Benka minns: Keisu vänder sig om och frågar: vad fan händer!?

14 jul 2016

Benka när det begav sig. Foto: NSD (vänster), höger okänd

Bengt Waranperä behöver egentligen ingen närmare presentation. En legendarisk AIF:are med stora insatser som aktiv och ledare under många år i Kiruna. Han stod också i båset under återkomsten. Vi fick en fullmatad intervju med coachen som gör det omöjliga möjligt.

Hej Benka! Hur är läget så här i försommartider?

- Gott! Varit en bra vår och ser fram emot en varm solig sommar.

Du var ju med under återkomsten. Vilken grej det blev va?

- Helt enormt, finns det någon människa (AIF:are) som hade vågat drömma om den enorma återkomsten. Jag tror inte det.

Tryck i Matojärvi och premiären var ju helt magisk?

- Det var som att man var tillbaka på 70-talet. Conny på läktaren, gamla lagkompisarna Hasse Å, Såsen, Janne A och Micke A på isen.

Sist men inte minst vrålet när Snoddas Army gjorde entre, det glömmer man inte.

Ni fick ihop ett härligt gäng och gick soprent i seriespelet?

- Starkt gjort att gå obesegrad genom 2 serier samma säsong, men spelarna ställde upp från första början. Vi skulle vara seriösa både på isen och utanför, ta en match i taget. Vi var nog bäst tränade av alla lagen, det gav utslag i flera matcher.

Några speciella minnen från senaste vintern?

- Premiären går inte att glömma, men även MAIF borta med ett hundratal AIF supportrar på läktarn. Malmbergsborna lär nog inte glömma denna match och stämningen i hallen. Alla matcher nere i kusten med alla AIF:are på läktarna glömmer jag inte heller.

Laget, organisationen, supportrarna. Dina kommentarer kring detta?

- Stort A till alla! Styrelse, funktionärer, spelarna, matrisarna, lagledaren och alla andra som stödde oss.

Du som var med både då och nu. Största skillnaden och största likheterna med 1973 vs 2015?

- Vi startade från noll nu så alla inblandade har gjort ett hästjobb! En liten barack för material, nästan nattskift för varje träning. 1973 kom vi till dukat bord med bra träningstider, de flesta spelarna fick materialkontrakt av sportföretag och flyg till så gott som alla bortamatcher. Vi var nästan halvproffs på den tiden.

Åren som aktiv då. Du kom upp tidigt i A-laget?
- 1969, 15 år gammal.

Freddy Lindfors och Janne Bergsten var veteranmålvakter. Tog du efter dem något eller utvecklade du en egen stil?

- Ja, som jag sagt så fick jag börja träna med A-laget när jag var 15 år. Freddys slajdingar tog jag nog efter, Janne var V-stil målis och mycket reaktionssnabb så jag tog nog efter något varje dag jag var där.

Minns du din debut i A-laget?

- Ja, Oulon Kärpät 1969.

Din första nolla?

- Faktiskt mot Kärpät, vi vann med 5-1. Jag stod halva matchen och fick hålla nollan.

Derbymatcherna inför ett fullsatt Matojärvi. Hur var de matcherna?

- Samling 90 minuter före match, när man kom till Matto var det långa köer som sträckte sig långt utanför Matto. Ofta blev matchstarten uppskjuten för att all publik skulle få komma in.

- Matchstarten när vi går under läktaren och vrålet när förste man kliver ut på isen. AIF hade 3 läktarsektioner mot IFK:s enda.

Kvalresan -73 måste ha varit en häftig grej ?

- Det började bra med 9-3 hemma mot Tunadal, andra matchen MoDo borta då Freddy gör en stormatch och räddar en poäng, 3-3. 3:e omg förlust hemma mot Hofors 1-5 och då såg det mörkt ut.

- 4:e omg Bajen borta och seger 6-2 med flera hundra AIF:are på Hovet. Nästa match Bajen hemma seger med 7-2. Sedan följde 2 bortamatcher, Tunadal och Hofors. Vi åkte tåg med egen vagn (kungavagnen), egen kock med på hela resan. Förlust mot Tunadal och sedan väntade en måstematch på uterink i Hofors.

Festligt värre i Kiruna

- Torbjörn Huber var med och direktrefererade hem till Högalidskolan som var fullsatt. Vilket raffel! Hasse Karlsson avgör till 5-4 2.30 före slutsignalen! Skön hemresa och sista matchen MoDo, hemmaseger är lika med spel i högsta ligan som första Norrbottens lag.

- Vi var tillsammans hela dagen och började med bowling. Efter det lunch tillsammans och redan då märkte man att de här var en dag som ingen Kirunabo inte märkte av. Matchen då? Vilken överkörning! SEGER med 7-1, minst 4500 pers på Matto. Kiruna festade i minst 1 vecka efteråt...

Sedan spel i allsvenskan. Några speciella minnen?

- Mycket resande. Arlanda kändes som ett andra hem, min debut mot Timrå borta förlust 12-2, oj oj förkyld en vecka efteråt minst!

Åren efter det då. Du och Göte kamperade ihop?

