Forum
Tjäna pengar till laget
Godkänn kakor
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies
Samling
19:30
Anmälan var öppen för lagets medlemmar.
Logga in här
Laguppställning
|
johan #1 | |
|
Johan Anäng | |
|
|
Neil Cheshire
|
|
|
|
Patrick Migas
|
|
|
Pontus Cronholm |
Referat
Inget skrivet
Migas har typ tio år till pension!
0 kommentarer
Jag hade från början tänkt att förra veckans matchref skulle, och då
apropå Åkes horisontaldans/spasmattack, ha handlat om unga spelare
kontra äldre.
Speciellt så efter att, för femtioelfte gången ha fått höra nån gnälla över att han känner att han inte är tjugo längre. Well, tänkte jag skriva, Jag känner mig som den tjugoåring jag praktiskt taget är. Efter varje träning, efter varje match känner jag mig lite snabbare, lite bättre, lite uthålligare. Och när jag lägger i den där extra växeln, jag aldrig tidigare har ägt ute på plan, är jag en ung Michael Owens anno 1998, Majakovskij som skriver
"У меня в душе ни одного седого волоса, и старческой нежности нет в ней! Мир огромив мощью голоса, иду – красивый, двадцатидвухлетний."
eller T1000 som kutar efter folk med sådana där Usain Bolt steg och slänger sig
och förvandlar benet till ett kromat stålsvärd som skär genom boll och anklar och lämnar en paraolympier efter sig med blodet sprutandes ur benstumparna och en paff boll.
Nu blev det inte så att jag skrev dessa tankar då jag fann dem en smula over the top. Jag är ju knappast en ny nr 50.
Ändå blev jag så klart besviken när Meniskens knatteavdelning krossade mina fascistoida drömmar om den unge superkrigaren. Ronnie 26, Robban 22 och Fredrik 22.
Alla gav de upp på grund av småkrämpor. Nog för att även jag ibland vill hävda att jag stod på min fysiska top när jag var nio och staplade ved och drog grenar hemma på gården. Men kom igen! Tänk på alla gamla (27+) meniskrar som stannade kvar och kämpade! Till och med gamle Per Svensson, som efter vad jag kan utröna gått i pension, trotsade sina ålderskrämpor för att komma ned och njuta av lite högklassig fotboll.
För visst spelade Menisken emellanåt superbt. Halva första halvlek var något av en fröjd för ögat att skåda, Jocke, Pontus och Ronnie lyste i anfallet. Mittfältet och backlinjen spelade säkert som sällan tidigare och Johan var kanske bäste man på plan under hela matchen. Majorna som hade "katastrofen" 1-1 från våren i bakhuvudet blev mer och mer frustrerade. Nån försökte ta halvnelson på Ronnie. En annan (Neil, som fick gult kort för tilltaget) gav Majornas målvakt en hockeytackling som skulle gjort Walle stolt. Sen tryckte Majorna på och fick in en boll i boet.
1-0.
Halvlek.
Fredrik byts ut. Jag går in. På höger mittfält. En nästan helt ny position för mig. Jag får panik. Neil hjälper mig med ett par visdomsord. Johan likaså. Ronnie får kramp. Jag springer dit för att hjälpa honom. Jag får panik. Det är första gången jag hjälper nån med kramp. Jag tar tag i foten på honom och trycker lite på Måfå. Ronnie skriker.
Ut lite hjälpande visdomsord och tills slut får jag ändå till det. Till Ronnies sorg vill ingen av klendankarna Robban och Fredrik dock byta med honom. Till slut offrar sig ändå Fredrik. Menisken börjar spela riktigt segt. Ingen orkar riktigt springa och uppspelen stannar för det mesta vid mittcirkeln. Vi släpper in två mål till. Matchen tar slut och vi är lite tillbaka där vi började.
För nog är det så, att en av anledningarna att Majorna (med ett gäng hetlevrade ungtuppar) vinner över Meniskens rutinerade mannar att ung ändå är äldst.
Speciellt så efter att, för femtioelfte gången ha fått höra nån gnälla över att han känner att han inte är tjugo längre. Well, tänkte jag skriva, Jag känner mig som den tjugoåring jag praktiskt taget är. Efter varje träning, efter varje match känner jag mig lite snabbare, lite bättre, lite uthålligare. Och när jag lägger i den där extra växeln, jag aldrig tidigare har ägt ute på plan, är jag en ung Michael Owens anno 1998, Majakovskij som skriver
"У меня в душе ни одного седого волоса, и старческой нежности нет в ней! Мир огромив мощью голоса, иду – красивый, двадцатидвухлетний."
eller T1000 som kutar efter folk med sådana där Usain Bolt steg och slänger sig
och förvandlar benet till ett kromat stålsvärd som skär genom boll och anklar och lämnar en paraolympier efter sig med blodet sprutandes ur benstumparna och en paff boll.
Nu blev det inte så att jag skrev dessa tankar då jag fann dem en smula over the top. Jag är ju knappast en ny nr 50.
Ändå blev jag så klart besviken när Meniskens knatteavdelning krossade mina fascistoida drömmar om den unge superkrigaren. Ronnie 26, Robban 22 och Fredrik 22.
Alla gav de upp på grund av småkrämpor. Nog för att även jag ibland vill hävda att jag stod på min fysiska top när jag var nio och staplade ved och drog grenar hemma på gården. Men kom igen! Tänk på alla gamla (27+) meniskrar som stannade kvar och kämpade! Till och med gamle Per Svensson, som efter vad jag kan utröna gått i pension, trotsade sina ålderskrämpor för att komma ned och njuta av lite högklassig fotboll.
För visst spelade Menisken emellanåt superbt. Halva första halvlek var något av en fröjd för ögat att skåda, Jocke, Pontus och Ronnie lyste i anfallet. Mittfältet och backlinjen spelade säkert som sällan tidigare och Johan var kanske bäste man på plan under hela matchen. Majorna som hade "katastrofen" 1-1 från våren i bakhuvudet blev mer och mer frustrerade. Nån försökte ta halvnelson på Ronnie. En annan (Neil, som fick gult kort för tilltaget) gav Majornas målvakt en hockeytackling som skulle gjort Walle stolt. Sen tryckte Majorna på och fick in en boll i boet.
1-0.
Halvlek.
Fredrik byts ut. Jag går in. På höger mittfält. En nästan helt ny position för mig. Jag får panik. Neil hjälper mig med ett par visdomsord. Johan likaså. Ronnie får kramp. Jag springer dit för att hjälpa honom. Jag får panik. Det är första gången jag hjälper nån med kramp. Jag tar tag i foten på honom och trycker lite på Måfå. Ronnie skriker.
Ut lite hjälpande visdomsord och tills slut får jag ändå till det. Till Ronnies sorg vill ingen av klendankarna Robban och Fredrik dock byta med honom. Till slut offrar sig ändå Fredrik. Menisken börjar spela riktigt segt. Ingen orkar riktigt springa och uppspelen stannar för det mesta vid mittcirkeln. Vi släpper in två mål till. Matchen tar slut och vi är lite tillbaka där vi började.
För nog är det så, att en av anledningarna att Majorna (med ett gäng hetlevrade ungtuppar) vinner över Meniskens rutinerade mannar att ung ändå är äldst.
Kommentarer