2 - 1

Några minuter in i matchen kommer det en långboll på Ronnie som löper som en gasell, med två grimmeredbackar i hasorna, efter den. Bollen studsar upp i brösthöjd framför honom. För att komma fri från backarna nickar han den framåt. Mot målvakten som rusar ut för att hinna fånga upp bollen innan Ronnie klipper till. Målvakten hinner inte. Stressad av det utkutande grimmeredaren skjuter Ronnie bollen en halvmeter över ribban. Menisken har fått vittring på 1-0.

15:00:00 står han där, Mr. Cockas,.. ursäkta Erik Wallander. Version 2.0. Likt Optimus Prime i sista numret av serietidningen Transformers har han återvänt. Lättare, snabbare, starkare, smidigare och spänstigare än den tidigare varianten och nickar in 1-0. Allmänt jubel. Grimmered försöker desperat styra upp sitt spel. Det går inte riktigt. För från och med nu var det som kidsen i Rosengård, eller för den delen valfri Sportbladet-krönikör hade sagt det, Zlatan all the way. Menisken i full kontroll. Snart står även Buko inne i straffområdet och drar till bollen. Träffar en aning snett och bollen skruvar in sig i målets nedre högra hörn. 2-0. Grimmered börjar nu kämpa som en räv i en rävsax för att ta sig loss ur detta underläge. Menisken börjar spela mer defensivt. Ronnie blir nerdragen i motståndarnas straffområde, skadar sig och spenderar resten av matchen vid sidan av plan med en ispåse över knät.* Halvtidsvila, möjligen innan Ronnie blev nerdragen, möjligen innan 2-0 målet, så fantastisk var nämligen Meniskens spel att jag har glömt när den inträffade.

Efter halvtidsvilan fortsätter Menisken spela vacker defensiv fotboll. Grimmered kämpar som galningar. Jag byts in på höger mittfält med 25 minuter kvar. Släpper efter några minuter in en kille mellan mig och Mattias som drar iväg ett inlägg in i straffområdet som nickas i mål. 2-1. Livrädd för att bli ansvarig för 2-2 målet antar jag en mer och mer defensiv roll. Backar ner längre och längre, tills jag står och trampar Mattias på tårna. Situationen blir inte bättre av att jag har Grimmereds nummer 10 emot mig. Jag ser Zlatan framför mig. Hjälp. Jag ser Rahan framför mig. Hjääelp!
Tur då att vi har pratat om att prata. En av mittbackarna manar mig framåt, uppåt. Men det är inte Migas stürmschaftsfürherstämma som når mina öron utan div. 7 debuterande Robbans säva lulemål, vilket får mig att känna mig lite som hemma, där min fästmö brukar mana mig att diska på nämnda dialekt. Jag kämpar vidare. Får en boll där ingen man vill ha en och går i däck. Sven är genast på mig: upp igen! kämpa på! Jag går upp igen och lika groggy som Isaksson var efter att ha fått ett knä uppkört i ansiktet i Spanien-matchen slänger jag mig efter, och får bort bollen från plan. Vi klarar matchen med heroiska 2-1.


Och appropå Spanien-matchen: om du såg den och hejade på di blågula, kan du troligen också förstå nervositeten hos mig de sista 20 minuterna i vår match. Nervös ja. Men också tillitsfull. Jag har nämligen åter börjat tro på gud. Han heter Johan Sven Andreas Mattias Robert Niklas Ronnie Andreas Erik Åke Pontus Joakim Bukowinszky Wallander.

Veckans vinstbonus: Eriks EM-guide

Holland har skakat av sig oket efter världens löjligaste fotbollsspelare Edgar Davis och som en vän till mig konstaterade under mötet med Frankrike har ett lag med idel fotbollsgudar. Mitt tips: silver Spanien åker ut i kvarten. Puyol är EMs näst fulaste spelare. Villa gör 15 mål mot Grekland och vinner skytteligan.

Tyskland har börjat kasst och förlorat mot Kroatien. Kommer ändå kriga sig till guldet. Det är nämligen det tyskar kan. Kriga. Dessutom är det på hemmaplan. Anschluss!

Några som är urkassa på att kriga är som bekant Italienare. Eftersom de är världsmästare skiter de i EM. Ut i gruppspelet.

Ribery är EMs fulaste spelare.

Schweiz kommer sist.

__________

Vid pennan
Erik Fägerlind