Forum
Tjäna pengar till laget
Godkänn kakor
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies
Samling
20:15
Anmälan var öppen för lagets medlemmar.
Logga in här
Laguppställning
|
johan #1 | |
|
|
Patrick Migas
|
Referat
Inget skrivet
Björkåsen fortsätter sätta käppar i hjulet
0 kommentarer
Har ni spelat Def-Jam? Det har jag. Det är ett fightingspel i vilket en hel hög prominenta rappare tillåts puckla på varandra i klassisk street fighter-anda. Förutom att spela som Fat Joe, Slick Rick, Ghostface Killah eller Snoop Dogg kan man göra sin egen champion. Det gjorde jag. Jag döpte honom till Muthafuc. Muthafuc eftersom det var det jag såg framför mig att hans motståndare skulle pipa när de fick se Muthafucs ofantligt muskulösa kropp.
Genast skulle min bror göra narr av mig. Han skapade Cockasuc. En väldig, väldigt satt mexikan med vita skinnstövlar, hotpants, linne, Edgar Davids brillor, solskärm och rosa flätor. En bjässe till mc/vixen som inte skämdes för nåt.
Det var denne gigant som jag osökt kom att tänka på när jag såg Wallander springa runt på plan iklädd två hockeylår, bandana och med matchstället liksom air-sprayat på kroppen. En man så maskulin att han upphäver alla sådana lagar.
Är det då om Pelés lår hela den här matchrapporten kommer att handla om frågar sig nu den uppmärksamme läsaren. Absolut inte. Matchrapporten kommer i stort sett bara att handla om Ronnies fantastiska skott på mal. Men först: Rahan.
Matchen började, som sig bör, i omklädningsrummet. Taktik snackades, vattenflaskor vattenfylldes och kläder utdelades. Nu är det allvar. Säsongen har börjat. Vem som helst får inte spela. Här är det att vänta på sin tur om man inte är utvald. Då dyker han upp, oinbjuden, ovälkommen och oönskad. Nonchalant som bara han kan vara:
-Vadå, grabbar, jag trodde det var träning ju. Rahan.
Matchen fortsatte sedan med uppvärming och visselblås: avspark.
Jag själv, Rahan, Lappalainen, Sven och Mattias började på bänken. Rahan var linjeman. Lappalainen och Sven stod mest och klagade på att Menisken inte gick in i närkamperna. Någon hade nämligen låtit det gå runt att Björkasen förfogade över två föredetta division ett-spelare. För Menisken kunde det lika gärna ha handlat om Ljungskiles A-lag.
Skärrat stod man blixt still på sina positioner till synes livrädd för att ta ett felsteg, slå en felpass eller missa en brytning som hade kunnat leda till att Björkåsens elva kom fri. Till och med Migas verkade tänka efter innan han gick in i en tuff närkamp och Neil missade både en och två nickdueller. Trots uppenbara problem klarade Menisken sig igenom första halvlek med godkända 0-0 tack vare ett kompakt försvar, Johans fina målvaktsagerande och genom att spela på säkerhet. I början av andra halvlek skulle Menisken få sin chans att avgöra matchen. För medan Menisken stått still hade Björkasen sprungit, svurit och skjutit långbollar desto mer. Rahan hade trots att han var persona non grata fått lov att spela och gått in som mittfältare. Även en del andra byten hade genomförts. Åke var nu linjeman.
Menisken började nu i andra halvlek få mer och mer utrymme. Sina gjorde några gudomliga glidtacklingar, Neil började vinna alla sina nickdueller och de riktiga målchanserna började titta fram här och var. Plötsligt drar Karten iväg mot Björkasens mål, Ronnie springer på höger, Rahan på vänster, Björkåsens backlinje rakt fram. Ronnie springer på djupet, Karten drar iväg passningen, skär som en laser genom Björkåsens backlinje.
Ronnie är fri med målvakten, 25 meter kvar. Det är stilla. En vacker vårkväll. Knäpptyst på läktaren. Vad kommer han att göra? Dra målvakten? Dribbla? Chippa? Lobba? Karten kommer bakifrån. Rahan, Micke? Ronnie drar iväg bollen med ett fruktansvärt skott. Likt en homing-missile från nån klassisk åttiotalsfilm söker den sig mot det högra krysset. Likt batmobilen lämnar den ett eldspår varthän den drar fram. Ingen målvakt i världen kan nå den bollen. Hela Ruddalens stadion skälvar av förväntan. Den träffar, nej, kolliderar med målet precis där ribba och stolpe möts. En millimeter sydväst och den hade borrat ett djupt hål i marken bakom mållinjen som bara för att understryka sin skönhet. Målets skönhet, skottets skönhet. I stället försöker den vräka omkull hela målet, göra det vint och skevt. Ett hockeymål hade snurrat två varv. Detta målet kämpar emot, brottas med bollen, spottar tillbaks den på plan. Utan tvekan årets icke-mål.
Vad hände sedan?
Inte mycket positivt. Björkåsens spelare klagar. Björkåsen gör snopet 1-0 på en hörna. Luften går ur Meniskens offensiv. Jag får ett fint inlägg av Neil. Slänger mig handlöst för att få en fot på bollen. Missar. Krashlandar precis utanför straffområdet. Nagra få målchanser. Björkåsens spelare klagar. De samlar på sig tre gula. Björkåsen vinner rättvist med 1-0. Menisken är ledsen.
