2 - 3

Lerums IS - BK Häcken    2 - 3

Till slut kom då årets första förlust efter 7 raka vinster. Som vanligt var vädret soligt och skönt denna till en början så härliga lördagseftermiddag, även om det blåste ordentligt.

Lerum spelade verkligen inte bra idag. Även om vi tyvärr saknade nästan halva laget, så ska vi kunna prestera bättre med de spelare och med den kompetens vi har, men det stämde inte idag. Efter Vätternrundor, cuper för barnen, skador/sjukdomar och resor/utlandssemestrar hoppas vi att de flesta frånvarande kan spela i nästa match.

Vi spelade bra under två perioder, nämligen de första 10 min samt den sista kvarten av matchen. Vi inledde med press på motståndarna som vi brukar. Mia slog ett par fina hörnor som Hagberg var nära att nicka in. I den 10 minuten slog Ulle en perfekt passning till Matilda Sörbo som från högerkanten säkert bredsidade in 1-0 till Lerum. Tilläggas ska att detta var 16-åriga junioren Matildas debutmatch i A-laget. Att göra ett snyggt mål i sin premiärmatch är riktigt bra och lovar gott inför framtiden.

Efter ledningsmålet verkade vi nöjda och tappade allt ordnat spel. Ett taggat Häcken tilläts vara etta på nästan varje boll. Ett par minuter senare lyckades också Häcken kvittera efter en av de få försvarsmissar LIS normalt mycket säkra försvar gjort i år. 2 minuter innan halvtidsvilan gjorde också samma Häckenanfallare välförtjänt mål igen då de tog ledningen i matchen och de var det bättre laget i första halvlek.

Efter vilan fanns det förhoppningar om att Lerum skulle komma ut som ett nytt lag, men så blev det inte riktigt. Vi skapade dock lite mer chanser igen, men det blev inga mål. Både normalt så säkra Ulle och Mia sköt t ex mitt på målvakten i var sitt friläge med någon minuts mellanrum. Matchen var här någorlunda jämn och LIS jagade kvittering. Istället var det Häcken som med 20 minuter kvar tog ledningen med 1-3 då ett långt högerinlägg blåste in i bortre burgaveln. Med en kvart kvar slog Ulle ett inlägg/skott som en Häckenförsvarare resolut tryckte in i eget mål. 2-3 och match igen.

Nu tog äntligen Lerum tag i spelet och började frenetiskt jaga en kvittering. Om  vi spelat så här hela matchen hade det inte varit något snack om vem som skulle vinna. Alla ryckte upp sig, frustade av iver att vinna, var hela tiden först på bollen och gjorde det mesta rätt, utom att få in bolluslingen. I och för sig hade vi nog troligen en kvittering inne i sista spelminuten, då Sandra slog en lång hög lyra mot mål och Häckens målvakt stod en bra bit bakom mållinjen och fångade bollen, men domaren vågade inte blåsa för mål i det läget. Enligt de flicklagstränare som stod precis intill målet, var bollen dock klart inne….. Men sådant här är svårt att avgöra på distans och man måste respektera domarens beslut från hans position.

Vi var dock inte värda att vinna idag. Vi släppte in fler mål under dagens 90 minuter än vad vi gjort på hela säsongen tidigare…. Oavgjort hade nog speglat matchen rätt väl, men så blev det inte. Och skulle någon vinna var det Häcken. De var bättre än sin tabellplacering och hade ett bra försvar. De backade också hem, krympte ytorna, spelade kompakt och satsade på snabba omställningar. Deras målvakt var också mycket bra. Men framförallt vann de genom sin vilja och bättre motivation. Man måste vilja vinna, för att kunna vinna.

Många blev dock glada över Häckens vinst och vår förlust. Häckens spelare låg i en stor hög på planen efter slutsignalen och kramade om varandra i ett härligt glädjerus, vilket de var värda. Det såg ut som om de precis vunnit ett VM-guld. Guldheden grät nog inte heller. Det är ju kul att kunna glädja andra någon gång ibland…..