9 - 6

Coach Jeppe A: Legend of Awesomeness.

Seriepremiär ikväll på stora scenen. A-hallen har inte varit värd för så värst mycket skådespel det senaste halvåret, men med Veteranerna i farten blir det oftast sevärt. Emergency backup goalies i båda burarna i form av Masse H och Ternelius, då blir det alltid lite extra svårtippat med tanke på att förmiddagens videogenomgång blir mer eller mindre verkningslös. På förhand en match-i-matchen mellan Skavet för Orange och Brasse för svarta. Brasse hade redan i omklädningsrummet aviserat att om han inte stod på 2+2 efter tio minuter så var det bara att kliva av med ryggkänningar. Men det skulle komma klara besked mycket snabbare än så. Bian stod för matchens första praktindianare och Brasar hängde in 1-0 bakom Samuel (ass Pierre). ”Ryggen känns bra, Daisan”, ropade Brasse glatt när han satte sig på bänken.

Pierre tryckte in 2-0-pucken ganska omgående (ass Brasar) och bara med ett fåtal minuters mellanrum så var Brasse framme igen och petade in 3-0 (Pierre och Daisan stod för förspelet). Ragge hittade sedan Ekstrand och 4-0 talade sitt tydliga språk. Total dominans från Svarta inledningsvis. Fin press i anfallszon, dropp, diagonalare, backdoor, frontdoor. Orange såg stundtals riktigt håglösa ut i försvarsspelet, men samtidigt är det inte lätt att försvara sig mot motståndare som har både fart och finess. Det började viskas om Kallingeregeln men den är död och begraven så det enda Orange kunde göra var att börja nyttja det faktum att de hade en bredare trupp (1 extra gubbe gör susen i veteranhockey).

Coach Jeppe A kom direkt till hallen från en heldags livesändning på ett globalt Ericsson-evenemang där han själv var dragplåstret. Tänk er att befinna er på den nivån att folk kopplar upp sig från Buenos Aires till Shanghai för att få ta del av er visdom. Det kommer hem pappor och mammor i Nairobi och Mumbai som för sina ivrigt lyssnande barn berättar inspirerande framgångssagor om den grånande gurun från islandet i norr. Sedan ska man liksom trycka på en knapp och bara vara en av grabbarna ute i hallen. Tänk er Beyoncé när hon ena veckan kör halvtidsshowen på Super Bowl och dagen efter grillar hon veganska hot dogs på samfällighetens städdag. Jeppe A landade i verkligheten men lyckades behålla en aura av awesomeness. 4-1 och 4-3 från hans klubba (Skavet, Patte och Claesson fick passningspoäng), och däremellan stack pånyttfödde Brehmer in 4-2-pucken.

Brasse replikerade å det kraftfullaste med 5-3 och 6-3 (Limmet och Justad låg bakom), men det utvecklades omgående till något av en Mexican standoff när Skavet knäppte upp hölsterremmen och mötte upp Brasse på halva vägen. Två kassar från Skavet (Jeppe och Lauten serverade) och helt plötsligt stod det 6-5 med rejält trötta Svara lirare. I detta tighta läge bjöd Daisan på en sån där skolboksindianare som få andra kan göra. Helt outmanad, en smekande passning rakt i famnen på Skavet. Ridå! Men döm om vår förvåning när en friställd Skavet utmanövrerades av sin lagkamrat Uffe. Han hade helt missat att man inte brukar skymma målisen just på frilägen, så det blev lite syntax error där kan man säga.

Pierre fick äran att stänga matchen till Svartas fördel genom sitt andra och tredje för kvällen, varav den ena pytsen var av högsta NHL-klass. Han hittade sweet spoten helt perfekt och flexade upp pucken i nättaket snuskigt snyggt! Coach Jeppe A fick fullborda ett hat trick som ytterligare ett bevis på vilken vinnare han är – även om han rent formellt förlorade matchen. Claesson fann det sedan lämpligt att avsluta matchen som den började, med en Orange indianpass som Palle Ekberg kunde förvalta på bästa sätt.

9-6 till Svarta i säsongens första seriematch. Grattis Svarta! 1-0 i matcher.

Vill avsluta med några coachande ord från Uffe som han levererade till Holma efter matchen. Det ligger en del sanning i detta faktiskt, så ni som är ungdomsledare kan ta med er detta till nästa träningspass.

”Inga jävla nackpass eller knäpass, det skau vau blau-blau!”

Kram på er!

/GM Daisan