- Vi började kampera redan i pojklaget och följdes åt upp till A-laget.

Ni hade bra lag varje säsong men det tog slut i play-offen?

- Vi räckte inte ända fram, dessa år körde vi ofta nästan bara med egna produkter och i avgörande lägen lyste orutinen igenom.

Var det aktuellt med spel i något annat lag högre upp i seriesystemet?

- Det var nära att det blev Skellefteå 1978. Året före värvade de Pekka Rampa och Hannu Palmu från AIF och tydligen hade inte Saik gjort rätt för sig. Skrev jag på för Saik så blir du ettårsfall. Så var det med det.

Sedan tog du upp Kalix till ettan 79-80?

- Jag var less och tänkte sluta då fick jag erbjudande om att studera i och spela med Kalix som satsade på att ta klivet upp i ettan, och det gick vägen.

Tillbaka till elitsatsande AIF 80-81. Det var ett riktigt kanongäng men Mora blev för svårt i andra rundan?

- Kom hem igen och det var storsatsning. Janne Dantoft, Hannu Aravirta, Marko Perkkiö och Roger Mikko. Ett av det bättre lag jag spelat med, play-offet började vi med att vinna 2 raka mot Malung.

- Sedan Mora borta, förlust 6-2 andra matchen, seger hemma 11-2! Tredje avgörande och förlust med 3-8, ras i sista när bränslet tog slut, tungt.

Några säsonger som mentor i ett ungt AIF som varje år tappade sina mest lovande spelare?

- Så var det. Kiruna var ju Sveriges största plantskola, men det kom upp nya unga grabbar från egna föreningen hela tiden.

Din sista match då. Det var väl Västerås hemma i play-off 1984. 1-11 i baken. Minns du hur du kände när allt var över?

- Inget roligt slut, men den säsongen hade vi bara egna produkter, genomsnittsåldern kring 20 år och vi gick till play-off.

Spelade du något i Tuolluvaara?

- Jag gjorde några matcher där.

1985-86. Du och Mats Johansson i båset. Och den klassiska IFK-matchen?

- En av de jobbigaste matcher som jag har upplevt, förloraren åker ut, vinst eller oavgjort räcker för IFK för att få kvala. Vi har 4-5 spelare skadade, skulle aldrig fått spela en vanlig match. Har en läkare som förstår hur viktig denna match är och det ges bedövningssprutor i varje paus.

- Matchen står och väger, 2-2 när Krister Keisu har pucken i mittzon och slänger iväg den, åker till båset och ska byta när våldsamt jubel bryter ut! "Kejan" vänder sig om och frågar: vad fan händer? MÅL 3-2! Mindre än en minut kvar och tekning i våran zon spel 5 mot 6. Pelle Jönsson vinner tekningen, lägger ut den i mittzon och Pekka Lindahl åker ifrån alla mot tom bur, vilken känsla... 4-2.

Uträknat AIF ville annat

- Näst sista omgången var vi så gott som ute då vi låg under mot Piteå med 4-1 efter 2 perioder. Jag, Matte och Rune står i korridoren och tänker vad gör vi? Vi måste chansa vilt och sätter ihop Kent-Ove Hjertström - Jodda - Lasse Fergman. Grabbarna måste trott att vi har blivit knäppa... Vad händer? Jo, dessa gör 3 eller 4 mål i sista och vi vinner med 5-4!

Du var med i båset även 87-88. Den sista före sammanslagningen och sedan den första med Team Kiruna?

- Sista tillsammans med Micke Lundström var ingen höjdarsäsong. 1988 blev det sammanslagning, jag och Göte Wälitalo åter tillsammans med bara Kirunaspelare. Vi fick ihop det på ett enormt bra sätt, det var som att grabbarna tillhört samma förening hela tiden och det blev ett bra sportsligt resultat.

Under årens lopp har du ju coachat i a-lag, juniorlag och även innebandy. Du är ju känd som en coach med fingertoppskänsla. Håller du med om det?

- Det får andra avgöra, jag har väl fått ha coachansvaret med de flesta jag jobbat med.

En klassiker med dig som coach under din tränartid inom innebandyn är ju ett rött kort i Arjeplog! Är det något du kan bekräfta eller dementera?

- Jag och domarna var inte på samma match?!

Några profiler du vill nämna som florerat under årens lopp?

- Jag skulle vilja räkna upp hur många som helst men några ledare jag minns är Tage och Oskar Andersson, Becke Karlsson, Kasajev och Rune Lantto. Alla tränare, ledare och matrisar jag jobbat med.

Din drömfemma från AIF som du lirat med. Hur ser den ut, du i målet men sedan?

- Oj vad svårt jag skulle vilja ta ut ett helt lag. Backar: P-O Uusitalo och Lasse Karlsson. Kedjan: Janne Dantoft, Kalle Svensson och Micke Andersson.

Slutligen. Alla AIF:are håller andan: står du i AIF-båset säsongen 16-17 också?

- Den som lever får se?!

Vi tackar Benka för intervjun och för alla hans insatser inom AIF. Och givetvis vill vi se honom göra taktiska genidrag även kommande vinter i det svartgula båset!