Gråter?
Nej.
Men förhoppningsvis skäms Rahan. (Var det inte han som fick ett nickmål bortdömt tidigare i år?)
__________
Vid pennan
Erik Fägerlind
Genast skulle min bror göra narr av mig. Han skapade Cockasuc. En väldig, väldigt satt mexikan med vita skinnstövlar, hotpants, linne, Edgar Davids brillor, solskärm och rosa flätor. En bjässe till mc/vixen som inte skämdes för nåt.
Det var denne gigant som jag osökt kom att tänka på när jag såg Wallander springa runt på plan iklädd två hockeylår, bandana och med matchstället liksom air-sprayat på kroppen. En man så maskulin att han upphäver alla sådana lagar.
Är det då om Pelés lår hela den här matchrapporten kommer att handla om frågar sig nu den uppmärksamme läsaren. Absolut inte. Matchrapporten kommer i stort sett bara att handla om Ronnies fantastiska skott på mal. Men först: Rahan.
Matchen började, som sig bör, i omklädningsrummet. Taktik snackades, vattenflaskor vattenfylldes och kläder utdelades. Nu är det allvar. Säsongen har börjat. Vem som helst får inte spela. Här är det att vänta på sin tur om man inte är utvald. Då dyker han upp, oinbjuden, ovälkommen och oönskad. Nonchalant som bara han kan vara:
-Vadå, grabbar, jag trodde det var träning ju. Rahan.
Matchen fortsatte sedan med uppvärming och visselblås: avspark.
Jag själv, Rahan, Lappalainen, Sven och Mattias började på bänken. Rahan var linjeman. Lappalainen och Sven stod mest och klagade på att Menisken inte gick in i närkamperna. Någon hade nämligen låtit det gå runt att Björkasen förfogade över två föredetta division ett-spelare. För Menisken kunde det lika gärna ha handlat om Ljungskiles A-lag.
Skärrat stod man blixt still på sina positioner till synes livrädd för att ta ett felsteg, slå en felpass eller missa en brytning som hade kunnat leda till att Björkåsens elva kom fri. Till och med Migas verkade tänka efter innan han gick in i en tuff närkamp och Neil missade både en och två nickdueller. Trots uppenbara problem klarade Menisken sig igenom första halvlek med godkända 0-0 tack vare ett kompakt försvar, Johans fina målvaktsagerande och genom att spela på säkerhet. I början av andra halvlek skulle Menisken få sin chans att avgöra matchen. För medan Menisken stått still hade Björkasen sprungit, svurit och skjutit långbollar desto mer. Rahan hade trots att han var persona non grata fått lov att spela och gått in som mittfältare. Även en del andra byten hade genomförts. Åke var nu linjeman.
Menisken började nu i andra halvlek få mer och mer utrymme. Sina gjorde några gudomliga glidtacklingar, Neil började vinna alla sina nickdueller och de riktiga målchanserna började titta fram här och var. Plötsligt drar Karten iväg mot Björkasens mål, Ronnie springer på höger, Rahan på vänster, Björkåsens backlinje rakt fram. Ronnie springer på djupet, Karten drar iväg passningen, skär som en laser genom Björkåsens backlinje.
Ronnie är fri med målvakten, 25 meter kvar. Det är stilla. En vacker vårkväll. Knäpptyst på läktaren. Vad kommer han att göra? Dra målvakten? Dribbla? Chippa? Lobba? Karten kommer bakifrån. Rahan, Micke? Ronnie drar iväg bollen med ett fruktansvärt skott. Likt en homing-missile från nån klassisk åttiotalsfilm söker den sig mot det högra krysset. Likt batmobilen lämnar den ett eldspår varthän den drar fram. Ingen målvakt i världen kan nå den bollen. Hela Ruddalens stadion skälvar av förväntan. Den träffar, nej, kolliderar med målet precis där ribba och stolpe möts. En millimeter sydväst och den hade borrat ett djupt hål i marken bakom mållinjen som bara för att understryka sin skönhet. Målets skönhet, skottets skönhet. I stället försöker den vräka omkull hela målet, göra det vint och skevt. Ett hockeymål hade snurrat två varv. Detta målet kämpar emot, brottas med bollen, spottar tillbaks den på plan. Utan tvekan årets icke-mål.
Vad hände sedan?
Inte mycket positivt. Björkåsens spelare klagar. Björkåsen gör snopet 1-0 på en hörna. Luften går ur Meniskens offensiv. Jag får ett fint inlägg av Neil. Slänger mig handlöst för att få en fot på bollen. Missar. Krashlandar precis utanför straffområdet. Nagra få målchanser. Björkåsens spelare klagar. De samlar på sig tre gula. Björkåsen vinner rättvist med 1-0. Menisken är ledsen.
Gråter?
Nej.
Men förhoppningsvis skäms Rahan. (Var det inte han som fick ett nickmål bortdömt tidigare i år?)
__________
Vid pennan
Erik Fägerlind
Kommentarer