Dela nyhet
Hejarklacksledare
4 jan 2018
Kiruna AIF hade under många år en mycket trogen och fanatisk hemmapublik. Många lag var också rädda att komma till Kiruna och Matojärvi ishall, eller ”kylskåpet” som det kallades i folkmun. Speciellt under 70-talet då AIF firade stora framgångar, var publiken en härlig injektion för spelarna. AIF var också folkets lag i gruvstaden och det rådde total hockeyfeber i Kiruna när klubben 1973 tog steget upp i dåtidens högsta serie - allsvenskan. Under hela kvalserien snurrade vändkorsen som aldrig förr på Matojärvi. Jag minns inför den helt avgörande slutmatchen mot MoDo, som AIF ”tvålade” dit med 7-1, så var det tre ringlande köer upp till Högalidskolan. Publiken uppmanades hela tiden att dra sig mot mitten eftersom så många fortfarande stod utanför och köade. Men för att läktarstödet ska fungera så krävs det informella ledare, s.k. hejarklacksledare. Dagens Kalle Jakobsson i Snoddas Army har sina föregångare i ett antal färgstarka profiler som hade sin storhetstid under 70-talet. Gulsvartaste hjärtat En som direkt dyker upp på ”radarn” är Ingvar ”Snoddas” Svanström. En person som var verksam inom AIF under drygt 50 år, tidigt 50-tal till 2000-talet. Han vevade frenetiskt med den stora AIF-flaggan på Matojärvis södra läktare. På andra sidan stod Conny Ceder och Ture Antonsson och såg handgripligen till att hela hallen hejade på de gulsvarta. ”Snoddas” var annars materialförvaltare och föreningens store fixare som grejade material, klubbor, dräkter m.m. Han var även ansvarig för klubbens utlåningsverksamhet för ungdomar. Han jobbade med stor entusiasm och energi och hans hjärta var det gulsvartaste som fanns i Kiruna. Foto: Olle Hagström, Kuriren En IFK:are som kryper för AIF En annan person var den glade gamängen och butiksägaren Ture Antonsson. Antonsson ingick ett vad i februari 1978 med Ingvar Cronvald, IFK-supporter, inför en derbymatch. Den som förlorar kryper från mål till mål i motståndarlagets tröja. AIF vann kampen med 7-2 och det innebar att Cronvald förlorade vadet och fick krypa över isen iförd AIF-legendaren Kalle Svenssons tröja. AIF-kören, anförd av Antonsson, firade lilla julafton, lilla midsommar, lilla nyår och allt i ett svep. Levde om så decibeltalet gav utslag på Richterskalan. Foto: Håkan Digervall, NSD Den store Ceder Slutligen den som syntes och hördes mest på läktaren, nämligen Conny Ceder. En röststark AIF:are i själ och hjärta och med fysiska attribut som inte gick av för hackor. Med måtten 198 cm lång och 115 kg tung, så var han oftast huvudet högre än sin omgivning och en respektingivande syn. Förre tungviktsboxaren Ceder hjälpte lirarna på rinken genom att ”slå knock” på motståndarna med sin klack. Hans väl inövade ramsor eggade publiken till stordåd. Foto: Stig F. Nilsson, NSD Upp igen En mäktig syn var inför en playoff match mot Västerås (4-0) i mars 1979. Klackledare Ceder tog sig en åktur på en gulsvart spark när han eldade upp Kiruna-publiken. När han närmade sig kurvan på ena kortsidan så välte ekipaget och Conny drattade omkull på isen. Men han var snabbt uppe på fötter och vinkade glatt till publiken. Conny Ceder tar en åktur med sparken före playoff mötet mot Västerås 1979. Foto: Anders Berglund, NSD Förstärkte handbollen I april 1978 kvalspelade AIF:s handbollsherrar mot allsvenskan. För motståndet stod Olympia och AIF vann med 25-21 vilket innebar att laget var klart för den högsta serien. Sydländska scener utspelades när slutsignalen ljöd och publiken rusade in på plan. ”Det var den store pojken på läktaren som vann matchen åt er”, sa Stockholmsdomaren Per-Olof Holmsten till AIF:s tränare Einar Bengtsson. Bengtsson var också mäkta imponerad av Ceder. ”Conny är jättenyttig. Säkert lika värdefull som en duktig kantskytt”, tyckte AIF-tränaren. // Ove Björnström |