Godkänn kakor
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies
Protestera mot den gubben om ni törs! Dörra beträder Majvallen under MBK-dagen i augusti 2000.
Han finns fortfarande i Handbollsförbundets domarlista, Rolf Engström på Pennygången 6.
Rolf Engström, vem fasen är det? säjer säkert många.
Om vi säjer Dörra är det desto fler som vet vem det handlar om: en legendarisk MBK:are, en av dem som verkligen förtjänar beteckningen MBK-profil. Mångårig A-lagsspelare i fotboll, en av klubbens ledande handbollare - men framför allt en av stans största domarpersonligheter. Med Dörra vid pipan var det aldrig någon tvekan om vem som bestämde. Han ställde alltid upp på diverse MBK-arrangemang utan ersättning och var en mästare att skapa ordning och god stämning bland ungarna.
Och likadant var det inom handbollen. 2005-2006 fick han en utmärkelse han hade all anledning att vara stolt över: göteborgshandbollens pris som årets domare. Motiveringen löd:
”Rolf har dömt handboll i många år. Är pålitlig och genomför sina matcher med inlevelse. Utmärkelsen får han för att han på ett föredömligt sätt under matcher undervisar våra unga spelare i spelreglerna. En nog så viktig uppgift.”
Jag vet inte hur han fick smeknamnet Dörra men alla som mött honom vet en sak: att argumentera med honom är som snacka med en dörr. Smeden Rolf Engström är och var orubblig.
Per Wikberg och jag valdes in som de första ungdomsrepresentanterna i MBK:s styrelse. Vi ville veta hur mycket av de pengar ungdomslagen drog in som gick till seniorerna. Dörra var kassör och vi krävde besked.
- Glöm det! sa han bara.
- Men vi sitter ju i styrelsen, det är klart att vi har rätt att få veta!
- Inte en chans.
Det berättas också hur han som nybliven kassör gick in i A-lagets omklädningsrum och pekade på en spelare:
- Du ska klä om och gå hem.
- Mememen vadå...
- Du är inte medlem. Har inte betalt kontingenten.
Den avgiften fanns snart i kassan, det kan vi lova.
Den vänsterhänte handbollsspelaren Dörra 1977. Den som vill se resten av laget kan gå till artikeln Handboll.
--------------------------------------------------
Jag bad Sven-Erik Carlsson, hans samtida, att säja nåt om Dörra.
- Om honom kan jag berätta i två dar. Han var fyrkantig inte bara till utseendet utan på alla sätt!
Och så drar Sverre en historia om en match mot Ranäng, RIK:s farmarlag som i målet hade Göran Haby som just då ingick i landslagstruppen. När Sven-Erik sätter sitt sjätte mål i rad från kanten, skriker Dörra: ”Gör du ett mål till så åker han ur landslaget!” så hela Valhalla hörde det.
- Dörra var bäst när det gällde - men fyrkantig! Han var en jättebra handbollsspelare, lite som Kjell Jarlenius, sköt blixtsnabbt och hade ett imponerande fotarbete.
1976 fick han pris som årets bäste spelare i MBK.
- Var med i A-laget i 10 år och oldboysen i 20. Spelade handboll tills jag var 55.
Domare lär han vara till till minst 75 eftersom han är född 1941. Att döma fotboll la han av med tidigt, i 60-årsåldern.
- Handbollen är skönare. Bättre med varma hallar än ösregn och kyla.
Det här är en av de få matchbilderna med Dörra i MBK:s arkiv. Enligt Elof Lunds text på fotots baksidan är han den mycket stadige mannen mitt i bilden. 7 september 1974 vi mötte Styrsö och vann med 5-2. Övriga MBK:are i mörka tröjor är från vänster: Greger Johansson, K.G. Johansson och Kent Rylander. Gröna Vallen, väl?
1970-talet var Dörras bästa decennium inom fotbollen.
1973 kom han till MBK från Elisedal.
1975 hade han ett bra år och var med överallt, gjorde 13 mål i A-, 13 i B-, 7 i C- och 3 i oldboyslaget.
1976 var han också med både här och där, som ni kan se längst ner på sidan. Vi har ingen bild på det årets B-lag men var så säkra på att han lirade där också: det året spelade de på gräs i Reservklass I medan A-laget fick nöja sej med grus i sexan! I ett protokoll från ett medlemsmöte noteras att "Rolf Engström ska göra en låda (kassa) till biljardspelet." Och det var Dörra som smídde det galler som effektivt hindrade inbrott i klubblokalen på Eldaregatan.
