Forum
Tjäna pengar till laget
Godkänn kakor
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies
Samling
20:45
Anmälan var öppen för lagets medlemmar.
Logga in här
Laguppställning
|
Calle Petersson
|
|
|
johan #1 | |
|
|
Per Noring
|
Referat
Inget skrivet
Rymdmenisken slår tillbaka
0 kommentarer
Hade IF Hakoahs (De har förövrigt en kille som är jävligt lik en ung Mohammed Ali, en av mina stora sportförebilder.) bänk vänt sig 180 grader, bort ifrån matchen med AIF hade de inte sett mycket. Där stod nämligen Majorna BKs enorma hangaround-crew. Vi snackar två skolklasser med folk som stod och hängde över sidlinjen. Hade inte denna folksamling stått där utan t.ex. bakom ett av målen hade nog Hakoah gängets tankar vandrat till the Rumble in the Kaanans land, matchen mellan den lille David och den store Goliat, då de blickat ut över Heden 3. Majorna med, som sagt var, runt 30 pers vid sidlinjen hade under de fyra första omgångarna gjort lika många mål som Menisken släppt in: 15.
Menisken som kom till matchen utan avbytare hade förlorat 3 av 4 matcher, Majorna vunnit 3 av 4. Hur skulle detta sluta?
Majorna började direkt med att bearbeta Menisken. Var det en enda som överhuvud taget sneglat i tabellen av Majornas spelare kunde ju inte denna vara annat än säker på att de skulle köra över oss som en angvält kör över en hund. De rullade boll och försökte utnyttja sin obestridbara tekniska skicklighet till att spela runt oss och in på mål.
Problemet var att Meniskens mittfält och försvar inte alls läckte som ett såll utan kompetent motade tillbaka varje anfallsvåg. Majorna hade fastnat pa halvplan.
Fem minuter sen anländer Per Svensson till sidlinjen redo att springa järnet i mittfältet. Där står redan Andreas (ej spelklar) och Micke (skadad) och diskuterar taktik. I båset sitter två damer och njuter av la bella jouga. Lite senare kommer även Andy att dyka upp. En kvart senare, utan att något riktigt intressant hänt på plan, byter Erik Fägerlind och Per. Majorna är redan märkbart irriterade över att de inte leder med 10-0 trots sitt bolltrolleri och spelar vidare på samma sätt. Hela matchen började mer och mer likna den senaste VM-finalen mellan Italien, som jag älskade, och Frankrike, som jag hatade. Frankrike spelade sambafotboll och Italien tysk byråkratifotboll och precis som då var jag tvungen att erkänna för mig själv att laget jag hatade hade en bättre chans till vinst.
Det blev halvtid och halvtidsvila. Alla spelarna vilade och gick tillbaka in för att bita ihop, mota bort och kontra. Menisken hade trots allt börjat få några riktigt fina målchanser på kontringar.
Även Sina Jamei stod nu vid sidlinjen och dirigerade med skrik och gap lika fint som jag sett Gustavo Dudamel göra i lördags ställd mot en minst lika svår motstandare: Beethovens nionde symfoni. Ni skulle varit där. Vilken himmelsk musik.
I vilket fall. I andra halvlek gör Majorna 1-0. Jag har nu i efterhand helt och hållet förträngt hur det gick till eller när det hände (kan ha ägt rum i första halvlek också) så kan inte ge er några omständigheter. Det enda jag vet är att Meniskenspelarna tänkte att va fan och spelade vidare.
Det gjorde inte Majornas, de var om möjligt ännu mer irriterade än tidigare över att deras Zidane, en superstark kille på mittfältet som spelade över tre Meniskenspelare på en och samma gång, ja en riktig Goliat, inte hade gjort en två-tre mål åtminstone.
Menisken som ju tänkte att va fan, spelade på likt en seg gammal häst. Jobbade med Calle P på topp och hoppades att en kontring förr eller senare skulle ge utdelning. Och visst lönade sig denna taktik. Plötsligt var Noring där med sina slungbelleben och slungade iväg stenen till Calle som med en vacker jongleringsövning (kom själv att tänka på Yeboahs klassiska nätare) tog sig förbi den siste backen och tryckte in bollen i målet. Glädjen var total.
Eufori vid sidlinjen. En poäng. En taktisk triumf.
Men vad hände då med Majorna? Jo, likt Frankrike drog de på sig rött kort och fick gå därifrån med sänkta huvuden.
Veckans guldstjärnor får Målvakts-Johan, Cannavaro (En av mina stora sportförebilder)-Lidström, "Ny"-Mattias och Calle P, stenen som dödade jätten.
Vill som slutpunkt tipsa om det rikstäckande liberala magasinet Neos gransking av division 7C laget Proletären FF. Läs och skratta. Finns att tjuvläsa på pressbyrån eller lagligt (dock då ej samhällsomstörtande) på biblioteket.
__________
Vid pennan
Erik Fägerlind
Menisken som kom till matchen utan avbytare hade förlorat 3 av 4 matcher, Majorna vunnit 3 av 4. Hur skulle detta sluta?
Majorna började direkt med att bearbeta Menisken. Var det en enda som överhuvud taget sneglat i tabellen av Majornas spelare kunde ju inte denna vara annat än säker på att de skulle köra över oss som en angvält kör över en hund. De rullade boll och försökte utnyttja sin obestridbara tekniska skicklighet till att spela runt oss och in på mål.
Problemet var att Meniskens mittfält och försvar inte alls läckte som ett såll utan kompetent motade tillbaka varje anfallsvåg. Majorna hade fastnat pa halvplan.
Fem minuter sen anländer Per Svensson till sidlinjen redo att springa järnet i mittfältet. Där står redan Andreas (ej spelklar) och Micke (skadad) och diskuterar taktik. I båset sitter två damer och njuter av la bella jouga. Lite senare kommer även Andy att dyka upp. En kvart senare, utan att något riktigt intressant hänt på plan, byter Erik Fägerlind och Per. Majorna är redan märkbart irriterade över att de inte leder med 10-0 trots sitt bolltrolleri och spelar vidare på samma sätt. Hela matchen började mer och mer likna den senaste VM-finalen mellan Italien, som jag älskade, och Frankrike, som jag hatade. Frankrike spelade sambafotboll och Italien tysk byråkratifotboll och precis som då var jag tvungen att erkänna för mig själv att laget jag hatade hade en bättre chans till vinst.
Det blev halvtid och halvtidsvila. Alla spelarna vilade och gick tillbaka in för att bita ihop, mota bort och kontra. Menisken hade trots allt börjat få några riktigt fina målchanser på kontringar.
Även Sina Jamei stod nu vid sidlinjen och dirigerade med skrik och gap lika fint som jag sett Gustavo Dudamel göra i lördags ställd mot en minst lika svår motstandare: Beethovens nionde symfoni. Ni skulle varit där. Vilken himmelsk musik.
I vilket fall. I andra halvlek gör Majorna 1-0. Jag har nu i efterhand helt och hållet förträngt hur det gick till eller när det hände (kan ha ägt rum i första halvlek också) så kan inte ge er några omständigheter. Det enda jag vet är att Meniskenspelarna tänkte att va fan och spelade vidare.
Det gjorde inte Majornas, de var om möjligt ännu mer irriterade än tidigare över att deras Zidane, en superstark kille på mittfältet som spelade över tre Meniskenspelare på en och samma gång, ja en riktig Goliat, inte hade gjort en två-tre mål åtminstone.
Menisken som ju tänkte att va fan, spelade på likt en seg gammal häst. Jobbade med Calle P på topp och hoppades att en kontring förr eller senare skulle ge utdelning. Och visst lönade sig denna taktik. Plötsligt var Noring där med sina slungbelleben och slungade iväg stenen till Calle som med en vacker jongleringsövning (kom själv att tänka på Yeboahs klassiska nätare) tog sig förbi den siste backen och tryckte in bollen i målet. Glädjen var total.
Eufori vid sidlinjen. En poäng. En taktisk triumf.
Men vad hände då med Majorna? Jo, likt Frankrike drog de på sig rött kort och fick gå därifrån med sänkta huvuden.
Veckans guldstjärnor får Målvakts-Johan, Cannavaro (En av mina stora sportförebilder)-Lidström, "Ny"-Mattias och Calle P, stenen som dödade jätten.
Vill som slutpunkt tipsa om det rikstäckande liberala magasinet Neos gransking av division 7C laget Proletären FF. Läs och skratta. Finns att tjuvläsa på pressbyrån eller lagligt (dock då ej samhällsomstörtande) på biblioteket.
__________
Vid pennan
Erik Fägerlind
Kommentarer