2 - 1

Det är gôtt att vinna!

LIS - Guldhedens IK   2 - 1

I ett härligt sensommarväder möttes LIS och Guldhedens IK i en ren seriefinal på lördagseftermiddagen. Aspevallen såg grön och inbjudande ut i solen, men på sina håll var det väl mycket sand utspritt efter att planen skadats då den tidigare var vattensjuk och någon match som inte borde spelats där, ändå spelades. Det var faktiskt lite farligt ibland när fötterna fastnade när de inte borde göra det.

Förutsättningarna inför matchen var enkla. Om LIS vann, var seriesegern klar. Om det blev oavgjort, skulle det räcka att vinna mot seriejumbon Kungälv nästa helg för att bärga serievinsten. Vid förlust skulle det fortfarande vara öppet om LIS eller Guldheden skulle ta hem allt. Det kändes lite ovisst inför matchstart, eftersom vi saknade några stycken duktiga spelare.

Nu avgjordes ändå allt denna dag och det var skönt att slippa ovissheten.

Guldheden visste givetvis också förutsättningarna och de kom oerhört taggade till matchen. Det märktes omgående då de tog tag i spelet direkt. LIS var knappt över mittlinjen de första 10 minuterna. Men ett topplag visar sin klass när det som bäst behövs. I sitt första anfall efter 10 minuter får Lerum en hörna. Som vanligt slås den helt perfekt av Mia. I kalabaliken som uppstår på den får Ulle på ett skott och returen slår Caroline Andersson in. 1-0 till Lerum, vilket då knappast var rättvist.

Guldheden fortsatte att pressa några minuter till och sedan tog Lerum över allt mer och spelet blev mer utjämnat. Efter en dryg halvtimmes spel fick LIS en frispark som Mia med sin precisionsfot lyfte in i straffområdet mot Ulles huvud. Ulle nickskarvade i sin tur in bollen oerhört snyggt och precist vid högra stolproten. Ett härligt mål! Efter en dryg halvtimmes spel ledde alltså Lerum med 2-0, vilket som sagt inte var helt rättvist, men det är målen som räknas.

Den andra halvleken startade ungefär som den första, dvs en stor press från Guldheden de första minuterna och sedan tog LIS över mer och mer. Det verkade som om Guldheden inte riktigt orkade hela matchen. De är ju vana att spela på lättsprunget konstgräs och inte på en mer tungsprungen Aspevallen. Vi är ju svårslagna på hemmaplan. Nu kändes det som om allt var under kontroll och det bara var att avvakta slutsignalen och blockera motståndarnas uppspel. Då plötsligt på en av sina få chanser reducerade Guldheden när det var en kvart kvar. Det blev då lite skakigt ett tag, men Lerum höll nerverna under kontroll fram till slutsignalen och seriesegern var ett faktum.

Totalt under matchen var spelet rätt jämnt fördelat. Guldheden dominerade som sagt främst den första delen av de båda halvlekarna och sedan tog Lerum över mer och mer. Guldheden var dock betydligt aggressivare i sitt närkampsspel och kunde därigenom ofta ha ett litet övertag på mittfältet. Spelet var emellanåt rätt hårt, men inte speciellt ojust. Den enda skadan som inträffade var när en åskådare som skulle hämta bollen vid ett inkast sprang in i läktaren och knäckte näsan...... Tur att Sörbo som läkare var på plats!

Guldheden skapade dock nästan inga målchanser under hela matchen. Främst berodde det på Lerums förträffliga försvar. De kom aldrig igenom. Helen stoppade deras främsta anfallare Emelie Davidsson hela tiden på sin kant. Om hon gick förbi, så var Helen strax ikapp och stoppade henne igen. Det kändes nog som att hela tiden ha en ilsken geting efter sig som aldrig ger upp. Hon blev också rätt frustrerad av det och det förstår man. På andra kanten spelade Karin hela tiden klokt och var alltid rätt placerad. Mittförsvararna Maria och Carro Torman var precis som alltid hur säkra som helst och avvärjde alla ev farligheter som uppstod. Jennie hade inte jättemycket att göra men fixade det hon skulle, som främst bestod av en del långskott.

Ulle måste också ha en eloge för sitt föredömliga och uppoffrande slit både framåt och bakåt. Också roligt att Sanna kunde komma in ett tag i andra halvlek trots sina knäproblem och fira sin XX-födelsedag (man får ju vara finkänslig....) med serieseger. Och det blev ju bubbel efteråt.....

Idag var det roligt att vara LIS:are. Samtliga spelare och tränare var delaktiga i matchvinsten och den mycket välförtjänta seriesegern på ett föredömligt sätt. Ett stort GRATTIS! Det är ni verkligen värda!