1977 blev han tillsammans med Dennis Börjesson ansvarig för juniorlaget. 1979 tog han hand om B-laget.
Även under större delen av 1980-talet var han mycket aktiv i klubben. 1981 valdes han för första gången in i styrelsen; 1982 blev han sekreterare, 84-87 kassör.
Vi har sparat ett av Dörras stora bidrag till MBK till sist: hans tre söner som alla kom att spela i A-laget!
Den yngste, Kalle, som gick bort alltför ung, var bara med oss nån enstaka säsong.
Mellangrabben Kjell-Åke var den som nådde längst i fotbollen. Det var väl ingen slump att han kom till MBK från Västra Frölundas juniorer det magiska år när vi vann sexan och att vi åkte ur femman när han försvann. Kjell-Åke var en klasspelare som först värvades av Godhem i trean och sen av Frölunda där han spelade sju allsvenska matcher som tuff targetplayer.
1994 gick han vidare till Gunnilse som hade ett kanonår i division I södra 1997. Kjell-Åke vann skytteligan på 23 mål och laget ledde serien med hela åtta poäng en bra bit in på hösten. Om en seriefinal på Hjällbo-vallen berättar han så här i boken Gunnilse IS 1950-2000:
"Jag glömmer aldrig seriefinalen mot Frölunda 1997. Närmare 3 000 personer på läktaren och TVs Fotbollskväll var där - vi slog dem med 2-0."
Se här ett Youtube-klipp från den matchen där Kjellan sköt ett av målen!
Efter den matchen trodde de flesta att saken var klar. Men till slut vann ändå VF serien; Häcken var futtiga tre mål bättre än Gunnilse och kvalade sej sen upp.
DN.se skrev så här 16 augusti 1997:
Bäste målskytten i svensk toppfotboll för tillfället: Kjell-Åke Engström i Gunnilse, 17 mål på 15 matcher - ett snitt på 1,13. Hur länge blir han kvar inom landets gränser?
Men hetare än så här blev han inte och som spelare kom han aldrig utanför Sverige.
Äldste engströmspojken Christer, kallad Baggen, ansågs av många vara den största bolltalangen i brödratrion. Också han lockades till Godhem (liksom ytterligare tre MBK:are!) men kom av olika skäl aldrig högre än trean. Han var en av dem som så småningom återvände till oss.
Han kom från 1984 GFF tillsammans med kompisen Broddan. 1984 tog de hand om B-laget tillsammans och de gånger de hoppade in själva lär Hugget ha vunnit. De är två av våra stora spelare.
Baggen fick priset som årets spelare 1989.
Efter MBK-tiden har han varit ledare i SG97 och Sandarna.
Håkan Sandblad
April 2015
Två av Dörras pojkar var stjärnor i det här klassiska MBK-laget från 1988 års lag, det senaste år vi vann division 6. På bilden ovan ser vi stående från vänster Jan Sampson, Christer Engström, Anders Johansson, Roy Andersson, Björn Pekka Andersson, Kjell-Åke Engström, Tomas Lindmark och Martin Kaspersson.
Knästående fr.v. tränaren Mats Kilander, Benny Larsén, Jan Gustavsson, Tony Andersson, Jarmo Väisänen och Gunnar Asp.
Från vänster Christer Engstrtöm, Mikael Brodin, Björn Pekka Andersson och ja, vad var det nu han hette? Träningsläger i Danmark 1984.
Ett A-lag 1976. Stående fr v: Ingemar Pettersson, Dörra, Bengt Bernhardsson, Karl-Göran Johansson, Stig-Arne Johansson, Lars-Göran Lundqvist och Greger Johansson. Undre raden: Hans-Inge Pettersson, Hasse Konradsson, Kent Rylander, Kent Bengtsson, Kjell Albinsson och Stanley Malm.
1976 tycks Dörra ha varit med överallt. Här är det oldboyslaget på Gröna Vallen (fast enligt 50-årsskriften spelades matchen i september 1975 mot Skogen som vi slog med 4-2).
Stående fr v: Kenneth Börjesson, Rustan Wallström, Ingvar Carlsson, Sven-Erik Carlsson, Rolf Engström, Kent Rylander och Janne Tompen Öberg. Knästående: Leif Nicklasson, Ove Andersson, Rolf Fesken Pekkala, Dennis Börjesson, Sören Eckerman och Rolf Englund.
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies