Godkänn kakor
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies
17 sep, 23:55 0
AI-genererat referat:
Det finns matcher som avgörs av taktik, individuell briljans och minutiöst förberedda matchplaner. Och så finns det veteranhockey i A-hallen en torsdagskväll, där 21 mål senare ingen riktigt vet om det sista målet ens var mål, om matchen fortfarande pågick eller om pucken var helt inne.
Vit vinner i alla fall med 11–10. Det står i protokollet. Och i brist på VAR, målkamera, fungerande sekretariat, neutral domarkår och överhuvudtaget någon form av rättssäkerhet får vi helt enkelt leva med det.
Matchen kan enklast beskrivas som en pjäs i tre akter.
AKT 1 – VITA HAR TYDLIGEN TRÄNAT
Det hann knappt gå fyra minuter innan Vit ledde med 3–0. Richy öppnar målskyttet efter framspelning av Nicke och redan där började Orange titta på varandra med den där klassiska veteranhockeyblicken som betyder: ”Vems gubbe var det?” Svaret är naturligtvis alltid någon annans.
Lauten, Petermann och Holmberg ligger bakom 0–2 innan Nicke själv sätter 0–3 efter fyra minuter. 3–0. Orange har fortfarande spelare som försöker få fast kardborren på armbågsskydden.
Det såg faktiskt oroväckande bra ut för Vit. Passningar satt på bladet. Folk åkte skridskor. Någon tog till och med hemjobbet seriöst. Det var nästan obehagligt.
Men som alla som följt veteranerna genom åren vet är fyra minuter ungefär den maximala tid ett kollektiv av vuxna män klarar av att följa en gemensam idé. Sedan började matchen.
AKT 2 – ORANGE GÖR ÅTTA AV NIO
Belin reducerar till 1–3 innan Steinbach gör 2–3 efter förarbete av Belin och Kurki. Vit petar visserligen in 2–4 genom Lauten och Nicke, men därefter inträffar något som närmast får beskrivas som ett organisatoriskt haveri.
På tretton minuter gör Orange SEX raka mål. Hagström. Dannemyr. Dannemyr igen. Kurki. Belin. Jeppe. Plötsligt står det 8–4.
Orange har alltså gjort åtta av matchens senaste nio mål och Vita ser ut som personalen på en Finlandsfärja morgonen efter personalfesten. Ingen vet riktigt vad som hänt, alla saknar någon ägodel och åtminstone två personer borde sannolikt prata med HR.
Mitt i allt detta börjar Erik Belin dessutom samla poäng som om det fortfarande gick att lösa in dem mot premier. Fem poäng totalt. Han är inblandad överallt och när Belin väl får fart på benen ser han stundtals nästan ungdomlig ut. Det vill säga cirka 43.
Men den stora orangea storyn blir trots allt Mikael Kurki. Tre mål. Som back. Ett äkta backhattrick. Det är så ovanligt i veteranhockey att Svenska Ishockeyförbundet enligt uppgift redan tillsatt en utredning för att säkerställa att samtliga tre skott faktiskt var avsiktliga.
Kurki hann dessutom vaska en straff. Efteråt var analysen från den halvfinländska delen av hjärnan kort och kärnfull: ”Nå voi helvetti… jag tänkte lägga den lite lurigt där, men pucken for åt ett håll och planen åt ett annat. Det är sådant som händer när man har sisu men ingen handled.”
Ingen förstod riktigt vad han sa. Vilket för övrigt innebär att hans svenska fortsätter utvecklas helt enligt plan.
AKT 3 – NICKLAS JOHANSSON BESTÄMMER SIG
Vid 8–4 hade Orange matchen. Åtminstone rent teoretiskt. Problemet var att ingen hade informerat Nicke.
Nicke gör 8–5. Sedan spelar han fram Alm till 8–6. Richy gör 8–7 efter pass av Petermann. Och vid 44 minuter gör Nicke 8–8. Fyra måls ledning borta.
Det är vid sådana tillfällen ett normalt hockeylag tar timeout. I veteranhockey stirrar man istället på varandra i båset, dricker lite vatten och säger: ”Vi måste börja åka skridskor.” En analysmodell som använts sedan ungefär 1927 och ännu inte lett fram till någon verifierbar förbättring.
Kurki hade dock inte tänkt ge sig. 9–8. Och minuten senare gör han sitt tredje för kvällen fram till 10–8 efter pass från Jeppe och Uffe. Backhattricket är fullbordat.
Kurki glider mot båset med samma ansiktsuttryck som en man som precis fått bekräftat att han både hade rätt och dessutom tänker berätta det för samtliga andra resten av kvällen.
10–8 med nio minuter kvar. Nu borde det väl ändå vara klart? Nej. För Nicke hade tydligen någon form av personlig dispyt med matchprotokollet.
10–9 efter 54. Och när klockan visar 58 minuter gör han också 10–10. Fem mål totalt.
Det är svårt att veta exakt vilken taktik Vit hade i slutet, men den verkar huvudsakligen ha bestått av: ”Ge pucken till Nicke och flytta på er.” En enkel modell. Men bevisligen mer avancerad än mycket annat som förekom på isen under kvällen.
SEDAN KOM PETERMANNRÄTTEGÅNGEN
10–10. Matchens absoluta slutskede. Pucken hamnar hos Patrik Petermann. Skott. Mål. 11–10.
Eller?
Här börjar nämligen problemen. Var pucken inne? Möjligen. Var tiden slut? Möjligen. Gick slutsignalen före pucken passerade linjen? Ingen vet.
Fanns det någon på plats med både fungerande syn och ett neutralt förhållande till resultatet? Absolut inte.
Det efterföljande videogranskningsarbetet försvårades dessutom något av att det inte fanns någon video.
Så efter ungefär samma juridiska process som används när barn bestämmer vem som egentligen vann på skolgården godkändes målet. Petermann får segermålet. 11–10 till Vit.
Eventuella överklaganden ska lämnas skriftligen till Veteranernas Disciplinnämnd, som sammanträder nästa gång någon orkar.
MÅLVAKTERNA DÅ?
Här måste också Wille Johansson och Filip Hoffner nämnas. Wille räddar 40 av 50 skott. 80 procent. Filip 40 av 51. 78,4 procent.
Normalt sett siffror som får målvaktstränare att börja prata om vinklar, returkontroll och grundspel. I veteranerna betraktas 40 räddningar däremot som ett tydligt tecken på att utespelarna kanske borde fundera lite över begreppet försvarsspel.
Totalt 101 skott. 21 mål. Två målvakter som antagligen somnade innan de hann få av sig suspensoaren när de kom hem.
FACIT
Vit 11. Orange 10.
Nicke fem mål och tar mer eller mindre hela Vita på ryggen under sista tredjedelen. Belin fem poäng. Kurki gör ett backhattrick, missar en straff och stärker därmed sitt redan svårdefinierade CV.
Petermann avgör ett mål som sannolikt kommer diskuteras betydligt längre än det förtjänar.
Och efter 63 minuters hockey lämnar ett gäng vuxna män A-hallen fullt övertygade om att just deras version av vad som hände är den korrekta.
Precis som det ska vara.
Nästa vecka rekommenderas målkamera. Alternativt en domare.
Men vi ska kanske inte göra sporten onödigt avancerad.
STATS
0-1 0 Rosén, Johansson N
0-2 1 Andersson N, Petermann, Holmberg
0-3 4 Johansson N, Rosén, Holmberg
1-3 6 Belin, Claesson
2-3 18 Steinbach, Belin, Kurki
2-4 18 Andersson N, Johansson N
3-4 19 Hagström
4-4 20 Dannemyr, Johansson A, Hagström
5-4 22 Dannemyr, Kurki
6-4 25 Kurki, Belin, Claesson
7-4 29 Belin
8-4 31 Andersson J, Hagström, Steinbach
8-5 33 Johansson N
8-6 37 Alm, Johansson N
8-7 40 Rosén, Petermann
8-8 44 Johansson N, Andersson N
9-8 45 Kurki, Belin
10-8 46 Kurki, Andersson J, Svensson
10-9 54 Johansson N, Andersson N
10-10 60 Johansson N
10-11 63 Petermann
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies
Kommentarer