Intervju med #23

9 feb 2022 1 kommentar

För första gången någonsin har vi lyckats lura fram Löksåskaptenen från skuggorna till en mikrofon, men det krävdes som bekant 250 spelade matcher innan det kunde hända. Jonathan, som alltså har varit med från allra första "ska vi dra ihop ett korplag?"-samtalet, tar oss tillbaka i tiden.

Löksås gjorde debut i Korpen Göteborg säsongen 2011/12. Hur och var började allt?

Diskussionerna började faktiskt redan sen höst 2010 då vi spelade med Stenungsunds Utvecklingslag och ville ha mer speltid. Detta kom till verklighet sommaren därpå då jag började arbeta på Borealis och tog över innebandysektionen. Vi fick då också tillgång till vår kära Pilgårdshall, som än idag är vårt kära hem. Till hösten när seriespel skulle bli ett faktum var det inte svårt att få ett lag, nästan hela gamla juniorlaget från Stenungsund hakade på. Det var där resan började.

Detta är alltså 12 år sedan. Hur är minnena kring den första tiden? Hur stor kontrast var det egentligen att gå från seriespel med Stenungsund till korpinnebandy?

Haha, sjukt att det är 12 år sedan. Jag minns vår första match som om den var igår. Via en kollega, som spelade lite “gubbinnebandy” i Kungälv hade vi hittat våra allra första motståndare. En träningsmatch i Pilgårdshallen, vi kommer dit med 17 st 20-åringar som bara två år tidgare avslutat säsongen i junior-Elit, med skrytsamma resultat dessutom, och ska möta ett gäng gubbar som lirat på småmål. Kaxiga, som bara ungdomar kan vara, och med ett självförtroende som om vi vunnit VM inledde vi matchen på det mest pinsamma och katastrofala sätt som går. Ett självmål efter bara några minuter. Underläge 0-2 inför tredje perioden. Jag minns hur jobbigt det kändes, det fanns ju inte på kartan. Nu lyckades vi vända matchen till 4-2, dock via en målvaktstavla och mål i öppen kasse, men vilken match.

Så man kan säga att det är två typer av innebandyspel?

Ja, men lite så kan man säga. Föreningsinnebandy på högre nivå så spelar alla i system. Hur det “ska” vara att spela innebandy. På träningsmatchen märkte vi hur det inte fungerade alls, system fanns inte. Oförutsägbara motståndare som springer där dom inte ska. Ja, det blev en omställning.

Så till seriespelet. Hur gick det i debutsäsongen? Hur har resan i seriespelet varit fram till idag?

Det var mycket nerver, det märktes. Vi var inte alls lika kaxiga när vi för första gången äntrade Alelyckans Sportcenter, men det var nog till vår fördel. Korpen hade över 100 lag och vi fick inleda i division 4. Utan att låta allt för kaxig, och utan att avslöja hela sanningen, så säsongen 14/15 var vi uppe i KorpElit.

Oj, serieseger hela vägen då?

Haha nja, inte riktigt. Två säsonger i division tre fick vi och sedan en gratisplats till Korpelit. Så vi hoppade över division 2 en sväng där.

Och nu är ni åter i KorpElit. Eller är det en gratisplats även denna gång?

Ja det är det faktiskt. Vi halkade snabbt ner till division 2 och har spelat där sedan dess. Först här efter pandemin när Korpen tappade skrämmande många lag så hamnade vi åter i KorpElit efter seedning.

Vilket skulle du kalla din mest minnesvärda match?

Oj, det finns många och hur egoistisk ska man vara?

Jag minns seriefinalen säsongen 13/14 i division 3 när vi ställdes mot Adrenalin. En otroligt rolig, tuff och svängig match där vi vinner med 9-5 och jag får äran att göra 7 utav våra mål.

Sedan är ju hela första sejouren i KorpElit ett varmt minne. Nykomlingar, underbemannade, utan målvakt, men satan vilken lagkänsla och vilken kämparglöd. Förvisso åkte vi ur serien, men den lagkemin och stämningen har jag aldrig upplevt varken innan eller efter.

Hur har truppen sett ut genom åren?

Utav det laget som var med från början så är det bara jag kvar. Och som den statistiknörd jag är så kan jag berätta att spelare #100 drog på sig tröjan senaste matchen. Dock hade vi två nyförvärv nu senast, och vem av dom som hoppade över sargen först har jag faktiskt inte koll på, haha. Annars har jag 5-6 kamrater som nu varit med mig 5-8 säsonger i följd.

På tal om statistik, kan jag ens med att fråga hur din poängskörd har varit? 250 matcher är ju trots allt över 11500 matchminuter.

Såklart! Något måste man ju kunna skryta om även om jag önskar att det hade varit fler. Däremot så byter jag ibland, tro det eller ej, så 11500 spelminuter är ju inte riktigt sanning, haha. Just den här säsongen har det varit tungt, för hela laget, men sett över korpkarriären så står jag personligen på 150 assist och 119 mål, vilket jag såklart är stolt över då jag innan korpen kanske stod för ett mål varannan säsong.

Du nämner den tunga säsongen som är. Utveckla.

Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska utveckla. Vi har ett bra lag på pappret även om närvaron på träningar och matcher kan bli bättre. Vi vann premiären och allt kändes som om vi skulle vara med i toppen, men vi har inte riktigt hittat rätt i vissa spelmoment som straffat oss ordentligt och nu sitter det nog väldigt mycket i skallen inför varje match. Tycker ändå att det blir bättre för varje match, målet är ju helt klart att vända på detta och hålla oss kvar i högsta serien.

Du är en spelare som varit med från start, spelat flest matcher, drivit laget i många år. Hur ser du på din roll som lagkapten, kommer någon annan någonsin få axla den rollen?

Jag vet inte om jag ser mig själv som lagkapten, det var längesen kaptensbindeln satt på armen. Tycker vi axlar den rollen tillsammans som lag på både matcher och träningar. Jag ser mig själv mer som en lagledare, han som håller ihop gruppen. Håller gröten kladdig helt enkelt.

Ja, kladdig ska gröten vara. Vi hoppas att ni håller er kvar i division ett, där ni här hemma. Värt att nämna igen, imponerande statistik som du besitter. Vi hoppas på många fler matcher och lycka till. Tack för att du tog dig tid.

Tack. Trots alla siffror så är intervjuer som denna den största utmaningen.