Återkomsten - magi när den är som bäst!

2 jul 2016

Kiruna AIF Ishockey är tillbaka!

Kiruna AIF Ishockey är tillbaka. Och vilken återkomst det blev sen! Men vi tar det från början.

Vintern 2015. Ett par spelare vill se om det finns möjlighet att spela ishockey i AIF igen. Några informella samtal hålls och sedan rullar allting igång. Den 21 april är en styrelse upprättad, lagledningen är nästan komplett och ca 20 spelare kör den första träningen i Rakethallen med styrelsen, eldsjälar och supporters på läktaren. Instagramkontot startas upp och första inlägget lyder: Kiruna AIF Ishockey är tillbaka!

Snacket går. Skall AIF köra? Vad har de för lag? Har de råd? Är ju bara gamla gubbar. I början av maj. Löpsedlar i NSD. AIF är tillbaka. Stort reportage. Första lagbilden. Jo, nog är det sant alltid. Men gamla gubbar? Nja, medelåldern blir 23-24 år.

Spelare efter spelare anmäler sitt intresse för att dra på sig den svartgula tröjan, och före sommaruppehållet finns nästan 50 namn på listan. Det är allt från division ett spelare till killar som haft uppehåll i 10-15 år. Tränarna Waaranperä x2 och Sipuri börjar dra upp riktlinjerna och inventerar truppen.

Det går fort och det händer väldigt mycket bakom kulisserna. Souvenirer tas fram och säljs likt en lavin en vårdag i mars. Sponsorer blir klara, förråd på Matojärvi upprättas, utrustning köps in. Och betalas kontant. Matchställen kommer. Det blir 1973 års modell. Med snörning på tröjorna. Brutalt vackert. Hemsida, instagram, facebook och tweeten spottar ut spelarpresentationer mest hela tiden.

Äntligen

Den 31 augusti skrinnar ett seniorlag för herrar in på Lombias is kl 22. Det är rätt bra med folk på läktaren. Någon ropar: Äntligen! Spelarna kör det första ispasset sedan 1988 och det ansluter några spelare till de närmaste dagarna. Första matcherna blir under en resa till Luleå i september. HC Luleå står för motståndet. AIF vinner med 3-1 och lagkaptenen Emil Jakobsson gör det första målet. Glädjen går inte att ta miste på i Coops B-hall. Dagen efter förlorar AIF mot Brooklyn med 4-2. Sista i tom kasse. Det blir den enda förlusten säsongen 15/16.

Malmberget borta nästa och seger med 4-0. Två målvakter, Elenius och Nyström, delar på matchen och bärgar AIF:s första nolla på väldigt många år. Killarna i laget börjar hitta sina roller och träningsnärvaron är hög. Tillsist är isen på Matojärvi klar. Spelare från AIF är och skottar snö ut med sargen för att det skall frysa fast fortare. AIF flyttar in i den klassiska hallen. Hockeyns Mekka. Mike Helber kör kick-offen. Föreläsning om sina många år inom hockeyn. Succé.

Efter att ha tränat hela oktober är det så dags. Premiär. Haparanda kommer på besök lördagen den 31 oktober. Mycket skall grejas och det mesta hinner komma på plats. Förväntningarna stiger. Sedan blir det oförglömligt. Gåshud. Det är trångt på Matojärvi. 1300 personer pressar in sig. Det bubblar. Supportermarsch. Snoddas Army ger begreppet hejaklack en ny innebörd och sjunger så det ekar i flera dagar.

Skall vi verkligen lira också?

Laget skrinnar in i svartgult. Det är 27 år sedan senast. Och det känns. Och märks. Vuxna människor står och gråter. Gamla spelare, nya spelare, legender, blivande legender, profiler och AIF:are i alla åldrar är på plats. Som en familj. Som det var förr och som det skall vara i framtiden. Hallen går i svart och gult. Någon har grävt fram sin jacka från 1976. En annan har hittat sin toppluva från kvalåret 73. Det är halsdukar och flaggor. Det är som det skall vara. Legender på isen. Rysningar. Samtidigt skänker vi en tanke åt alla de AIF:are som aldrig fick uppleva den här magiska dagen. Som passerat jordelivet eller kanske flyttat från stan.

Händer det här verkligen? Ska vi spela också? Ja, tydligen. Simon Hammar sätter 1-0 efter 32 sekunder. Öronbedövande jubel. Känslorna formligen väller fram. Spelare, ledare och publik i en underbar symbios. Haparanda kvitterar, men AIF är i trans och dominerar totalt.

Matchen i sig slutar 10-1. Men det är mer än tre poäng som bärgas den här eftermiddagen i slitna Matojärvi. Det är lycka. Glädje. Det är framtidstro. Det är ung som gammal. Det är de som var med då och det är de som är med nu. Laget hyllas på isen. Det är samhörighet. Det är hjärta. Det är gemenskap, tradition och stolthet. Det är kärlek till sporten, laget och staden. Det är Kiruna AIF som är tillbaka.

