Lars-Olov Myhrman
23 jul, 09:17
23 jul, 09:17
Igår var jag till Vallvik och besökte ortens store son på hans födelsedag. Agne Johansson 97 år!!
Har känt honom sedan jag var barn, då han tillsammans med sin fru Ulla var bästa vänner med mina föräldrar. Sedan blev han min idrottslärare och senare kollega på Stenberga. Han jobbade på skolan i 30 år, som en mycket omtyckt lärare i Idrott och SO.
I sin ungdom var han en duktig friidrottare, skidåkare och framförallt en skicklig bandyspelare. Skridskoåkningen, spelblicken och och skarpskyttet höll toppklass säger historien. "Han sköt så att målvaktshandskarna sprack" stod det på en sportsida.
På 40-talet hade Ljusne AIK framgångsrika friidrottare på kolstybben, med Pelle Eriksson som den främste med sitt OS i London. Sedan tynade friidrotten, tills Agne tog tag i saken på 60-talet.
Genom ett fantastiskt engagemang lotsade han många begåvningar! Alla grenar utom slägga och hinder bedrevs och LAIK blev ett aktat namn i friidrottssverige. Flera tjejer fick representera Sverige, systrarna Barbro och Ulla Lansner och den största av av alla, Gun Olsson (Eriksson/"Geson"). Korta häcken och längdhopp tog henne till en mängd rekord och SM-guld. Kapten för damlandslaget och OS i Munchen blev höjdpunkter. Gun hyllar Agne som den viktigaste personen bakom hennes framgångar!
Besöket i Vallvik blev till några fantastiska timmar i kretsen av hans dotter, måg, barnbarn och Lars-Hugo Blom, som var Agnes högra hand i några år. Ett mycket uppskattat återseende!
Agne sitter i rullstol, ser och hör dåligt, men...han är helt klar i knoppen, levnadsglad, rolig som bara faan och med ett minne som en häst!
För alla som har haft honom som lärare och tränare är han Vallviksgrabben som blev "En levande legend" på Ljusne och i Ljusne AIK!
Agne bad mig att hälsa till alla gamla elever, idrottare ock LAIK:are han lärt känna.
Lars-Olov Myhrman
Har känt honom sedan jag var barn, då han tillsammans med sin fru Ulla var bästa vänner med mina föräldrar. Sedan blev han min idrottslärare och senare kollega på Stenberga. Han jobbade på skolan i 30 år, som en mycket omtyckt lärare i Idrott och SO.
I sin ungdom var han en duktig friidrottare, skidåkare och framförallt en skicklig bandyspelare. Skridskoåkningen, spelblicken och och skarpskyttet höll toppklass säger historien. "Han sköt så att målvaktshandskarna sprack" stod det på en sportsida.
På 40-talet hade Ljusne AIK framgångsrika friidrottare på kolstybben, med Pelle Eriksson som den främste med sitt OS i London. Sedan tynade friidrotten, tills Agne tog tag i saken på 60-talet.
Genom ett fantastiskt engagemang lotsade han många begåvningar! Alla grenar utom slägga och hinder bedrevs och LAIK blev ett aktat namn i friidrottssverige. Flera tjejer fick representera Sverige, systrarna Barbro och Ulla Lansner och den största av av alla, Gun Olsson (Eriksson/"Geson"). Korta häcken och längdhopp tog henne till en mängd rekord och SM-guld. Kapten för damlandslaget och OS i Munchen blev höjdpunkter. Gun hyllar Agne som den viktigaste personen bakom hennes framgångar!
Besöket i Vallvik blev till några fantastiska timmar i kretsen av hans dotter, måg, barnbarn och Lars-Hugo Blom, som var Agnes högra hand i några år. Ett mycket uppskattat återseende!
Agne sitter i rullstol, ser och hör dåligt, men...han är helt klar i knoppen, levnadsglad, rolig som bara faan och med ett minne som en häst!
För alla som har haft honom som lärare och tränare är han Vallviksgrabben som blev "En levande legend" på Ljusne och i Ljusne AIK!
Agne bad mig att hälsa till alla gamla elever, idrottare ock LAIK:are han lärt känna.
Lars-Olov Myhrman