. Men de var visst mest lite segare än Menisken i uppstarten denna afton. Och väldigt brydda av Väggen som stod framför Meniskens mål. En av deras forwards kom helt fri men lurades helt fräckt av Väggens handviftande och målet blev icke av som så många andra gånger för Björkåsen denna kvällning.
Till och med publiken var något utöver det vanliga. Publikgudar skulle man kunna säga.
Halva Majornas startelva var där och hurrade för Menisken, provocerade, skrålade, snackade om annat, försökte förlänga matchen, hämtade bollar. Ja, när jag berättar att de till och med gjorde vågen tror jag att ni kan förstå vilken fantastisk publik det var.
Och vilken match åter igen. Henrik kom förbi.
Domaren var bra. Björkåsen hade fina matchställ. Solen sken, fåglarna kvittrade, madeleinekakan smakade underbart! Barn lekte i parken, Ryssar kramade Georgier, Neil fick bara ett mindre utbrott av ilska, växthuseffekten stannade av för några minuter.
Alla var glada!
Sen fick Björkåsen en kille utvisad, gjorde 1-1 målet efter nåt missförstånd (de ville nog också innerst inne att Menisken skulle få vinna) och satte press på oss att sätta punkt för matchen innan Matchen satte punkt för oss. För mig sattes dock punkten av Calle P som satte P genom att bjuda på öl. Livet var en fest.
Inte ens cigaretter var längre skadliga för hälsan.
Kommentarer