Serien rullar på. Seriefavoriten Hertsörinken borta. AIF vinner i Luleå med 6-1 och dagen efter besegras Boden med 20-1. Det är många AIF:are på plats både i Luleå och i Boden. Det går bra nu. Ny publikfest på Matojärvi mot Rosvik. 7-4 efter underläge halvvägs med 1-4.

Berglund fixar en 2+2 i första bytet

Seriefinal borta mot Älvsbyn. Ett par sena återbud pga skador och jobb, men Sebastian Pettersen ansluter från Narvik. Han sätter in en propp modell A direkt. Ribban är lagd. AIF kommer inte att vika ned sig. Rutinerade David Berglund är tillbaka på mammas gata. Hemma i Älvåkra som är välbesökt dagen till ära. Han drar på sig 2+2 min i första bytet. Övertändning, vad är det? Dubbeltripping. Bara det är ju rätt häftigt. AIF spelar inte bra men kontrollerat. 0-0 i första paus. I andra böljar spelet mer fram och tillbaka vilket gynnar Älvsbyn som leder dubbelt, men AIF har 2-2 inför sista perioden.

Inför sista känns det som att AIF bara kan spela bättre. Och som de kunde det. Simon Hammar trycker in 3-2 direkt. Jacke Hansson tar en smäll för hela AIF. Revben ryker. Bröstet visslar. Spelar ingen roll en dag som denna. Det känns ändå värre imorgon. Ett lag på banan och det blir seger med 7-3. Sebastian Pettersen nätar i slutet och fulländar en härlig debut som innehåller det mesta för Sebban. Ett skott från rödlinjen som studsar in. Conny Ceder är på plats och håller tacktal i omklädningsrummet. Ny historia skrivs.

Sedan väntar Kiruna City B i sista matchen före jul. En pinne säkrar seriesegern. Tabellen haltar. Folkfest igen. Derbydags. Supportermarsch. City gör 1-0. Det blir tyst. I tre sekunder. Sedan drar Snoddas Army igång igen och laget med dem. Det slutar 13-1 och AIF har vunnit serien. Segervrålet i omklädningsrummet är enormt. Under juluppehållet tackar några spelare för sig. Fredrik Larsborg, Tobias Fors och David Mämmi. In kommer Astor Ejeklint.

Det är dags för spel i fortsättningstvåan. Det börjar med dubbelmöte i Luleå. StiL besegras med stabila 6-2 och dagen efter vänder ett något ringrostigt AIF ett underläge mot HC Luleå till en fin vinst med 7-4. Helgen efter kommer samma HC upp till Matojärvi. AIF spelar bra om man bortser från första 20. Underläge 0-1. Känns spänt. Sedan släpper det. En urstark andra runda. Felix Holmström styr in ett smart skott av Sebastian Pettersen. 2-1 av samme man är ännu snyggare och 3-1 dunkar Felix Durhan-Unga in. 6-0 i mittenrundan och matchen slutar 6-2.

Alla till Malmberget

AIF är nära uppflyttning nu. Det kraftsamlas bland supportrarna. Det blir vallfärd till Malmberget. Supporterbuss. Privatbilar. Tifo. Bengaler. Hela klabbet. Seger så är AIF klart för division 2. AIF vinner med 5-1. Klacken dominerar. Det hoppas och sjungs under slutminuterna som aldrig förr i ishallen. Andreas Liikamaa spikar igen kassen och dansar framför klacken efteråt. Eric Lundeström trivs på sin gamla hemmaplan och gör sin bästa match. Jublet i omklädningsrummet är mäktigt. Och välförtjänt. Det känns nästan overkligt det som sker.

Returen hemma ger seger med 6-2. Seriepilogen sker mot Stil. Stil är klart för kval nedåt mot Rosvik och AIF har vunnit serien. Hemmalaget vill gå rent i seriespelet och gör det. Det blir 5-2.

Spelarkritik då. Egentligen skall alla lyftas fram. Från spelare och ledare till funktionär. För utan alla dessa hade det inte gått. Men om vi måste nämna några då. Felix Holmström, Simon Hammar, Emil Jakobsson, Niklas Strängdal piggast bland forwards. Fredrik Mettävainio bäste back tillsammans med Johannes Salomonsson, Emil Ridhult och Markus Lund. Spelare födda i svartgult. Spelare utifrån. En underbart härlig grupp. Men stjärnorna kvittar det lika som Nils Ferlin skrev en gång. Det var en svartgul lagmaskin som tränade mellan kl 22-23 på tisdagar på ett kallt Matto, och det var en svartgul lagmaskin som gick rent i serien 15/16.

Vilken resa. De som var med glömmer den aldrig. Och de som inte var med kan nog aldrig riktigt förstå.

KIRUNA AIF ISHOCKEY ÄR TILLBAKA.

Den saken är då klar. Vare sig man vill det eller inte.