Forum
Tjäna pengar till laget
Godkänn kakor
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies
Samling
20:45
Anmälan var öppen för lagets medlemmar.
Logga in här
Laguppställning
|
Calle Petersson | |
|
johan #1 | |
|
|
Per Noring
|
Referat
Inget skrivet
Menisken vs. God
0 kommentarer
På kvällen den 22 maj 2008 mottog Edi Khoshaba följande SMS från Gud. "Jag ser dig." 3 timmar senare stod Mattias Pettersson förtvivlad i fotbollslaget Meniskens omklädningsrum. Mattias och Edis lag hade precis förlorat med 0-3 emot Guds eget folks eget lag: Hakoah IF. Frågan på allas läppar (en lögn egentligen, troligen tänkte ingen på Gud i denna uppgivenhetens boning.) löd: Har Gud ett favoritlag? Tar Gud parti i fotbollsmatcher? Var det Gud som spottade under foten på Terry? Var det Gud som radiostyrde Zidanes danska skalle. VAR DET Guds hand som gjorde målet som krossade Englands dröm? Allt detta är frågor vi troligen aldrig kommer få svar på.
Vad vi väl däremot kan enas om, är: Har man ett eget folk. Ja, då hejar man på deras lag. Hur ska vi annars förklara följande: Förra året växte sig Menisken stort och starkt varje gång vi mötte Hakoah. Likt Babels torn tornade vi upp oss över dem och krossade deras drömmar om serievinst. 2-1, 2-1. Vad händer? Jo vi blir oss sänt en engelsman som varken pratar svenska eller vet skillnad på ljupled och djupled, tysk och tyst, inkast och tvåmålsträning. Kommunikationsproblem är bara förnamnet. Som vilda höns sprang vi runt på planen. Eller minns ni berättelsen om Mikael Lappalainen som älskade fotboll så. Han var med på i stort sett varje träning och i varje match. Ty han älskade fotboll så. Ofta fick han gå av plan på grund av smärtor i ljumskarna. Men Micke stannade kvar vid sidan. Ty han älskade fotboll så. Man bröt hans knä. Men Micke stannade kvar vid sidan ända. Ty han älskade fotboll så. Två fall av klassisk Gudstaktik, I'd say. (Förövrigt hade han nog också ett finger med i spelet när jag närvarade vid en svensexa för två veckor sen och som ende okonfirmerade deltagare högg mig själv i handen med en yxa.) Ja, detta vill jag nog hävda, ett ovanligt själlöst Menisken, utan var sig Karten (stoppad av ett så kallat divine intervention?) eller guldkalven, ursäkta, guldmenisken Per Svensson, besegrades övertygande av ett fotbollslag på bettet... och Gud. Om Menisken var David i matchen mot Majorna sa behöver vi nog Goliat nästa gång vi möter Hakoah. Och behöver Menisken Goliat, då behöver Menisken Wallander. (Svarade för två av målen under förra årets två vinster mot Hakoah. Ett i varje match.)
Förövrigt anser jag att Menisken bör spela på följande sätt: Avspark. Kartengren tar bollen, passar Andreas. Andreas driver upp bollen mot valfri hörnflagga. Fixar hörna eller frispark. Nån tar den. Neil nickar i mål. Upprepas i 90 min.
Veckans cliffhanger:
Om Gud verkligen hejade på Hakoah, varför skickade han då det kryptiska SMS:et till Edi? Och varför lät han en helt vanlig personbil förgås i eld och sot för några veckor sen när andra långgatan påminner betydligt mer om Sodom och Gomorra. Och varför, varför, varför, lät Gud Danmark vinna EM-92?
Kryptologer, mot Louvren!
__________
Vid pennan
Erik Fägerlind
Vad vi väl däremot kan enas om, är: Har man ett eget folk. Ja, då hejar man på deras lag. Hur ska vi annars förklara följande: Förra året växte sig Menisken stort och starkt varje gång vi mötte Hakoah. Likt Babels torn tornade vi upp oss över dem och krossade deras drömmar om serievinst. 2-1, 2-1. Vad händer? Jo vi blir oss sänt en engelsman som varken pratar svenska eller vet skillnad på ljupled och djupled, tysk och tyst, inkast och tvåmålsträning. Kommunikationsproblem är bara förnamnet. Som vilda höns sprang vi runt på planen. Eller minns ni berättelsen om Mikael Lappalainen som älskade fotboll så. Han var med på i stort sett varje träning och i varje match. Ty han älskade fotboll så. Ofta fick han gå av plan på grund av smärtor i ljumskarna. Men Micke stannade kvar vid sidan. Ty han älskade fotboll så. Man bröt hans knä. Men Micke stannade kvar vid sidan ända. Ty han älskade fotboll så. Två fall av klassisk Gudstaktik, I'd say. (Förövrigt hade han nog också ett finger med i spelet när jag närvarade vid en svensexa för två veckor sen och som ende okonfirmerade deltagare högg mig själv i handen med en yxa.) Ja, detta vill jag nog hävda, ett ovanligt själlöst Menisken, utan var sig Karten (stoppad av ett så kallat divine intervention?) eller guldkalven, ursäkta, guldmenisken Per Svensson, besegrades övertygande av ett fotbollslag på bettet... och Gud. Om Menisken var David i matchen mot Majorna sa behöver vi nog Goliat nästa gång vi möter Hakoah. Och behöver Menisken Goliat, då behöver Menisken Wallander. (Svarade för två av målen under förra årets två vinster mot Hakoah. Ett i varje match.)
Förövrigt anser jag att Menisken bör spela på följande sätt: Avspark. Kartengren tar bollen, passar Andreas. Andreas driver upp bollen mot valfri hörnflagga. Fixar hörna eller frispark. Nån tar den. Neil nickar i mål. Upprepas i 90 min.
Veckans cliffhanger:
Om Gud verkligen hejade på Hakoah, varför skickade han då det kryptiska SMS:et till Edi? Och varför lät han en helt vanlig personbil förgås i eld och sot för några veckor sen när andra långgatan påminner betydligt mer om Sodom och Gomorra. Och varför, varför, varför, lät Gud Danmark vinna EM-92?
Kryptologer, mot Louvren!
__________
Vid pennan
Erik Fägerlind
Kommentarer